Nu blir det konståka av

Bild: Jörgen Auer

Mycket konståkning blir det i Linköping 7-10 februari när det ska åkas om nordiska mästerskapen i Stångebrohallen. Det blir såväl seniorer som juniorer och ungdomar. Seniorerna tävlar inte förrän till helgen, men annars startar NM redan på torsdagen med ungdomsklasser.

Bilden ovan är från 2009 då fotografen Tord Olsson och jag bevakade LKF:s jubileumsshow med anledning av föreningens 50-årsfirande. 

Bort med slask och tö

Bild: Jörgen Auer

Nej, bilden är inte dagsaktuell. Jo, om man endast tänker på att det är en vinterbild, då stämmer den ju. Men den är inte tagen i nutid, utan från vintern 2012, närmare bestämt december. I Mantorp vet jag också att jag tog den och att det är längs med Riksvägen någonstans. Ganska nära där Mantorp tar slut västerut mot Sya.

Vad vill jag säga med bilden? Ingenting. Men jag gillar den. En skön och vacker vardagsbild med fint ljus, tycker jag och väljer därför att visa den på nytt. Kanske för att jag vill att regnet ska lämna oss ifred på ett tag och låta vintern vara februari ut. Sol och 3-5 minusgrader. Alldeles lagom. Sen kan våren få komma lite tidigare än vanligt och gärna stanna över hela sommaren. 

Bort med slask och tö, låt ej vintern dö, skaldade någon helt nyligen. Jag minns orden tydligt, det var jag som skrev dem. 

Se min skugga

Bild: Tord Olsson

Jag har blivit så gammal att det är dags att blicka tillbaka. Ibland. Jag letar bilder. Och hittar den här från 2012 när Tord Olsson och jag var vid Ekenäs slott. Jag kände mig förföljd och vände mig om. Upptäckte då en tjock kille som klängde sig fast mot väggen i sin iver att undslippa just upptäckt.

Hur kan skuggan bli så tjock? Jag är ju smal.

Den där gången kunde jag ha passat på och visat mina färdigheter i skuggteater. Eller vad heter det när man använder bakgrunden att visa siluetter på. Siluetteater. Kanske har jag en framtid som står karaktärsskådespelare just där. Jag med min bakgrund som statist på Norrköping-Linköpings stadsteater kanske blir världsberömd. Bara nån upptäcker min skugga.

Ett minne av all snö

Det kom visst lite snö. Och folk till att åka av. För mig blev det inget åka av alls. Nej, behöver man inte bilen ska den stanna hemma. Det är ingen leksak.
Lek med snön i stället. Rulla dig i den, eller bygg nåt. Har du inga barn, ja men bygg nåt åt grannens barn. Snölykta kan du bygga åt dig själv, det är snyggt.
Plötsligt minns jag något från min barndom. Otroligt! Det som är så länge sedan. Men, i alla fall så lekte vi en vinter med den myckna snön som fallit under flera dagar, byggde snögrottor på Ljuraområdet och förband de olika "hushållen" med långa gångar där vi ålade fram. Kanske var vi indianer, jag minns inte riktigt, men eftersom vi lekte det så ofta så är det inte alldeles galet gissat.
Minnet bleknar och försvinner. Det var bara det lilla. Utan några namn. Jag minns inga från just det här tillfället. Bara jättemycket snö, grottor och gångar.
Och frusna händer med fingrar som skrek av smärta.

När jag tog starten

Bild: Peter Jigerström

Jodå. Jag har gått långt i livet. Som den där gången 2004 när jag skulle visa hur skicklig gångare jag var i Corren. Jag tror att vi gjorde en serie om olika idrotter. I alla fall stämde jag träff med polisen och tidigare olympiske deltagaren i gång, Jan Staaf. Vi gick i området vid Grenadjärvallen och jag satte av i ett fasligt tempo. Till och med Janne sa efteråt att han var imponerad. Det var bara det att han inte riktigt hade börjat gå än. När han väl gjorde det kände jag bara att det blåste till så att jag nära nog ramlade omkull - och jag tyckte mig se ett streck som drog förbi och så försvann han framför mig i raketfart. Jag tror att det var 500 meter vi gick och när Janne var klar hade jag 300 meter kvar.

Men som sagt, starten tog jag.

Jag känner Östergötland

Bild: Jeppe Gustavsson

Nu ska vi se. Om jag skriver följande namn, vad kan de tänkas ha gemensamt?
Arkösund, Boxholm, Cloetta, Duseborg, Ensjön, Fillinge, Görshorva, Hjulsbro, Ingvastebo, Johannelund, Klockrike, Limmernäs, Medevi, Nimmern, Odensfors, Pålhult, Rinna, Sturefors, Trehörna, Ulrika, Valdemarsvik, Yxningen, Å, Älgmyra, Öknehult.
Ja, vad har de här namnen gemensamt? Kan det vara vädret? Ja, kanske. Men mer säkert är att de hör hemma i samma del av Sverige. Nämligen Östergötland.
Tänk, jag har bott i Östergötland hela mitt liv och även älskat att bo just här. Jag har aldrig längtat någon annanstans, men har förstås varit runt lite varstans i Sverige och också besökt ett flertal länder. Faktiskt har jag bott utomlands i ett halvår, under FN-tjänstgöring på Cypern 1971. Men jag återvände hem till Norrköping, där jag då bodde och var uppvuxen i. Därifrån flyttade jag till Linköping, jag tror 1973. Bodde i studentrum på Björnkärrsgatan i Ryd innan det blev Badhusgatan och senare Fogdegatan i Skäggetorp. 1979 flyttade jag med familjen till Mantorp där jag har blivit kvar. 79? Fan, det blir ju 40-årsjubileum i höst.
Det måste firas på något sätt. En rundresa i länet, kanske? Ja, varför inte. Jag har gjort åtskilliga sådana. Med bil. Med husbil (flera stycken). Med buss. Med moped (flera stycken). Med cykel. Samt korsat länet i roddbåt på Göta kanal från Mem till Motala och kanadensare på Kinda kanal och Stångån från Vimmerby upp till Linköping. Alla de sommarresorna har jag berättat om i Corren. Dag för dag.
Jag känner Östergötland. Jag kan Östergötland.

Det blir en gravity blue

Bild: Bilägaren

Precis. Gravity blue är namnet på den färg min nästa bil ska ha. Jag har beställt den och den är nog i Sverige om någon vecka eller två. Vilket bilmärke? Kia, så klart. Kia Niro. 

Varför vill jag ha en sådan? Enkelt. För att jag har en nu och vill byta även om jag är nöjd. Visst, jag får lägga pengar emellan, men det får man väl alltid om man vill köpa en sprillans ny bil?