torsdag 5 februari 2015

Nattvandring på gång?

Bild: Jörgen Auer
Ah, så grant det är ute nu! Till och med på kvällen och natten. Underbart! Fast verkligheten är förstås vackrare än vad kameran kan berätta. Men ändå är det nåt visst med minsta lilla buske och gren nu. Snön som tynger så. Ljuset från en lyktstolpe, den vita snöns egna ljus. Det uppstår vyer och bilder framför en som blir som hämtade ur sagoböckernas värld.
Man kanske borde ut och nattnadra bara för den sakens skull. Ja, jag tror jag gör´t.

onsdag 4 februari 2015

Bilder från Cypern och FN 1971


 Några bilder från svunna tider. Om dem vet jag så mycket som att den översta här är från 1976, skulle tro mars/april och den är tagen hemma hos blivande svägerskan och svågern Siv och Lennart Alm som då bodde i Ekholmen innan de flyttade till Hjulsbro. 
 
 Och den här är från 1971. Det kan vara sommar, det kan vara april. Til och med september. Det var lika varmt hela tiden. Hur som helst är det från Carl Gustaf Camp, Famagusta, Cypern. Svenska FN-bataljonen 46C. Jag är en av furirerna på fjärde plutonen,. Lyckliga gatan 55, här bodde vi. Furir finns inte på engelska, varför man kallade oss sergeants.

 I den här plåtbaracken - men namnskylten är borta, som synes. Vad vi gjorde? Vaktade åkrar, posterade, patrullerade,  pratade med lokalbefolkningen, både greker och turkar. Ibland var vi lediga, solade och söp. Det är ett gallon whisky jag har i handen. Se så smal jag var (och är). Pipa rökte jag tydligen. Troligen bara för bildens skull. Precis som skärpet och hölstret. Pistol?
 
 Så här bodde jag. När vi bodde på campen, vill säga. Ibland låg vi ute i bushen, som vi sa. Men bush var det knappast. Tält, ja, det var det på någon av OP:na (observationsplatserna). Men i Trypenemi hade jag och min grupp ett helt hus för oss själva. Som ni ser hade vi kylskåp på rummet. Det var fullt med whisky och vodka. Och vatten. Marlboro rökte jag.
 
Vid ett tillfälle var vi vaktstyrka i FN-högkvarteret i Nicosia. Här övar vi inför ett vaktombyte med en skotsk trupp som jag har för mig var där före oss. Det är jag som står framför den svenska truppen, bredvid befälet som instruerar oss. Den svenska vaktstyrkan avlöstes senare av en kanadensisk från Quebec. Fransktalande. De kunde knappt ett ord engelska.

tisdag 3 februari 2015

På söndag är det min tur

Bild: Jörgen Auer
Det var då, det. 2014 i januari. Ann-Sofie Johansson talade i Boxholmsskogen inför vänner och bekanta på söndagstur i föreningen Krafttagets regi. Nu på söndag är det dags för säsongens elfte tur. Den bär av till en fin liten kulle belägen nordost om samhället, öster om gamla återvinningsanläggningen (var den nu finns?).
Nåja. Vart jag vill komma är at det är min tur att vara berättare då. Det är det söndagsturerna går ut på. Att lyssna på en berättare. Klockan 10 tänds en eld och så kan man sitta ned en stund om man vill och plocka fram medhavd matsäck, eller stå och lyssna till vad jag har att säga.
10.45 börjar jag prata - och jag tänker tala om kärlek. Kärlek till Östergötland och så om något som jag kanske inte vet så mycket om, Boxholm.  Eller gör jag? Kom dit och lyssna.


måndag 2 februari 2015

Flera söndagsbilder

 Bilder: Jörgen Auer
Jaa, så här blev kamerabilderna från söndagens snötur i Mantorp. De jag visade i går var tagna med mobilen. Gjort i dag då? Svar: jobbat. Inomhus.









Bilder: Jörgen Auer

söndag 1 februari 2015

Vilken vit och fin söndag

 Bild: Jörgen Auer
Härligt vitt i skogen i dag. För att inte säga överallt.
Bild: Jörgen Auer
Den här granen står till exempel inte i skogen utan i parkliknande miljö i Mantorp. För övrigt är det så grant ute nu att det är där man ska vara. Ute, alltså. Ska bara pinka först.
Veckan som kommer blir det en hel del kvällsjobb samt förstås förberedelse inför mitt framträdande i Boxholmsskogen söndag 8 februari. Titta gärna dit så kan vi njuta av vintern tillsammans.

lördag 31 januari 2015

Kanske var det nionde dagen

Jag kommer inte riktigt ihåg om det var den åttonde dagen. Det kan ha varit den nionde. Till och med tionde. Men plötsligt sa Gud: Låt där vara något vitt som faller ner och täcker marken och bevarar den till nästa år. Och låt det som låter sig gömmas under densamma oförhappandes och plötsligt återuppstå när en annan tids- och årssäsong tar över och ser sjuttio gånger sjutusen av de skönaste växter blomma. Denna nya tid skola kallas vår för den har vi gemensamt. Låt oss nu skotta.

fredag 30 januari 2015

Tack kulturen och Skäggetorp

 Bild: Mikael Svensson
Tack för den här veckan, Kulturredaktionen, säger jag som har fått vara med en hel vecka i Skäggetorp centrum. Kul att komma ut, som även Ann-Charlotte Irhede håller med om.
Bild: Ann-Charlotte Irhede
Kulturchefen Åsa Christoffersson är oerhört nöjd med veckan som gav många läsarkontakter. Dessutom en inblick i Medborgarkontorets verksamhet. Tack, måste man förstås även säga till Nader Ghaemi, George Shlimon och Susanne Sterneling och alla andra som på något sätt är knutna till Medborgarkontoret. Ni har varit så snälla och trevliga och jag och de andra från Correns kulturredaktion: Åsa, Ann-Charlotte, Gustav Borg och Fredrik Kylberg tittar säkert in någon gång. Vi vet ju nu hur dags ni fikar.
För mig personligen har det varit väldigt roligt att återknyta bekantskapen med Skäggetorp där jag och familjen (Inger, Rebecka och Pernilla) bodde 1976-hösten 1979) innan vi flyttade till Mantorp. Till ytan är det mesta sig likt.