Hur levde bröderna i Veta?

 Bild: Jörgen Auer

Runstenarna vid Veta kyrka, Mantorp, är fina.

Och som vanligt undrar jag alltid över vilka de här människorna var och hur de levde. Bröderna Karle, Gunnar och Håmunde, hade de syskon? Hur många? Exakt var bodde bröderna? Vad sysslade de med om dagarna? Reste de någonsin någonstans? Vart? När? Hur? Och visste de varför Sya heter Sya? 

 Bild: Jörgen Auer
Kanske visste de det och mycket mer därtill. Kanske kände de också personerna som nämns på de andra två kända stenarna i Veta. De två som står vid parkeringen invid kyrkan. Gere, hans broder Stenkil och deras fader Björn.

Och kände dessa tre möjligen till Vibjörn? Samt vem som reste stenen efter honom? Var alla släkt?

Bild: Jörgen Auer

Apropå runstenar så kan man väl fundera över hur många sådana som ännu inte har hittats. Har arkeologerna och historikerna lyft på varje sten? Skulle inte tro det. De här till exempel, inte så jättelångt från Veta kyrka, har man synat dem? Jag tycker att man borde vända på dem och kolla. Tänk om det finns stenar som berättar mycket mer än vilka som reste stenar och efter vilka. En ny Röksten vore nåt. Var den än hittas.
Jag tycker det är märkligt att ingen sten syns till som har mer förklaringar till den tid man levde i då. En riktig historiesten som struntar i vem som reste stenen efter vem, utan i stället berättar om tiden, om kungar och undersåtar.

Bild: Jörgen Auer

På tal om märkliga stenar. Vad sägs om den här, ingående i en av fasaderna på Veta kyrka. Är det månne en bowlingsten?

Bild:Jörgen Auer
Och så här se Veta Kyrka ut från öster. Låg här något annat när de tre Vetabröderna levde?

Jag kom förbi Morgongåva

Bild: Jörgen Auer

Är inte Morgongåva ett av Sveriges vackraste  ortsnamn? Jo. Det låter onekligen lite bättre än alla torp och hult och stad och berg och allt vad vi har. Lite fantasilöst kan jag tycka om de flesta namnen. Men Morgongåva? Det låter som kärlek och vänskap. För evigt.

På naturvandring i Fagerhult

 Bild: Jörgen Auer

I dag var jag på Natur- och kulturvandring i Fagerhults naturreservat utanför Kisa (nära Högtomta och Mjölsefall). Guidade gjorde Lars Frölich och Anders Tingvall.

 Bild: Jörgen Auer

Och vad tittar alla efter här, kan man undra. Fåglar?

Bild: Jörgen Auer

Nej, blomskägglav.

Bild: Jörgen Auer
Här står Anders. Han vill visa oss någonting. Men det är inte den asp han har intill sig som är det intressanta. 

 Bild: Jörgen Auer
Det är i stället den lunglav som växer längre upp på aspens stam.

Bild: Jörgen Auer
Det här är ormbär, ett klassiskt afrodiasakum . Men man bör inte äta för många. De blåsvarta bären är giftiga och kan ge magbesvär

 Bild: Jörgen Auer
Det här är ängsfibbla, även kallad svinrot och bladhö, blackehö eller blagräs. Den är sällsynt i stora delar av Sverige och förekommer mest på Gotland och i Östergötland. Bladhö kallas den för att bladen vid roten gärna äts av husdjur.
Lite drygt två timmar varade naturvandringen. Efteråt gick jag hem till Bäckhult igen, 3,5 kilometer. I fickan hade jag några ormbär.

Vandring mot noll

Dagen 

blev aldrig gammal

stod aldrig still

och sa aldrig adjö

I stället

levde den vaket

öppet, nyfiket

redo för allt

Inte ens en sekund

vilade dagen

satte sig aldrig

utan gick i ett

Och mörknar det inte

om det aldrig mörknar

fortsätter dagen

sin vandring mot noll

jörgen auer juni 2016

Äventyrsgården kommer i Mera

Bild: Jörgen Auer

Häromdagen var jag i Ulrika och hälsade på hos Mattias Andersson på Amundebo södergård. Han tog med mig på en åktur i Äventyrsgården i den här trevliga arbetsmaskinen, med vilken han även gav de här Ulrikatjejerna lift. Det är Maja Flodin, Alva Larsson och Mattias dotter Amelia på flaket. Äventyrsgården (med djur och roliga aktiviteter för barn) öppnar lördag 2 juli och mitt reportage därifrån kommer i Correns bilaga Mera nu på tisdag.

Mer om Linus i Mera

Bild: Jörgen Auer

Skolavslutningarna duggar tätt. Den här var jag på igår. Det var Internationella Engelska skolan i Linköping som hade avslutning på Konsert & kongress.

Men jag var inte där för att titta på den eller skriva om den. Nej, jag var där för att träffa en av eleverna, Linus Widholm som fick ett Antimobbningsstipendium av Linköpings Rotaryklubbar, precis som 16 andra elever på Linköpings högstadieskolor får.

Bild: Jörgen Auer

Och så här ser Linus ut. Mer om honom kommer i Correns bilaga Mera Linköping på tisdag.

Glada löparbesked i Oslo

 Bild från Svt

Gjort i dag? Jobbat för Mera Linköping, vilket kan ses i nästa Mera som kommer på tisdag.Nu i kväll har jag tittat på friidrott och glatt mig åt ett par bra svenska insatser i Diamond Leaguegalan i Oslo. Inte minst gladde 800-meterssegrarinnan Lovisa Lindh som med sin tid 2.00,51 nu är tredje bästa svenska genom tiderna. Bättre är bara Abeba Aregawi, 1.59, 20 och Malin Ewerlöf, 1.59, 44. Fast just Lovisas lopp hade ingen diamantstatus, men fick tydligen vara med i galan ändå.

 Bild från Svt

Charlotta Fougberg på 3 000 m hinder var kanske ännu bättre. Hon vann inte, men klarade nomineringsgränsen till OS. Nu behöver hon underskrida 9.31 en gång till så har hon en Riobiljett. Kul. Särskilt som hon är revbensskadad och inte i toppform.

Bild från Svt

Fast mest av alla deltagande löpare i Oslo imponerade kanske holländska sprintern Dafne Schippers som vann 200 meter i överlägsen stil. En given medaljkandidat i Rio.

Och nu? Nu blir det släktforskning.