Trevligt på Parken

Bild: Jörgen Auer

135 personer, nytt rekord för Sällskapet Äldre IFK, åt gott och trivdes med allt fotbollssnack på restaurangen på Idrottsparken i Norrköping under torsdagskvällen.

 

Bild: Kalle Geisler

Jag fick tillfälle att prata lite med damspelarna Lovisa Gustafsson och Sofia Hjern om den framgångsrika säsong som till allsvenskan bar. Nästa säsong blir det östgötaderbyn och storpublik mot Linköpings FC. Härligt!

 

Bild: Kalle Geisler

Snack blev det också med förra elitdomarna Sten Johanzon och Per-Olof Ståhl som lockade fram en hel del muntra miner och skratt.

I övrigt fick vi veta mer om den gångna säsongen och framtidsvisioner för IFK av damtränaren Tor-Arne Fredheim, herrtränaren Glen Riddersholm och klubbdirektören Michael Sturehed. Jag tolkar det som sas som att det pekar mot en ljus framtid för såväl dam- som herrlag och förening.

Under tiden vi gamlingar var samlade spelades faktiskt en landskamp inne på arenan. Det var Sveriges U18-landslag som förvånande nog bara fick oavgjort 0-0 mot Cypern i ett EM-kval.

En händelselös dag

Bild: Jörgen Auer

Linköping, onsdag. Inget av vikt ägde rum under färden hemåt. I alla fall inte just där jag befann mig.

Bild: Jörgen Auer

Mantorp, onsdag. Inget av vikt ägde rum under färden hemåt. I alla fall inte just där jag befann mig.

Bild: Jörgen Auer

Uljeberg, onsdag. Inget av vikt ägde rum under färden hemåt. I alla fall inte just där jag befann mig. Därmed slutrapporterat från en som det verkar grå och händelselös dag. Ja, just det, jag köpte tre trisslotter också. Vann inget. Och så gick jag fyra kilometer i morse före klockan åtta. Det regnade.

Nu rimmar det

Bild: Jörgen Auer

Vägen ligger fri. Härligt! Härligt för mig som gärna går. Vädret är inte lika härligt, men duger bra att promenera i. Och att tänka i.

Jag tänker på Corrensportens jultävling. Den har jag bidragit med i 30 år. Och tävlingen har växt så att den också publiceras i andra tidningar i NTM-koncernen. Hur det blir i år vet jag inte, jag bestämmer inte sånt. Jag gör bara grundjobbet, små rimmade verser om åtta idrottare eller idrottspersonligheter som läsaren också får en liten bild av, kanske bara ögonen. Det blir ganska många idrottare på 30 år. Inte nödvändigtvis 240 stycken, för några har varit med fler än en gång. Men antalet verser blir så många.

Och nu är årets tävling under produktion, bara så ni vet. 

Vad rimmar på mål? På idrottare, position, gala, pris, sadel, hopp, etta? 

Hm.

Och hur skulle det kunna se ut om jag rimmar om min jultävlingsverksamhet på samma sätt som jag rimmar om idrottarna.?

Han går var dag i vått och torrt

Till jul i Corren rimmar kort

Eller: 

En gammal corren-veteran

går och julrimmar hela dan

Eller med nödrim:

Jultävling om idrottsminnen

En från Mantorp gjorde rimmen 

Vem är det synd om?

Bild: Jörgen Auer

Nej, det är inte synd om mig. Tvärtom. Det är dig. För du är inte som jag och kan inte se det jag kan se och har inte upplevt och tyckt precis som jag om dessa upplevelser.

Å andra sidan är inte jag som du och har gått miste om dina upplevda upplevelser och tankar.

Så det som står på bilden här ovan: Det är så synd om mig, gäller alltså alla. Även mig. Eller?

Nike är min favorit

Bild: Jörgen Auer

Glömde. Såg ju Idol i går. Så bra de är, de som är kvar. Som Klara Almström här, visserligen något dold av ett glas rödvin (argentiska Trapiche). Ja, även idolen som åkte ut i går, Luka, torde ha en säker framtid som sångare. 

Nästa fredag är det semifinal. Vem ska stå som slutsegrare? Ja, det avgör de som röstar via telefon,  svenska folket kallat, men jag vet i alla fall vem jag tycker är bäst av de kvarvarande.

Nike Sellmar. Mer än en idol, en stjärna. Bilden här nedanför är från förra veckans avgörande. Jag önskar henne all lycka, såväl i tävlingen som i karriären och livet.

Bild från TV4

Nike Sellmar, en stjärna bland många idoler.

Tid med barnen

Bild: Jörgen Auer

Vad ska man hitta på en så grå och småregnig dag som i dag? Jag vet vad jag gör. Jag inventerar hemmabiblioteket. Och bläddrar lite här och mera där. På så sätt har jag i dag hälsat på i Åtvidaberg, Söderköping, Ydre, Boxholm, Mjölby, Finspång och Kinda. Men nu har jag tröttnat. 

Vad är klockan? Är det inte kväll snart?

Tänk så mycket lättare livet var när jag jobbade. Då visste jag vad jag skulle göra varje dag. Sak samma var det när jag hade barn i huset, yngre barn vill säga. Då försvann ju tiden automatiskt. Jag levde i den. Barnen var tiden.

Men nu? 

På tal om det så kommer barnen strax hit. De är visserligen vuxna nu, men ändå mina barn. Betyder det att tiden försvinner så där snabbt igen? 

Kanske.

Var är vintern?

Bild: Jörgen Auer

 Det är hög tid att fråga sig var vintern är. Jag längtar i och för sig inte efter snö och is, men faktum är att det mycket väl skulle kunna vara några grader kallt nu. Men vad har vi? Över tio grader varmt!

Det känns inte bra.

Bild: Jörgen Auer

Något är fel. Så känns det. Vad är det för värld, för planet vi lämnar efter oss åt våra barn och barnbarn? Och barnbarnsbarnen? Hur ser det ut för dem om 50 år?

Bild: Jörgen Auer

Ingen vet, naturligtvis. Men teorierna är flera, liksom profetiorna om polarisens upplösning, översvämningar, stormar, orkaner och eländes elände överlag vädermässigt. Hetare somrar, blåsigare höstar, regnigare vårar och höstar, mer allt.

Bild: Jörgen Auer

Dock inte kallare och inte heller mera snö. Inte än, vill säga. Men, nog kommer väl en ny istid också någon gång? Om hundratusen år, eller så.

Böjer sig vassen för vinden, susar det i säven även efter en sådan? Eller råder bara mörker då och en vindstyrka så kraftig att ingenting kan leva på Jorden?