Bild: Jörgen Auer
Gul, gulare, gulast. Hösten är definitivt kommen i Mantorp. Sjutton vore väl annars, det är ju 14 oktober. Dagen har väl varit som höstdagar är mest. Lite grå och småkall. Men vacker. Bilden tagen vid Vetavägen. Jag frös om händerna.
Bild: Jörgen Auer
Fortfarande Mantorp. Det var ju där jag gick i förmiddags. Utskickad på sätt och vis eftersom Marcus Nyenger ringde från Corren och undrade om jag inte skulle ut och promenera. Jo, sa jag. Nu. Ta med kamera, sa han. Vi behöver bild från det tänkta bostadsbyggandet vid skatehallen. Okej (se förra inlägget). Bilden tagen i järnvägsbacken på Tollstadsvägen.
Bild: Jörgen Auer
Det här är förstås järnvägen. Det begriper ju alla. Bilden tagen västerut mot Sya och Mjölby (fast de syns inte härifrån, så klart).
Bild: Jörgen Auer
Och det här är vyn österut från bron, mot Vikingstad och Linköping. Som inte heller syns, naturligtvis. Å andra sidan vet ju jag att Linköpings domkyrka kan ses från toppen av Mantorps vattentorn så kanske kan något mer högt i Linköping skönjas även från bron vid klart väder.
Bild: Jörgen Auer
Finns det en backe upp så brukar det finnas en backe ner. Så även i Mantorp där höstfärgerna upptar en allt större del av blickfånget för var dag som går. Vardag som helgdag.
Bild: Jörgen Auer
Men se där! En stubbkatt! Med en hel åker för sig själv. En åker full med sork. Eller, jag vet inte. Jag hälsade hur som helst på katten med det sedvanliga kiss-kiss, men den glodde bara tillbaka. Tyckte väl att jag störde. Den hade fått span på nåt. Eller också gjorde den bara som jag: inspekterade det tänkta området för kommande bostadsbyggande i Mantorp. Det är nämligen på den här åkern nära järnvägsstationen som samhället kan få ytterligare en drös villor om några år. Då får såväl katt som stubb maka på sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar