Bild: Jörgen Auer
Stora Ämtefall, Ulrika, brukar då och då ligga så här vilsamt och spegla sig i Ämtefallsjön. Precis som i dag, denna sköna höstdag. Det var bara att stanna bilen, bocka och tacka, vem vet jag inte riktigt, men någon. Mig själv, kanske. Det var ju jag som såg det. Och som fotade. För vilken gång i ordningen just här vet jag inte och det spelar ingen roll för det är lika vackert varje gång.
Bild: Jörgen Auer
En gång till fick jag stanna på hemvägen från Bäckhult. Då var jag nästan hemma. Nära avtagsvägen till Gammalkil tog jag den här himmelska bilden. Jag tror att den visar att vädret i morgon blir ungefär som i dag, dvs att på våra breddgrader blir det riktigt skapligt.
Sett nåt mer i dag, då? Jo, hästar. Bor man i Mantorp är ju chanserna till att se såna mer än goda.
Dagens hästar fick mig att stanna eftersom de var på väg över bilvägen med sina kuskar (travhästar, just det) för att springa på träningsbanan.
Bild: Jörgen Auer
Lugnt och värdigt, nästan majestätiskt skrittade de över vägen. Viby kyrka och jag tittade på.
Bild: Jörgen Auer
Bild: Jörgen Auer
Och i Bäckhult hade hösten kommit ett litet stycke längre än senast.
Sett nåt mer i dag, då? Jo, hästar. Bor man i Mantorp är ju chanserna till att se såna mer än goda.
Dagens hästar fick mig att stanna eftersom de var på väg över bilvägen med sina kuskar (travhästar, just det) för att springa på träningsbanan.
Lugnt och värdigt, nästan majestätiskt skrittade de över vägen. Viby kyrka och jag tittade på.
Och i Bäckhult hade hösten kommit ett litet stycke längre än senast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar