En skön dag i Ullstämma

Det var ganska kyligt i morse och lite tveksam var jag inför en planerad skogspromenad med Christer Kustvik i dag. Tänkte nästan ringa och ställa in. Men dagen blev inte alls SÅ kall som jag trodde. Faktiskt riktigt skaplig och till och med lite varm. Trots många minusgrader.

Bild: Jörgen Auer

Bilden är tagen i Mantorp ungefär 20 minuter i 9 i förmiddags. Solen på uppgång.  Det lovade gott.

Bild: Jörgen Auer

Den här tio minuter senare utanför Sjögestad, så ja det är Sjögestad kyrka som verkligen badar i sol.

Bild: Jörgen Auer

Ullstämmaskogens naturreservat skulle vi vandra i. Premiär för mig. Eller egentligen inte, för delar av LOK-milen går här och den har jag gått. Men jag har aldrig gått in i skogen från Ullstämma.

Bild: Jörgen Auer

Kustvik som bor där, inte i skogen, men Ullstämma, tog täten och jag följde. Kallt var det till gradantalet sett, men solen sken och vi höll bra tempo så kylan kändes inte, även om den bet lite i kinderna. Vi passerade Ullabergsjön och sjön Mossen, båda isbelagda, men vi tog det säkra för det osäkra och gick vid sidan om. Det blåste ingenting och så småningom började jag känna igen mig, vilket inte var så konstigt. Vi närmade oss ju Vidingsjö motionscentrum och här har jag varit ett par gånger och gjort reportage med Linköpings OK på stigarna, dock inte på snötäckta sådana. Framme i Vidingsjö satte vi oss på en bänk och drack kaffe som Christer tagit med. Solen värmde lite. 

Bild: Jörgen Auer

Eller gjorde den inte? På återvägen sa vi nämligen båda två att det kändes lite kallare, Särskilt i kinder och lår. Och händerna så klart. Men tar man av sig vantarna för att fota får man förstås skyll sig själv. Christer påstod att just den här delen av skogen var kallare. Jag vet inte. Något mörkare var det. Det kan inte tro av den här bilden, men så är den inte tagen i "mörka" skogen, heller, utan i  Ullstämma.

Sedan, efter tre timmar i skogen blev det lunch. Maria Kustviks goda Nikkaluoktasoppa. Det har jag inte ätit sedan jag gick på Ljuraskolan på 60-talet. Gott. Tack, Maria. Efter det åkte jag hem.

Bild: Jörgen Auer

Det var fortfarande sol och fint väder, sa jag passade på att gå en runda hemma i Mantorp, också. Det blev den vanliga Vetarundan, 4,5 km lång. Eller kort. Är den verkligen 4,5? Hm. Ungefär. 4 eller 4,5.

Bild: Jörgen Auer

Jag la märke till att solen snart inte skulle vilja vara med längre. Bäst att ta en bild på den, för sen går det inte, tänkte jag. Och jag tänkte rätt. Ett par minuter efter att den här bilden togs syntes inte solen längre. Men i morgon kommer den nog igen. I ännu en kall dag.

När jag avslutar det här inlägget är klockan 19:30 och termometern berättar att jag har -12,5 utanför köksfönstret. Det pekar mot att kylan kvarstår i alla fall över natten. Jag tror att jag går upp tidigt i morn. Eller tidigt och tidigt, men före solens uppgång 08:34 åtminstone. 

Nu? Något att äta, kanske. Något att dricka? Något att se? Se vad? På spåret om en halvtimme.