Oj, vilken utskällning jag fick i morse när jag kom till jobbet för en vecka i Mjölby. Det visade sig vara min nye arbetskamrat, den näst intill döve Milton, en 11-årig welsh springer spaniel som kom före mig till redaktionen och därmed ansåg sig vara rättmätig brukare av ett revir om typ två gånger två meter. Efter några minuter lugnade den annars så timide 77-åringen emellertid ned sig och lät sig även strykas medhårs. Då och då ville han gå ut för att kissa och fick sällskap av Göran Palmqvist, vilket var väldigt passande eftersom Göran till vardags är sambo med Milton. Den springande spanieln ville även vara med vid fikabordet och hoppade upp på en stol och satte sig bredvid herr Norén som höll på att prata om något som skulle inträffa på Parketten och då nämnde något om mat. Milton la huvudet på sned och slickade sig om munnen.
Så han hör när han vill höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar