I arkiv i Åtvid en stund

 Bild: Jörgen Auer

Här har jag varit en halvtimme i dag. Facetten, Åtvidaberg.

Bild: Jörgen Auer

Där träffade jag arkivarie Roy Andersson för att prata kort inför Arkivens dag som äger rum i morgon lördag på 15 platser i Östergötland (och en massa andra runt om i Norden).  I Åtvidaberg har Roy visningar klockan 10, 11 och 13. Temat är orostider.

Bild: Jörgen Auer

Det här då? Jo, det är botten av den ståtliga trappan på Facetten, före detta huvudkontor för Facit AB. Invigt 1953 av dåvarande konungen Gustaf VI Adolf.

Bara vanlig förstasnöyra

 Bild: Jörgen Auer

Snökaos?

 Bild: Jörgen Auer

Nej. Bara vanlig förstasnöyra.

 Bild: Jörgen Auer

En av kunderna på Pelles däck i Linköping var Arne Ericson.

 Bild: Jörgen Auer

På Pelles var det som vanligt. 80 inbokade bilar. Därtill väldigt många förfrågningar av folk som ville ha hjälp att byta däck. De fick tider nästa vecka, eftersom även fredagen är inbokad.

 Bild: Jörgen Auer

Trots att värmen snart kommer tillbaka, är det läge att byta till vinterdäck. För snön kommer också tillbaka, liksom lite kallare (mycket?) väder.

 Bild: Jörgen Auer

I Linköping såg det bland annat ut så här på torsdagen. Engelbrektsgatan.

 Bild: Jörgen Auer

Och så här.

Bild: Jörgen Auer

Eller så här. Vasavägen.

Nu förstår jag hästfolket bättre

Hemkommen från en ridlektion, dressyr, på Rappestad funderar jag över min framtid som ryttare. Blir det någon fortsättning?
Tveksamt.
Jag gillar det, det gör jag och jag har gjort stora framsteg sen jag började. Sitter mycket säkrare i sadeln, förstår mer och mer varför det blir som det blir och kommer antagligen att kunna utvecklas än mer. Men jag gick också in det här bara för att lite bättre kunna förstå "hästfolket" och det tycker jag att jag gör. Med egen ridning har jag kommit dem närmare. Och hästarna.
Men...
... jag tvekar om att binda upp mig en kväll i veckan - och i år har jag missat tre onsdagar i rad - innan jag lyckades komma hem i tid i dag för att senare även hinna till ridningen. Kanske är det bättre med privatlektioner några gånger om året. Entimmeslektioner där jag är ende eleven och kan bestämma tid varefter det passar mig. Och hästarna.

Åh, Vita Hästen...

 Bild: Jörgen Auer

Var i Himmelstalundshallen för att titta på Vita Hästen mot Timrå i hockeyallsvenskan. Kul. Har inte varit i hallen på säkert tio år. Jo, kanske. Men inte på fem i alla fall. Och visst måste man bara gilla stället när man till och med skriver mitt namn på sargen. Samt har en storspelande målvakt i Axel Brage. 

 Bild: Jörgen Auer

Vita Hästen vann med 6-3 och fortsätter imponera i serien, serieledare som man är. Laget spelar fysiskt, försvarar sig strålande och kontrar blixtsnabbt. Det kan bära långt.

 Bild: Jörgen Auer

Publiken sägs vara seriens bästa, men så fantastiskt var inte trycket. Men det kanske var för att det fattades cirka tusen personer för att vara fullsatt. "Dårarna på K" höll dock igång som vanligt och publiken var skötsam och vågen gick i hallen flera gånger om.

 Bild: Jörgen Auer

Hemmalaget ledde faktiskt med 5-0 innan gästerna släpptes in i matchen, men då var den ju så gott som avgjord. Visserligen gick Timrå upp till 5-2 och hade bud på ett tredje innan Vita Hästen satte 6-2-pucken.

Bild: Jörgen Auer

Matchen var faktiskt bättre än vad såväl jag som Christer Kustvik trodde innan vi bänkade oss. Christer påminde mig om att vi tillsammans var i Himmelstalundshallen redan för 23 år sedan och tittade på Vita Hästen. På tal om det så fyller en av dåtidens hjältar i Hästen, Rickard Rauge, 51 år just denna dag (tisdag 4 november). Grattis, säger vi.

Godsmagasinet nere för räkning

 Bild: Jörgen Auer

 Kom förbi Linköpings resecentrum i morse. Godsmagasinet bort mot fjärrbussterminalen var nere för räkning. Låg inte ens på knä utan var totalt utslagen. Dock inte bortburen. Än.

 Bild: Jörgen Auer

Här ska bli plats för parkering sägs det. 125 bilar ska få plats liksom även fjärrbussarna som flyttas närmare resecentrum.

 Bild: Jörgen Auer

Än så länge är allt en ända röra, men det har ju bara gått två veckor sen man startade riva. Vänta två till ska ni få se.

Bild: Jörgen Auer

Det här huset ska bli kvar. Det är kulturskyddat. Och plats för bussgods liksom för busschaufförernas lunchrum. Jernhusen Fastigheter AB är ägare.

Amanda Jenssen är ju underbar!

Så här i novembermörkret (fast inte i Mantorp i dag där det har varit soligt och riktigt varmt - 16,5 grader) är det skönt att fundera lite. Jag blev så tagen av Så mycket bättre i går att jag inte kom mig för att skriva något då. Amanda Jenssen visade sig ju vara en alldeles underbar människa. Jag satt och njöt när hon visade sådana äkta känslor, hon skrattade, hon log, himlade med ögonen, njöt, hon grät och öppnade sig för oss. Gav oss en inblick i sitt tanke- och känsloliv (konstnärsliv) och visade sig vara både klok, söt och intresseväckande. Man ville verkligen veta mer om henne, se mer, höra mer. Veta vad hon känner och tycker. Jag blev nog lite förälskad.
Dessutom har hon en förtjusande hobby. Hon är med i svenska fyrsällskapet och reser runt och tittar på fyrar, bara för att de är så intressanta och för att de räddat en massa liv genom åren.
Sångerna: Orups version av Amandas Illusionist (Magiker) var strålande och kvällens bästa låt - tycker jag. Den blir en hit. Carola sjunger förstås alltid bra, det vet man ju. Men låten tilltalar inte mig.
I dag då? Då har jag lekt trädgårdsliv. Klippt och samlat ihop en hängranka som täckte en hel yttervägg - och som tyvärr letat sig in på vinden också. Jävla växt. Man hoppas verkligen att den inte plötsligt tränger igenom taket också och tar sig in i huset. Ja, sen har jag kört ner rankan till trädgårdstippen i Mantorp. Mer? Varit på Mantorp fashion outlet och handlat ett par jeans och en skjorta. Mer? Ätit pizza. Mer? Inget.
Men snart är det dags för Allt för Sverige i Svt. Då får man gråta lite igen. Jag vet inte riktigt hur det går till, men varje avsnitt i den här serien med svenskamerikaner som tävlar om att få träffa sina okända släktingar i Sverige får mig någon gång att gråta. Jag tror det beror på att deltagarna visar känslor, de också. De börjar gråta när de får ett papper och börjar läsa om sina förfäder och deras vedermödor. Och när de blir så rörda så att de gråter, ja då blir jag också våt i ögonen. Kl 20 börjar det.

Dags för lite namedropping

Jag kom på att det var längesen jag namndroppade. Tar igen det nu. Anna, Bengt, Christina, Daniel, Erika, Fionulla, Goran, Hugo, Ivica, Johannes, Karla, Lola, Miriam, Nisse, Oprah, Pelle, Quintus, Ramon, Solveig, Tobbe, Ullakarin, Vera, William, Xerxes, Ylva, Zeb, Åsa, Älling, Öllegård.
Det är väl lika bra att köra efternamn också. I dag blir det följande: Astervill, Balkong, Cederstam, Domnetius, Elvonström, Fistelgren, Garp, Hallonbåth, Ilmatainen, Jögg, Karpovic, Långwall, Mottstocker, Navelgren, Oxelberger, Pescalodis, Quant, Rammenhög, Sommarhagen, Turmola, Ungberger, Vånger, Wätterwall, Xan-Chi, Yttersson, Zållermann, Ålströmmer, Äppelberg, Ögander.
Orter: Alvästra, Byrås, Clockridge, Dar Al Sham, Einschei, Frigolo, Ganda, Hollytree, Ix, Jopto Creek, Kopparvalla, Lusaki, Monimoni, Neotrochomsk, Olson Town, Paljaöarna, Qingchaoming, Raljanto, Skobrice, Tiderslöv, Ulmataj, Vuotilinna, Westernchester, Xoca Xoca, Ymmerström, Zalaran, Åldersberga, Ägarby, Ömsele.
Om de här namnen kan man säga att förnamnen i alla fall finns. Minst 16 av namnen bärs av personer jag känner. Övrigt är tveksamt. Men man vet aldrig. Googla.