Tack, solen för värme och kärlek

 Bild: Jörgen Auer

Vilken skillnad det blir så fort solen kommer fram. Eller hur? Genast känns allt lite lättare. Inte för att det kändes svårt förut, men plötsligt blir det ännu bättre.

Bild: Jörgen Auer

Tänk att det behövs så lite. Samma med att se en sjö, som snöbemängda Drögen här, när skogslandskapet öppnar upp sig. Då är det nåt med öppenheten, vidderna, friheten, som talar till en och får en att le.

Precis så här är det även med beröm och positivitet. Säg nåt positivt, ge beröm, till någon, vare sig du känner personen ifråga eller inte och du ska se att du får mångfalt igen. Vänlighet föder vänlighet, glädje föder glädje och värme, värme föder värme, föder kärlek. 

Visst känns allt bättre nu sedan jag har skrivit det här?

Kommer nån ihåg Östgötaspelet?

 Ur Sommar-Corren 1996

Det var då, det. Till Sommar-Corren 1996 fick jag idén till ett östgötaspel. Sagt och gjort. Jag skrev ner en massa påhittade anledningar till spelstopp och förflyttningar på och till ett 15-tal platser. Det ska påpekas att det naturligtvis går att spela spelet. Men mest gjorde jag det bara som ett annorlunda inslag i tidningen.

 Ur Sommar-Corren 1996

Översatte spelet till engelska gjorde jag också. Ofta med ett tankesteg framåt. Som om Gusum till exempel. Man måste förstås känna till att där tillverkades blixtlås under många år, annars blir ju texten om zipper (blixtlås) obegriplig. Det ska stå: it is something with your zipper. Go directly to Slaka.

Ur Sommar-Corren 1996

Och så här presenterades spelet som Hasse Frominder gjorde grafiken till - det tyckte han var kul och annorlunda, minns jag. Nåt annat jag minns är att jag var ganska nöjd med mitt jobb. När jag läser det nu, 21 år senare, är det inte lika roligt. Lite fåniga skämt. Men så är det och så var det.

Jag kanske skulle uppdatera spelet och presentera det i Correns och NT:s Mera-bilagor?

Trädet vid vägens slut

 Bild: Jörgen Auer

Vägen har varit såväl krokig som intressant

genom skiftande landskap, under molnformation

över slätter och åsar, skogar och dikeskant

förbi åkrar och ängar, och kyrkor med torn

Så stod där ett träd så fint, bredvid vägen så tryggt

jag tänkte det trädet var livsträdet, det

och jag log och njöt där jag körde så snyggt

men tänk om jag krockar med det? 

Då är ju kyrkan bra nära att där gräva mig ned

så var vad jag tänkte, så var vad jag skrev

att bli lagd i en grav är en urgammal sed

men jag önskar nu hellre att aska och utspridd jag blev

 

                                       Jörgen Auer februari 2017

Ryktbart åkte söderut

Bild: Jörgen Auer

Lördagen blev hastigt och lustigt till en utflykt till Kisa och trakterna söder om orten. 

Jag for dit för att göra ännu ett reportage till Ryktbart, Correns ridsportserie som jag försöker att göra var fjortonde dag. Lunchen intog jag i Kisa på restaurang Capri där det blev en god Jamaica-pizza innan jag for vidare på isiga skogsvägar. 

Så här var min utsikt vid Fröåsa. i Kisa 

Inte ens på byxbaken

Bild från TV4

Inställt på grund av dimma. Ja, så gäller för herrarnas störtlopp I alpina VM i St Moritz. I alla fall nu I skrivande stund. Om man väntar en timme kanske tävlingen kan köras. Själv skulle jag aldrig i helvete kasta mig utför en sådan brant backe. Inte ens i pulka. Kanske inte ens sittande på byxbaken. 

Bild från TV4

Det blir ett par jobbiga veckor framöver för oss tevetittare. Alpina VM, skidskytte-VM och skid-VM. Vilket VM tar Sverige flest medaljer i? Ja-a, det torde väl vara i skid-VM. Eller?
Mycket att titta på blir det, hur som helst. Så mycket att byxbaken kanske inte håller.

Ännu en gång på Bjällbrunna

 Bild: Jörgen Auer

Hade åter ärende till Bjällbrunna i Norrköping i dag.  Så jag tog en morgonpromenad dit efter att ha övernattat hos mamma på Lida kullar. Väl på gården lämnade jag några tidningar i Ebba Schenholms postlåda (som jag lovat) innan jag mötte en gammal klasskompis från gymnasiet på De Geerskolan. Ewa Wramstig, numera med ytterligare ett efternamn, Malm - och hennes man Rolf. De bor i Mellangården.

 

 Bild: Jörgen Auer

Det var roligt att träffas, sa jag och beredde mig på att fortsätta min promenad efter att först ha fått lov att fotografera dem. Ska du inte se när vi tar ut hästarna, undrade Ewa och Rolf som tydligen brukar göra det varje morgon åt Stall Bjällbrunna. Visst. Det är klart att jag vill se det.

Bild: Jörgen Auer

Som sagt var: det är klart att man vill se det. Men vill hästarna se mig?

Inlägg i upplysningens tjänst

Jaha, nu är jag på G igen. Som du ser är det något vägarbete igång här. Platsen är Mantorp och ortens enda rondell i korsningen Riksvägen/Skördevägen. Men när jag åkte igenom rondellen vid 11:30-tiden i dag verkade det inte vara vägen som arbetet bedrevs på. I stället fick jag uppfattningen att det var belysningen i cirkulationsplatsen som åtgärdades.
Och det kanske behövs? Upplysning av vilket slag det än må vara är av godo.
Har jag mot förmodan fel i min iakttagelse så är ju ingen större skada skedd. Och i så fall blir jag säkert upplyst om hur fel jag hade.