Här rullar en ICOM-transport

Bild: Jörgen Auer

I min serie om transportföretag på svenska  vägar har turen kommit till tjeckiska ICOM transport som hör hemma i Jihlava. 

Företaget som specialiserat sig på mat och känsliga varor, har i sin stora flotta med över 1400 fordon (mestadels Mercedes Benz) även ett stort antal bussar och kör passagerare i regionaltrafik i Tjeckien. Men ICOM har även charterbussar. Antal anställda lär vara 2450, varav 1500 chaufförer och år 2005 omsatte koncernen 2,69 miljarder korunas (någon senare siffra har jag inte hittat). 1 czk är 0,38 svenska kronor.

ICOM grundades 1949, men hette fram till 1996 CSAD Jihlava. På hemsidan skriver ICOM att man under de senaste tio åren har vuxit till ett av de största och modernaste trafikföretagen i Europa.

Grattis till diamanten, Kosse!

 Bild från TV4

Grattis, måste man förstås säga till Linköpings FC:s och landslagets mittfältare Kosovare Asllani som på kvällens fotbollsgala tilldelades Diamantbollen som årets bästa kvinnliga spelare. Lite kul för mig också eftersom jag som sportskribent på Corren trodde så mycket på henne när hon kom till LFC första gången från Vimmerby 2007 som 18-åring. Sedan dess har hon hunnit med att spela i Kristianstad, Paris SG och Manchester City och nu åter i Linköping där hon blev svensk mästare i år liksom 2009.

Bild från TV4

Kring vem som skulle få Guldbollen som årets bästa manliga fotbollsspelare gick gissningarna på antingen Emil Forsberg eller Andreas Granqvist. Det blev Granqvist. Grattis. Till vardags spelar "Granen" i Krasnodar, Ryssland. Tidigare har han representerat Helsingborgs IF, Wigan, Groningen och Genoa.

Ingen rök utan eld

 Bild: Jörgen Auer

Lite, lite snö lockar till en snöpromenad. I alla fall för mig som vandrade omkring ett par timmar i Mantorp i dag.

 Bild: Jörgen Auer

Så mycket inne i samhället var jag förstås inte. Tog Vetarundan och fotade Veta kyrka från ovanligt håll. Det kändes bra. Jag har en svag aning om att jag varit här och tittat för ett par decennier sedan. Men visst hade jag cykel då och ett av barnen med mig? Jag vill minnas så.

 Bild: Jörgen Auer

Vad nu? Brinner det? Borta på Mantorp Parks område steg en rökpelare mot himlen. Som tur är var det ingen som kört av banan. Vad eldade man, då? Däck? Nej, då skulle väl röken ha varit svartare.

 Bild: Jörgen Auer

Med ena ögat stängt och det andra i kameran var jag nära att skrika till när jag följde den här omkörningen. Det såg ut som det skulle smälla. Men det var en synvilla. Den gråvita tradaren hade hela norrgående körbanan för sig själv. Det var för övrigt gott om tung trafik på E4-an. Som vanligt.

 Bild: Jörgen Auer

Jag återgick till promenaden. Bara för att stanna hos de gamla runorna vid Veta kyrkan. Vad är det nu det står? Jo, "Gere reste dessa stenar efter Stenkil. De var Björns söner." Så står det på den ena. Den andra, med skadad skrift säger: "reste denna sten efter Vibjörn, sin son."

Det finns en tredje sten, närmare kyrkan och som hittades i kyrkogårdsmuren samt resten på sin nuvarande plats 1967. Där står: "Karle och Gunnar, de reste denna sten efter Håmunde, sin broder, en god ung man. Gud hjälpe hans själ."

 Bild: Jörgen Auer

Så mycket snö har inte fallit än. Men tillräckligt för att allén till Klämmestorps gård ska se lite finklädd ut. Ännu vackrare blir den förstås när det blir riktigt kallt och mycket snö på björkarna. I vår blir den underbart grön och i sommar så skön, så skön. Och i höst...mm.

Bild: Jörgen Auer

Rådjuren blir allt mera orädda. Är det så bra? Njae, va? Men än kommer de i alla fall åt att äta. Det blir svårare sen när det blir rikligt med snö. Det är då de kommer in i våra trädgårdar och smyger om natten. Tur att det inte är vildsvin, tänker jag.

Tog det mig två timmar att gå den här korta rundan, lite drygt fyra kilometer? Ja, fast då plussar jag på en halvmil som förde mig hit och dit kring Mantorptravet och Depot Mantorp. Dessutom hade jag ju kameran med för att kunna göra fler inlägg. De kommer.

Följer du också Cosondra?

Ur Allt för Sverige 

 

 Söndagens höjdpunkt på svensk tv var enligt mig SVT-serien Allt för Sverige. Programmet började sändas i oktober 2011 och är en reality-show, baserad på en norsk version Alt for Norge. Årets säsong är således den sjunde i ordningen och går som vanligt ut på att en grupp amerikaner med svenskt påbrå tävlar om att bli ensam kvar och därmed vinnare av programmet.
En vinnare som får det stora nöjet att träffa sin svenska släkt under ett stort kalas, något som alla deltagare naturligtvis hett åstundar. Alla som åker ut får som tröst en släktutredning.

 Ur Allt för Sverige

Jag gillar verkligen serien, även om jag har invändningar mot utformningen. Det som får mig att längta till nästa avsnitt är deltagarna själva och deras allt växande kärlek till Sverige. Stundtals blir det väldigt känslosamt. Att ta del av och deras anors öden och äventyr är också intressant och spännande. Som grädde på moset översköljs man av vackra naturbilder i Sverige. I kvällens program uppehöll man sig mestadels i Sundsvall. Sympatiske glasblåsaren Kurt Carlson från Naples kom sist i tävlingen och måste lämna programmet och tävlingen. 

Cosondra Sjostrom (bilden) med anor från just Sundsvallstrakten är en av de sex som återstår i årets tävling. Hon kommer från Astoria, Oregon men bor nu i Los Angeles och är en mångsidig kreatör, författare (Creepy Romance) och skådespelare. Dessutom  har hon av LA Weekly´s läsare valts till Best instagrammer of the year (2017).

Linford lurade mig

 Bild: Jörgen Auer

Jag har roat mig några gånger med att ta reda på vad det är för företag som trafikerar våra vägar med tunga transporter. Transporter som verkar ha ökat avsevärt på senare år. Tidigare har jag skrivit om Williamsson, om ADR Haanpää, båda från Finland och danska Blue Water Shipping. I dag blir det Linford.

Var i England ligger det, tänkte jag. Men hej vad jag bedrog mig. AS Linford, grundat 1994, hör hemma i Estland och har huvudsäte i Tallinn. De koncentrerar sig på vägtransporter i Norden, västra Europa och Ryssland och äger över 200 lastbilar. Företaget omsatte 21,5 miljoner Euro (2011).

22 östgötska mil i dag

 Bild: Jörgen Auer

Lördagen blev en resdag. Inom Östergötland for jag. 22 mil för att köpa några böcker och för att jag ville se mig omkring igen. Först i grått och lite småblött väder. I alla fall var vägbanorna våta.

  Bild: Jörgen Auer

Söderköping såg jag vid niotiden. Och jag blir lika förvånad varje gång över att jag inte stannar.

  Bild: Jörgen Auer

Förbi Valdemarsvik kom jag. Svängde mot Väster Tryserum. Skrickerum. Såg Vindommens vatten.

  Bild: Jörgen Auer

Det var det fler som gjorde. Frågan är om korna vet om att det är vatten de har alldeles intill sig. Kan de i så fall njuta av utsikten? Hm. Finns det ingen som har forskat på det?

  Bild: Jörgen Auer

Jag såg dock vattnet och min vana trogen njöt jag för fullt. Stannade till och med.

  Bild: Jörgen Auer

Hit ska jag nog komma tillbaka och åka långfärdsskridsko. Den säsongen börjar väl vilken dag som helst, kan jag tro.

  Bild: Jörgen Auer

Mellan Hannäs och Falerum var det lite isigt på vägen. Bäst att börja vänja sig.

 Bild: Jörgen Auer

På andra sidan Falerum blev det mera njutning. Såväl vid Båtsjön som Fallsjön.

 

  Bild: Jörgen Auer

Lite regn tål man väl. Som i Åtvidaberg. Jag vinkade också åt någon jag känner, men kom inte på vad karl´n heter. Ingen fotbollsspelare, men det kan vara från Kopparvallen vi känner varandra. Eller Sandelius. Eller tog jag fel på person?

 Bild: Jörgen Auer

I Linköping öppnade någon en dörr där uppe såg det ut som. Eller fönster. Är det vägen vi ska?

Just det. Glömde. Jag stannade någonstans och köpte böcker också. Återkommer till det en annan gång.

Finland och jag

 

 Bild: Jörgen Auer, 2009

 Tavastehus slott ligger minst sagt väldigt fint vid Vanajavesi.

 Att Finland fyller 100 år i år har kanske inte undgått någon. Eller?
Men så är det. Vårt närmaste östra grannland blev självständig stat 6 december 1917. Finland (Suomi) som var en del av Sverige i över 650 år, 1157-1809, firar sitt jubileum under hela året och även i Sverige uppmärksammas Finland med evenemang utspridda över hela året.
Jag har finsk anknytning genom min farfar Nils som var född i Åbo 1896 av finska föräldrar och som kom att växa upp i Hämeenlinna (Tavastehus), släkten går följa ett par hundra år tillbaka. Jag har hittat anor i trakterna kring Åbo och kan se att de flesta levde någonstans mellan Laitila (Letala) i norr och Halikko nära Salo i söder. Däremellan är det så där en elva-tolv mil.
Men jag har inte varit där. Inte i Åbo, heller. Än.
Däremot har jag varit minst sju gånger i Finland. Bland annat en båtresa med hela Corren på 90-talet.
Första gången gällde det hockey-VM i Helsingfors 1982 med Correns rinkbandylag. Vi åkte flera år i rad på VM eller OS och var även i Dortmund 83, Sarajevo 84 (OS), Prag 85, Moskva 86, Wien 87 (svenskt guld).  
I november 1987 flög jag till Helsingfors för ett reportage i Borgå för Cloettas personaltidning Godbiten.
I slutet av 80-talet, eller var det början 90? var jag där med Corren-sporten för sportkonferens på båten och ett turistbesök på Sveaborg.  
En annan gång på dam-VM i hockey en aprilvecka i Hämeenlinna 2009, en gång på semester med familjen i samma Hämeenlinna sommaren 2009 samt en gång på bröllop i Helsingfors 2013.
Ja, jag var ju också på Helsingfors flygplats 2010 för vidaretransport till Kina och Peking. Just det. Och samma sak 2012 när det blev dags att åter flyga med Finnair till Kina och nu Chongching.
Lägg till en båtresa till Åland så blir det tio. Kymmenen, som det heter på finska.
Mitt finska arv (obs. inga pengar) har jag inte förvaltat på annat sätt än att jag har skrivit ett par dikter på det språk jag inte kan. Egentligen kan jag inte mer än tio, femton ord, men är bra på att läsa i ordböcker.
Grattis, Finland!

 Bild: Pernilla Auer, 2009

På promenad vid Vanajavesi i Hämeenlinna, min farfars barndoms- och skolstad.