Larva dig inte, Harri!

Bild från OS-finalen på 1500 i Amsterdam 1928.

 Finland har haft många duktiga löpare genom åren. En av de tidiga var Harri Edvin Larva, född 1906 i Åbo och död därstädes 1980.

1928 vann han OS-guld i Amsterdam på 1500 meter genom att spurtbesegra fransmannen Jules Ladoumègue (se bilden) och nådde dåtida fina tiden 3.53, 2. Larva deltog även i OS-finalen 1932 i Los Angeles, men kom sist, tionde man.

Finländarens personrekord på 1500 blev 3.52,0.

Faktum är att Larva aldrig blev finsk mästare på 1500, så OS-guldvinnare han var, utan blev som bäst  bronsman 1927. Då gick det betydligt bättre på 800 hemmavid. Larva segrade på FM 1928-30 och 1934.

I landskamper mot Sverige segrade Larva 1929 på 1500 och 1931 på 800.

Harri Edvin Larva föddes med ett annat efternamn - Lagerström. Men på inrådan av dåvarande Finska friidrottsförbundets president Urho Kekkonen förfinskade han sitt namn till Larva. Kekkonen som långt senare kom att bli Finska nationens president 1956-1982.

Källor: Nordisk Familjeboks sportlexikon (band 5, 1943), Wikipedia, Olympics.com, 

Sökte Rolf, fann Florence

Ur Nordisk Familjeboks Sportlexikon

Ibland förundras man mer än vanligen över händelser och människor.

Jag brukar gilla att söka på namn i gamla lexikon. Så också i dag där jag tog fram band 5 av Nordisk Familjeboks Sportlexikon från 1943 där man avhandlar ord och namn från Lahtis till Röse.

Redan på L blir jag intresserad och nyfiken och det sker när jag stöter på namnet Lamborn, Rolf, en man som varit sportjournalist som jag själv, men som nog levde ett mer spännande och rikare liv än jag.

Men det som står i lexikonet upptar ju bara händelser under 20- och 30-talen.

Därför börjar ja googla hans namn och finner direkt en nyhet för mig (allt om honom är ju nyheter). Det hittar jag i en tidningsnotis från 1953 i svenskamerikanska Vestkusten som att han var Stockholmstidningens New Yorkkorrespondent från 1943. Han och hustrun Florence, född Bouveng och journalist även hon, reser vida omkring.  De reser i Asien. Och de är krigskorrespondenter i Kina. 

Via utmärkta bloggen gunnarssonforum.blogspot (skapad av redaktören och Hasselbladsexperten Sören Gunnarsson, död 2020) får jag en ännu bättre bild av makarna Lamborn. Särskilt av Florence som Sören träffade och intervjuade. Då var Rolf Lamborn borta, död 1988, men det känns som att det är hustrun som är den mer intressanta personen. Paret flyttade till Tokyo på tidigt 50-tal och hon blev krigskorrespondent i Korea, varefter hon skrev boken Svensk kvinna i Korea, utgiven 1954.

1955 övertog makarna Lamborn en dagstidning i Florida, Winter Park Herald som de sedan sålde 1959. De fortsatte sina resor världen runt och kom att särskilt intressera sig för forna svenska kolonin Saint Barthélemy. De sökte också, och fann, bortglömda dokument från svensktiden. Men de fick leta länge och hittade dokumenten i Guadeloupe!

Rolf gick som nämnts bort 1988, men Florence levde vidare. Utkom 1997 med självbiografin One Life. Hon passade också på att gifta sig med svenskamerikanen Stanley Johnson.

Florence avled 2013, 99 år gammal och om henne visste Sören Gunnarsson en hel del, Inte minst att hon översatte Pippi Långstrump till engelska - Pippi Longstockin, samt att hon i sin ungdom var förlovad med Victor Hasselblad. Men förlovningen varade bara en kort tid, i stället gifte hon sig som 20-åring med Rolf Lamborn 1933. 

Jag sökte alltså ett namn och fann ett annat minst lika intressant. 

Nu vill jag försöka få fatt i hennes böcker.                 

Hur kunde du veta?

Bild: Jörgen Auer

Alltså ibland känns det som om att hästarna i hagen förstår vad jag säger. Att de lyssnar ser man ju på öronen, men förstår mänskligt tal?

Ja, varför inte? 

Ta den här bilden som exempel. Eller rättare sagt tillfället när den togs. Jag gick förbi hagen, den här hästen stod en bit in i hagen när jag knackade på vattenskålen och sa: kom nu och drick lite vatten.

Och visst kom hästen och ville dricka. Medan den drack tittade den upp på mig med ena ögat och jag tolkade blicken som att hästen ville säga: hur kunde du veta att jag var törstig?

Fin kväll på Uljeberg

Bild: Jörgen Auer

Man undrar ju Vad kan det vara som gör mina grannar Jakob och Mikaela och hennes pappa Lars så glada och intresserade? 

Bild: Jörgen Auer

Jo, fredagskvällens fantastiskt fina regnbåge över Uljebergsåsen.

Bild: Jörgen Auer

Den dubbla regnbågen var så fin att det var svårt att sluta titta på den. Och det nyligen skördade rapsfältet badade i det vackra kvällsljuset så att åtminstone jag kallade kvällen och vyn magisk.

Bild: Privat

Jag kan inte minnas att jag någonsin blivit fotad med en regnbåge i bakgrunden. Inte förrän i kväll, fredagen 5 augusti 2022. En minnesvärd kväll i mycket trevligt och glatt sällskap.

På Skänninge Marken

Bild: Jörgen Auer

Ser Skänninges välbekanta silo långt där framme och kommer på att: visst sjutton Skänninge Marken börjar ju i dag.

Om jag skulle ta och göra ett besök.

Bild: Jörgen Auer

Sagt och gjort. Jag far dit i kvällningen och det börjar bra. Vill du ha vår parkeringsbiljett", frågar en ung familj som är i färd med att packa barn och nyinköpta marknadsfynd i bilen.

Tack, gärna säger jag och sparar 50 kronor. På den långa huvudmarknadsgatan Mjölbygatan ser jag längre fram den vackra Vårfrukyrkan med anor från tidig medeltid.1

Bild: Jörgen Auer

Jag brukar nästan aldrig köpa nåt på Marken, mer än fika och kanske några östgötaböcker. Den här gången struntar jag i fika utan går bara runt och tittar på de hundratals marknadsstånden. Och några böcker såg jag inte skymten av. Men kanske drog boksäljarna därifrån redan innan jag kom vid 19-tiden?

Hur som helst blev det 10 000 steg på Marken. Så jag är nöjd med mitt besök.

En notering: aldrig tidigare har jag sett så många nysvenskar på Skänninge Marken, vilket jag uppskattade. 

Soligt och regnigt

Bild: Jörgen Auer

Dagens bilder. En solig morgon i Uljeberg, Mantop förbyttes till en regnig kväll i Stora Bäckhult, Kisa.

Bild: Jörgen Auer

Det syns inte på bilden att det regnar, men det gör det. Det vet väl jag som står i en liten uppförsluta och vägkrök mitt i regnet och skriver det här. Jag måste stå där för att få täckning eftersom jag inte har Telia utan Tele2. Men det ska det bli ändring på. Nu mååste jag gå in eftersom jag snart är genomblöt. 

Hej. 

Åtta i rad utan seger

Bild från Kanal 9

Jaha, 2-0 till IFK Göteborg igen i kamratmötet med IFK Norrköping i fotbollsallsvenskan. Suck, en stor besvikelse att se Norrköping i dag. Var fanns aggressiviteten? Och varför dräller man med bollen så dant? Göteborg spelade däremot helt rätt och pressade stackars motståndarförsvarare och mittfältare till misstag efter misstag.

Och varför gör inte Christoffer Nyman mål längre?

Nu måste alla krafter i Norrköpings anrika fotbollsförening jobba för att hitta en tränarkraft som förmår att ingjuta självförtroende i laget. Åtta matcher i rad utan seger! Det är åt helvete.