Var hör Dachser hemma?

Bild: Jörgen Auer

Av någon anledning har jag börjat intressera mig för de stora transportbilar som trafikerar våra vägar. Vad är det för företag, undrar jag. Var hör de hemma? Som Dachser.

Jo, Dachser är en av Europas ledande logistikleverantörer får jag veta av företagets hemsida. Det 1930 grundade Dachser har huvudsäte i Kempten, Tyskland och har hela 27 450 anställda världen över och en årsomsättning (2016) på hela 5,71 miljarder Euro. Antalet transporter uppgick samma år till 80 miljoner. Dotterbolag finns i Sverige, Dachser Sweden AB har kontor i Stockholm, Jönköping och Malmö med sammanlagt 132 anställda (2016). Årsomsättning: 474 miljoner kronor.

Lite mera vis blev jag kanske av detta. I alla fall ökade jag på mina kunskaper om logistikbranschen.

 

LFC höll undan för Apollon

Från Correns sändning

Sitter och tittar på Apollon Ladies från Cypern mot Linköpings FC. Det är 16-delsfinal i Champions League och 0-0 i halvtid. Matchen spelas i Limassol och hemmalaget överraskar i alla fall mig. LFC däremot spelar inte bra. En LFC-skärpning krävs i andra halvlek.

Från Correns sändning

Strax efter en hemmapress och stolpskott och kunde LFC göra 0-1 i 58:e minuten genom Kristin Minde som fick tid på sig att runda målvakten. Några fler mål blev det inte på den undermåliga planen där LFC aldrig riktigt kom underfund med hur bollen studsade. Men visst skärpte sig laget något i andra halvlek.

Hemma på Linköping Arena vet laget hur bollen studsar på konstgräset. Stor fördel LFC således i returen om en vecka. Men Apollon Ladies har all heder av sin insats i dag och visade offensiva kvalitéer. Inte så konstigt att laget vunnit cypriotiska ligan tio gånger i rad. Eller är det nio? I så fall blir det tio nästa gång.

Nu blir jag pushad av Sara

 Bild ur Mera Linköping/Joakim Blomqvist

Jaha, så har jag bestämt mig. Jag ska försöka hitta lite form igen, om detta är möjligt med tanke på min höga ålder. Men jag tror´t. Och den som ska hjälpa mig är PT-n Sara Demir som driver en egen PT-studio i Linköping, Push By Sara.

Bild ur Mera Linköping/Joakim Blomqvist

 De fina bilderna här ovan, tagna av Östgötamedias Joakim Blomqvist, är tagna på en provtimme jag hade med Sara för tidningens skull. Jag skulle skriva om hur det kan vara att träna med en PT och valde helt enkelt Sara för att Coren och Mera inte tidigare har skrivit om henne.

I går, tisdag, var jag på mitt första riktiga pass med henne. Oj, så slut jag blev och jag orkade faktiskt inte fullfölja passet, men satte mig då på en spinningcykel för att visa att jag i alla fall inte gav upp helt. Jag vill ju komma i form och om någon vecka ska jag orka hela programmet. Lovar, Sara!

Var Sara Demir håller till? På Push By Sara som ligger på Bangårdsgatan i Linköping, en parallellgata till Industrigatan. Bakom Beijers skulle man kan kunna säga för att något så när lokalisera gatan.

Här kommer lite om Jörgen

 I Hemmets konversationslexikon 1938

En dag lider mot sitt slut. Innehåll? Ja, tidningsläsning (Corren), frukost, fika, facebook-koll, lunch på Stadshotellet i Skänninge, inköp på Östenssons i samma stad, apoteksbesök, därefter träning med Sara Demir på Push By Sara. Pust och stön så trött jag blev. Hemkommen blev det två mackor och lite te, efter det slog jag mig ner med Hemmets Konversationslexikon från 1938.

På J hittade jag Jörgen. Se Lundström!

Vad nu? undrade jag. Varför står det så och vem i h-e var Jörgen Lundström?  Med spänning letade jag mig fram till L och Lundström. Och se, som nummer två (II) bland personer med det efternamnet i detta lexikon står om en Georg Filip Lundström, född 1839, död 1910. En tidningsman. 

Jag vet fortfarande inte vem han var, men läser vidare: "Han förf. under märket Jörgen originella och uddiga kåserier och artiklar i olika ämnen. L. var 1888-1903 ägare av tidningen Figaro." 

Aha! Den tidningen har jag hört talas om, men har ingen riktig koll.

I Hemmets Konversationslexikon 1938

Så här såg "Jörgen" ut. Men kan man hitta mer om honom? Uppenbarligen inte i det här gamla lexikonet i alla fall. Jag får leta vidare. Hittar honom på Wikipedia, förstås, men väljer i stället att titta var riksarkivet.se har att berätta om denne tidningsman.

Oj! Lundström var inte bara tidningsman. Han började sitt arbetsliv som extra ordinarie uppsyningsman vid Sjötullsbevakningen i Stockholm, en tid var han jaktuppsyningsman i Haparanda, för att senare även bli överuppsyningsman.  Som skribent var han bland annat medarbetare i Stockholms Aftonpost, även i DN,

 han var medredaktör för något som hette Budkaflen några år och för Blänkaren. Han gav ut något han kallade för Jörgens Stockholmsbrev, och så Figaro från sommaren 1888 till 1903.

Äh, läs själv i stället. Här är länken till Riksarkivets presentation av den på sin tid i Stockholm kände signaturen Jörgen, Georg Filip Lundström.

Ännu mera blyerts

Bild: Jörgen Auer

För någon vecka sedan skrev jag om blyertspennor och tillverkaren Faber-Castell, samt utlovade (hotade) med att redogöra för vad mina andra blyertspennor heter. Hm, riktigt nördig hobby, således.

Jag hade två Faber-Castell hemma, utöver det 21 blyerts till! Pennor som låg lite här och där i olika lådor, askar och boxar.

Men vilket märke stod på alla dessa övriga 21?

Jo, fyra av pennorna var tillverkade av Swano, lika många hade märkningen Skolpenna Ceder (antagligen tillverkade i USA eftersom de även är märkta just USA). Två kom från Dorab, två var från tyska Staedtler, en vardera hade märkningen från Classic, Rexel (tillverkad av engelska Derwent), Esterbrook (USA), Staples (USA), Scan Four, en var endast märkt Ikea, en annan b.n.t/office och en HB 2600668, medan en helt saknade  märkning.

Vilken som är bäst av dem? Ja-a, jag skulle kunna säga den som heter Classic. Men det är bara för att det är den enda av dem som är vässad! 

Av de tillverkare som nämns här framstår Staedtler som äldst. Företaget grundades redan 1835  och tillverkar en rad kontorsredskap och är troligen Europas största tillverkare av pennor i trä, suddgummi och modellera. Mesta produktionen sker i Nuremberg.

Amerikanska Esterbrook grundades 1858 men försvann 1971. 2014 startades företaget på nytt.
Staples Inc. är ett multinationellt företag med säte i Framingham, Massachusetts med 79 000 anställda världen över och 1500 butiker bara i Nordamerika. Företaget säljer inte bara pennor utan också kontorsmaskiner och teknisk support.

Var Swano tillverkas vet jag inte, men gissar att namnet är en form av Schwano och i så fall en del av Schwan-Stabilo vilket är ett företag som tillverkar skrivbordsprodukter och kosmetika. Säte: Heroldsberg, Tyskland där man främst tillverkar utmärkta bläck- och tuschpennor. Träpennor görs främst i Tjesko Krumlov i Tjeckien. Företagets historia går tillbaka till 1855 i Nürnberg. Och Stabilos pennor har väl alla sett? Inte minst de där lite tjockare tuschpennorna (märkpennor), eller alla färgpennor för barn? Stabilo var från början en sorts penna som Schwan tog fram i produktion på 1920-talet. Från 1954 ingår Stabilo i firmanamnet. 

Visste du för övrigt att pennor av gjutna blystavar tillverkades redan på 1400-talet i Italien? Nej, jag tänkte väl så.

På promenad i Mantorp

 Bild: Jörgen Auer

Det var inte bara jag som var på promenad i dag. De här trevliga människorna mötte jag vid Mantorps station, Niklas och Katarina Nordquist med sina hundar. Som synes gick Niklas i shorts! Men så var det ganska varmt också. Kul att kunna gå klädd så här i oktober, menade han.

 Bild: Jörgen Auer

Just det! Det är ju 1 oktober i dag. Kanske också sista solskenet på ett tag i Östergötland. Redan i morgon förväntas visst regn, enligt prognosen. Bilden är tagen söder om järnvägen i Mantorp och fältet som ses här lär bebyggas inom en inte allt för avlägsen framtid.

 Bild: Jörgen Auer

Någonstans härifrån, ungefär vid skatehallen i Mantorp, vände jag åt vattentornet till och förevigade sagda torn, himlen och solskenet. Som för att minnas dagen och det sköna vädret ännu djupare.

 Bild: Jörgen Auer

Jag hade tänkt mig en långpromenad utåt Östra Tollstad till, men det var för varmt. Eller rättare sagt, jag hade för mycket kläder på mig (jag skulle ha gjort som Niklas). Så jag tog första väg hemåt. Det blev Parkvägen, varifrån jag sköt från höften bort mot Östra Tollstad kyrka.

 Bild: Jörgen Auer

Åt andra hållet, norr alltså, såg jag Kvarnenhuset i centrala Mantorp. Jag tror att gatan på bilden heter Betesgatan.

 Bild: Jörgen Auer

I en trädgård någonstans i närheten satt några gråsparvar och solade sig. Förvånansvärt orädda. Om jag inte har helt fel så är den vänstra en hona och den med ögonmasken en hane.

 Bild: Jörgen Auer

Från backen på Tollstadvägen upp mot bron över järnvägen blickade jag ner mot Hargsvägen. Samt vinkade åt en bilist som tutade lätt, utan att veta vem det var.

Bild: Jörgen Auer

Uppe på järnvägsbron fotade jag spåren. Ett tåg på väg mot Mjölby passerade. Jag promenerade vidare till Gulf-macken, handlade två smaskiga wienerbröd - det är ju i alla fall söndag - och gick hem för att fika. Lunchen intog vi på Albackens trädgårdskafferi i Mjölby. Därefter blev det fotboll på teve. Linköpings FC betvingade Djurgården på Stockholms stadion med 2-1 och utökade i och med omgångens resultat sin ledning i allsvenskan till nio poäng före Rosengård. Ett nytt SM-guld är så gott som klart.

Och nu är det kväll. 1 oktober går mot sitt slut.

Det var sista september

Bild: Jörgen Auer

Den här fågeln, koltrast? gjorde ett bra försök att gömma sig i vår rönn i morse. Men...

Bild: Jörgen Auer
Men den liksom jag såg att den gryende dagen skulle bli god. Och solen lät sitt ansikte stråla över oss på förmiddagen. I alla fall medan jag klippte gräs.

Bild: Jörgen Auer
Vi for till Bäckhult vid Drögen. Ett fågelsträck drog över himlen. Söder, söder, lät det som de ropade, följt av enstaka rop på hjälp. Hjälp, hjälp. Var det tranor? Jag tror så.

Bild: Jörgen Auer
Då och då susade det i björkarna bakom ladugården. De smalaste av dem gungade med i vindens sång. De var så vackra. Allt var så vackert. Ute på sjön hördes en motorbåt passera. Fiskare? Ljudet tycktes mig vackert, det också. Människan och naturen, tänkte jag. Ännu vackrare blev det när ljudet sakta drog bort. Det var den sista september.