Om jag var religiös

Bild: Jörgen Auer

Om jag vore religiös skulle jag nog be om hjälp. Hjälp mot all jordens ondska, framför allt. Mot krig, våld i alla former och den sortens dumhet som startar krig och våldshandlingar. Och jag skulle be om hjälp för alla mot hungersnöd och svält.

Naturligtvis skulle jag också be om hjälp mot den snö och blåst som i detta nu försvårar tillvaron för oss i Sverige och gör vägarna livsfarliga. Förresten, jag tror att jag ändå ber om hjälp mot allt detta. Snälla någon: hjälp.

Påbyggnad på väg?

Bild: Jörgen Auer

Ännu en gång är det dags att presentera ett nytt företag i min bilserie Transport på svenska vägar. Nu är det en bil från det finska företaget Oy Team Limetec från Karleby (på finska Kokkola) med erfarenhet från transportbranschen sedan 1994. På hemsidan limetec.fi kan man läsa att företaget planerar och tillverkar påbyggnader (karosserier)  för lastbilar och släpvagnar. 

Tillverkning och försäljning riktar främst in sig på den nordiska marknaden och Limetec sysselsatte 32 personer 2021 och omsatte 8,7 miljoner euro. Siffrorna finns att läsa på sajten asiakastiedo.fi

Serien Transport på svenska vägar har till dags dato i korthet presenterat över 200 företag, svenska och utländska. Serien kom till enbart för att stilla min nyfikenhet på var alla företagen hör hemma.

Vasaloppet och andra spår

Bild via SVT1

Att slötitta på Vasaloppet har blivit tradition för mig på senare år. Som reporter på Corren var jag i Sälen och Mora och bevakade Vasaloppet flera gånger. Numera ser jag loppet på tv. I dag var det sannerligen kul att äntligen få se en svensk seger igen, efter tio norska segrar i rad. I år var det Emil Persson, långloppsspecialist och årets suverän i Ski Classics som spurtade bäst och dessutom var aktiv i täten loppet igenom. Kul! Kranskullan heter Alice Larsson och jag såg loppet tillsammans med dottern Rebecka i Uppsala. Sista kilometern inne i Mora fick vi även sällskap av Rebeckas man Robert och sonen William.

Bild via Svt1

Damernas tävling som jag trodde skulle bli en triumf för Mantorpsupppväxta Ida Dahl vanns i stället överlägset av norska Emelie Fleten. Ida hade inte dagen, men var ganska nöjd trea efter att ha startat svagt, och ett tag ha varit nere på åttonde plats, men bet ihop och hade ganska bra fart mot slutet av de 90 kilometerna mellan Sälen och Mora där 15000 skidåkare deltog i fina spår.

Bild: Jörgen Auer

Själv inledde jag söndagen med en uppländsk promenad i och kring Ströbylund. Det här järnvägsspåret leder raka vägen in i Uppsala. Dit var jag dock inte på väg, mitt mål med dagen var att ta mig hemåt. Inte under promenaden, men väl efter den och Vasaloppet. 

Bild: Jörgen Auer

Så blev det också. Med bil. Och jag använde ungefär lika lång tid på hemresan som det tog eliten i dag att åka Vasaloppet. Efteråt var jag allt lite stel i axlar och armar. Och lite trött och sliten lutade jag mig bakåt i soffan och vilade ut medan jag tittade på inomhus-EM i friidrott och på min favoritserie Doc Martin.

Bild via TV8

Huvudrollerna i den populära brittiska tv-serien Doc Martin (tio säsonger med totalt 79 avsnitt) spelas av suveräna Caroline Catz och Martin Clunes

Bild via TV8

Serien handlar om kirurgen Martin Ellingham som lider av blodfobi (han tål inte att se blod) och måste lämna ett sjukhus i London för en tjänst som allmänläkare i en idyllisk fiskeby i Cornwall, kallad Portwenn. Utomhusscenerna i serien är inspelade i den riktiga byn Port Isaac som efter serien fått ett uppsving och blivit föremål för turistresor i Doc Martins spår. 

Ebba gjorde som Johaug

Bild via TV6

Ebba Andersson tog sitt andra guld i skid-VM när hon vann lördagens tremil i rena Johaugstilen, dvs med bred marginal. Hela 53 sekunder. Tidigare under VM tog hon guld på skiathlon, brons på 10 km samt deltog i stafettlaget som tog brons.

Frida Karlsson slutade på bronsplats på tremilen där silvermedaljen hamnade hos Norge och Anne Kjersti Kalvå. Linn Svahn var nära medalj hon också, men slutade femma. 

Bild: Jörgen Auer

Jag tillbringade lördagen i Uppsala där jag bland annat deltog i 25-årsfirandet hos ICA Maxi Stormarknad i Steninge. Därifrån fick jag med mig, köpte alltså, en massa godis samt två böcker av Mons Kallentoft.

Kvällen? Tänker jag se semifinalen i Melodifestivalen.       

Livet på skuggsidan

Bild: Jörgen Auer

Ibland lever jag på skuggsidan. I sådana stunder kan man finna mig lite varstans. Som i en grop.

Bild: Jörgen Auer

Ofta är jag ute på spännande naturvandringar. Här har jag som synes fått syn på en sten.

Bild: Jörgen Auer

Ibland är jag lite på kant med tillvaron. Då gäller det att hitta en väg upp ur gropen, få näsan över kanten och ta tag i vardagen. Så, vad väntar i dag? Vad finns det där uppe? Jag går upp och tittar.

Jag var med hela dagen

Bild: Jörgen Auer

Natten föder dagen och jag var med vid födelsen. Den var vacker och inte alls dramatisk. Inte utdragen, heller. Plopp, bara så var dagen redo. Eller, ja efter morgonbestyr förstås. Men den unga dagen mognade tämligen raskt och följde, skulle jag våga påstå utvecklingskurvan för en tidig marsdag så precist man kan förvänta av en allt igenom solig dag. Sommarvärme var det inte frågan om, inte riktigt njutbar vårvärme med shorts heller, därtill blåste det något för starkt. Men för årstiden var det varmt, runt tio grader på eftermiddagen.

Dock går alla dagar samma väg. Mot sitt slut. Så är det bara. Och även den här dagen gjorde så.

Bild: Jörgen Auer

Men vilket slut! Ett sånt bländande avsked! Himlen, eller rättare sagt molnen exploderade i färgprakt så att det nästan sprakade och brann. Kalla det eldsken, ty så såg det ut på sina håll när den vackra dagen tackade för sig, gick över i kväll och försvann.

I morgon föds en ny dag.

Det ångar om hästen

Bild: Jörgen Auer

Morgonen är sval, ännu dröjer sig nattens minusgrader kvar. Klockan är 07:42. Men solens strålar värmer redan och letar sig in i hästhagen där frukosten är serverad. Det ångar om hästens utandningsluft. Och jag är en lycklig människa som får ta del av detta. Det är nog därför jag ler.

Så fortgår en dag i solens tecken. En dag som jag upplever i såväl bil som till fots. Och jag är inomhus och ute i friska luften. En gång under dagen kommer jag på mig själv att undra över vilken dag det är. Är det tisdag eller onsdag? Torsdag rentav? Jag måste titta i telefonen. Onsdag. Okej. 1 mars också.

Tänka sig. Redan 1 mars. Det var ju länge sedan det var nyår och 1 januari. Och 2022, var inte det i går? 2020? Nej, det känns länge sedan. Men 1976 var väl häromdan? Så märkligt det är att vissa händelser kan kännas som i går, fastän de har flera år på nacken. Till och med decennier.

I natt drömde jag att jag var ute och gick. Men plötsligt flög jag fram. Det gick inte att få stopp på mig och jag for förbi platser och personer jag inte har sett på länge. Folk stod uppradade längs en väg och sträckte ut händerna efter mig. Kom, ropade de. Nej, nej, inte än ropade jag till svar för jag kände igen varenda en och alla är döda. Då lyfte min kropp ännu högre och jag var i rasande fart på väg mot månen. Det var kallt där uppe och jag såg massor av djur och insekter snurra hjälplösa omkring i rymden. Hästar, hundar, kor (se upp!) ankor, en blårandig geting, jo, jag svär, en röd och jättesöt katt, Jansson hette den och en orm delade ut äpplen. Tack. Jag tog en tugga och vaknade.

Sedan gick jag ut och gjorde onsdag.

Bild: Jörgen Auer