Jag läste, läste och läste

Bild: Jörgen Auer

Vilken härlig da' tralala. Ja, solsken igen, men absolut inte för varmt. Jag gjorde inte många knop denna Kristi himmelfärdsdag. Satt mest och läste. Och läste och läste. Jag läste nämligen tre böcker samtidigt. Inte för att skryta om hur mycket jag läser, utan för att det bara blev så. De låg uppslagna upp-och-ner på tre olika ställen i lägenheten och därför tog jag med mig alla tre ut. Ett kapitel i ena boken, sedan ett i den andra, och så några ord i den tredje. Så där höll jag på ett par timmar och nu kanske du undrar vad jag läste? 

Det ska jag tala om: dels var det Ur Norrköpings historia, dels Herman Lindqvists bok om Gustaf Mannerheim samt även Sohlmans Conversation guide med svenska, finska, tyska och italienska.

Hur mycket jag i skrivande stund minns om vad jag läste? Hm, nästan ingenting.

Bild: Jörgen Auer

Men tiden gick. Då och då reste jag på mig för att: gå på toan, hämta nåt att dricka, ta en kortare promenad, titta på de nyanlända korna som har kommit till Uljeberg för sommarbete, prata med hästarna, äta, gå omkring och prata i telefonen, eller bara för att sträcka på mig.

Bild: Jörgen Auer

Just det. Ett par gånger reste jag också på mig bara för att konstatera och njuta av hur vackert det är. När kvällen kom bjöd mina trevliga grannar på mat och fika. Tack. Eller som man säger i Finland: Kiitän, minulla oli erittäin hauskaa (tack, jag har haft mycket trevligt). 

Krig och kärlek med Lotta Svärd

Bild: Jörgen Auer

Jag var i Finland för någon vecka sedan och upptäcker nu att jag inte har berättat om det här konstverket än. Det finns sedan 16 juni 2019 i Hämeenlinna (Tavastehus) och är en hyllning till den frivilliga kvinnliga finska Lotta Svärd-organisationen som hjälpte till under krigsår och mellankrigsår. Inledningsvis uppstod rörelsen efter inbördeskriget 1918 som de vita skyddskårernas kvinnoorganisation. Namnet tog man från Johan Ludvig Runebergs dikt Lotta Svärd. Som mest hade Lotta Svärd 240 000 medlemmar innan organisationen 1944 upplöstes av Sovjetunionen som dikterade villkoren i mellanfreden efter kriget i Finland.

Källa: svenska.yle.fi (vetamix kunskap för alla)

Bild: Jörgen Auer

Lotta Svärd-statyer finns på flera orter i Finland. Konstverket i Hämeenlinna heter Krig och kärlek (Sota ja rakkaus) och är förfärdigat av Tiina Torkkeli och uppfört 2019 på Pikkutorinkuja (Lilla marknadsplatsen).

Vid Krampen en liten stund

Bild: Jörgen Auer

Stannade till vid lilla sjön Krampen i dag. Det finns flera sjöar med detta namn i Sverige, men just den här sjön ligger så där en sju kilometer nordväst om Kisa, längs Ulrikavägen. Visst, jag har badat i sjön för några år sedan, men jag har aldrig varit just där jag var i dag och inte badade jag heller. Jag ville bara vara. Hur som helst så var det vackert.

Bild: Jörgen Auer

Och jag skymtade ett hus längre bort, längre in i en liten vik. På kartor kunde jag sedan se att det heter Stubbstugan. Det var något som gått mig förbi, trots att jag tidigare besökt Boxhult alldeles i närheten.

Bild: Jörgen Auer

Jag tog mig en liten skogspromenad även på andra sidan Ulrikavägen. Den här stora stenen fann jag särskilt fin. Som ett skepp i skogen, eller en strandad val. 

Bild: Jörgen Auer

Från en höjd hade jag tämligen fin utsikt över såväl sjö som väg. På Wikipedia läste jag att Krampen har en area på 0,0861 kvadratkilometer och ligger 178,4 meter över havsytan. Som jämförelse kan närbelägna och betydligt större Drögen (min sommarsjö) nämnas: den är 8,85 kvadratkilometer stor och ligger 155 meter över havsnivån.

Bild: Jörgen Auer

Några timmar senare hade jag vägen förbi Krampen på nytt efter att ha varit i Kisa. Inga bilister eller andra trafikanter syntes till så jag vågade mig på att stanna på vägen tillräckligt länge för att hinna ta en bild. Kvällen var i antågande.

Man andas gärna djupt

Bild: Jörgen Auer

Hägg. Ah, det doftar så gott när man kommer nära. Och det gör den som promenerar på travspåret på Uljebergs säteri, Mantorp. Automatiskt stannar benen vid häggen och man lutar sig in mot buskarna och andas in. Djupt, djupare, djupast. Ah.

Bild: Jörgen Auer

Blommorna är vackra också och det får bli en bild till. De verkar inte ha något emot att posera. Inte heller protesterar de när jag bryter av en kvist för att ta med hem.

Bild: Jörgen Auer

I trädgården hemma blommar apeln för fullt och visst är blommorna lika vackra som häggen. Men doftar ju tyvärr så gott som ingenting.

Bild: Jörgen Auer

Hästar är också vackra och doftar som hästar ska dofta. En del människor älskar hästlukten, andra rynkar på näsan. Jag tål den gott och eftersom jag bor på en gård tycker jag att det ska lukta gård. Det ska vara damm och grus och gräs, blommor av alla de slag, raps och råg, häst och ko, hund och katt, gris, vad som, allt. 

Härligt tryck på läktaren

Bild: Jörgen Auer

Aldrig tidigare har Linköping upplevt något sådant som när IFK Norrköpings supporterskara samlades på Stora torget i Linköping på söndagen för att tåga därifrån till Bilbörsen Arena och allsvenska dammatchen Linköpings FC-IFK Norrköping. Supporterskaran sjöng och skrålade några ramsor på torget och under gången ut till arenan, samt slängde några bangers och tände bengaler. Men i det stora hela skötte de sig bra.

Bild: Jörgen Auer

Ute på arenan hade Norrköpingsgänget hela västra läktaren och visade upp ett härligt tifo och höll igång med sång och ramsor hela matchen. Bra jobbat! Men på planen vann hemmalaget efter mål av Nellie Karlsson 18 minuter in i matchen. Eller var det rent av självmål?  LFC dominerade första halvlek och kunde/borde ha gjort något mål till, men i den andra tog IFK för sig mer och mer, dock utan att skapa riktigt vassa chanser. Jag har sett båda lagen flera gånger i år och tycker att IFK led av att inte kunna ha med Elsa Burvall och Ebba Handfast den här gången. Särskilt den senare hade behövts, inte minst på grund av sin längd. Dagens överraskning fanns emellertid i IFK. Sabina Ravnell var fantastiskt bra på högerkanten i försvaret och såg till att LFC:s anfallare Lisa Björk helt försvann. Dessutom var hon inte långt ifrån att bli målskytt. 

Även målvakten Sofia Hjern storspelade. Hårdjobbande lagkaptenen My Cato hade det svårt och togs väl om hand av Saori Takarada som jag anser var hemmalagets bästa. 

Sa jag att det var väldigt varmt för oss som satt i solsken hela matchen? Det var det i alla fall. 

Bäst av allt var förstås publiksiffran: 7804. 

Returmötet i Norrköping äger rum 26 juni.

Från Drögen till Vasarna

Bild: Jörgen Auer

Jag var uppe tidigt. Men den här bilden från Staviken i Drögen är inte tagen i ottan, utan kvart över nio. För den som inte vet var sjön Drögen är belägen kan jag berätta att den ligger såväl i Linköpings kommun som Kinda kommun. Men Staviken och Bäckhult där jag brukar hålla till tillhör Kinda.

Bild: Jörgen Auer

Hur många gånger jag har fotat härifrån är svårt att svara på. Men oräkneliga är sanningen nära.

Bild: Jörgen Auer

Jag är ingen vän av kanadagäss, men om man bara ser dem måste man ändå medge att de är fina. Det är bara det att deras förskräckliga skitande inte passar i mänskliga miljöer. Schas! Se så! Iväg!

Bild: Jörgen Auer

Se så det skimrar gyllene i södersluttningar! Det är primula veris, gullvivan som lyser och hälsar våren välkommen. Den här medicinalväxten har kallats många namn, bland annat Sankte Pers nycklar, Jungfru Marie nycklar, eller bara majnyckel.

Bild: Jörgen Auer

I Stora Bäckhult (som inte är så stort) växer den här fina och mycket gula forsythian. Lägg märke till hur bra östgötaflaggan gör sig mot busken. Jag tillbringade fredagsnatten i huset för att klippa gräs på tomten både fredag kväll och lördag förmiddag. Men vid lunchtid drog jag iväg.

Bild: Jörgen Auer

Jag ämnade mig till Vadstena och kom dit också. Det var lika vackert som alltid och jag åt en god lunch på Rådhuskällaren (fläskfilé Oscar med kräftstjärtar och sparris) innan jag tog en kort promenad till slottet. I slottsparken (den heter väl så?) var det grönt och skönt- Lugnt också, konstigt nog för det var gott om folk i stan, ditlockade av Vadstenamässan på slottet. Ja, och av den sköna miljön, förstås.

Bild: Jörgen Auer

Slottet ja. Jag tog bild på det så fort jag såg det. En man intill mig böjde sig som jag över blomsterprakten för att föreviga 1500-talsslottet. Nu blir slottet ännu finare, sa jag. Han log fånigt, men svarade inte och det var uppenbart att han inte förstått mig. Ach, da bist du, Helmut, hördes en röst skrattandes säga och min efterapare svarade på samma tyska: doch. Jag nickade åt dem båda och log.

Bild: Jörgen Auer

Så klev jag över vallgraven och trädde in i slottet. Murarna skänkte skugga denna varma dag och svalkade besökare på mässan. Men inne på borggården var det om möjligt ännu varmare än utanför, vinden kom ju inte åt alls. Det gjorde inte mig så mycket för jag var ingen vanlig besökare på företagsmässan, utan hade endast ett mål. Att köpa Eva Mattssons bok Vasarna i Vadstena. 

Bild: Jörgen Auer

Tyvärr hade Eva precis gått när jag anlände och mässan var slut. Stängde klockan 15. Men medan man packade ihop sa en man att några böcker fanns kvar och undrade om jag ändå ville köpa en. Absolut, sa jag. Och här är den. Med delar av slottet i bakgrunden. Jag la ut en liknande bild på Facebook och fick ett gillande av Eva Mattsson och kommentaren: Så snyggt.

Tack, Eva. Boken verkar kanon. 

En skön kväll i maj

Bild: Jörgen Auer

Det är en vanlig kväll i maj. Jag har ingenting för mig så jag väljer att gå ut en stund för en promenad över ägorna. Inte mina ägor, men Uljebergs Säteris ägor. Jag bor ju där så det här räknar jag som "mina" ägor också. Lite i alla fall. Solen skiner så vackert mellan träd och buskar, noterar jag.

Bild: Jörgen Auer

Jag ser mycket. Som att Viby kyrka skulle kunna vara en del av en stor och omfattande enbuske. Det är rent märkligt så många olika infallsvinklar det finns på den kyrkan för en fotointresserad.

Bild: Jörgen Auer

Och de vackra påskliljorna trivs på gamla Fridhem en kilometer bort och bildar en smått fantastisk kontrast till det gamla rucklet. Det är inte ens ett ruckel, det är resterna av ett ruckel. Kontrasten är så slående att jag kommer att tänka på skönheten och odjuret.

Bild: Jörgen Auer

Mellan träden får jag syn på Uljebergs vindkraftverk och uppfattar det nästan som ett träd bland andra i den lilla dungen, fast lite längre bort dock. Tillsammans bildar verket och träden, både de stående med sina grenar och det fallna med sina grenar ett konstverk med linjer åt alla de håll. Och himlen blir i motljuset vit med en syftning mot gult. Jag gillar bilden.

Att jag på hemvägen noterar att mandelblommorna börjat blomma gör mig glad och nöjd. Ännu nöjdare. Jag är en lycklig människa som kan känna som jag gör.