Jag skriver det en gång till

Bild: Jörgen Auer

Jag har skrivit det förut och skriver det igen: jag trivs i naturen och finner det mesta vackert. Ibland blir det extra fint. Som i dag när Viby kyrkas vackra torn står där och ser ut som en av de andra växterna på åsen vid Uljeberg. Men bilden ljuger, för mellan kyrkan och åsen är det nog minst 300 meter.

Bild: Jörgen Auer

På kvällarna är det extra fint att blicka bort över slätten mot Normlösa till. Det är färgerna, ofta åt det gula hållet, ibland i rött, det är vidderna, det är vindkraftverkets profil, det är syrenhäckens siluett, det är allt sammantaget. Var gång jag ser detta kan man ge sig den på att jag ler. Och tar en bild.

En fjäders sista flykt

Bild: Jörgen Auer

Alldeles ensam, utan fågel, kom en vit fjäder singlandes genom aprildagens eftermiddagsluft. Först trodde jag att det var en fjäril, för den bar sig åt lite som en sådan och for hit och dit. Fast långsammare än en fjäril. Små vindpustar förde den än hit, än dit. Kanske lever den sitt bästa liv nu, tänkte jag. Ensam, utan någon som kontrollerade den. Bara vimsade omkring och njöt av tillvaron: solen lyste ju och våren var och är riktigt på gång. Jag är en fjäder, jag är stolt, ville den nog säga med sin ensamma flykt som dock hade ett slut. Och jag såg det. 

Sakta, sakta dalade den ner mot marken, mot gräset och la sig till ro. Nej, ändå inte. Det blåste till ännu en gång och fjädern rörde sig och vände på sig. Så låg den stilla. Eller, nja, stilla men ändå darrande. Och så ligger den troligen kvar i alla sina dar.

Vad händer förresten med en fjäder som ligger på marken. Den här var så tunn att den knappt hade någon vingpenna? Blir den uppäten? Eller löses den upp och försvinner i tomma intet? Jag ska söka efter den i morgon och se om jag får svar på mina frågor.

 

 

Fin mix av motion och kultur

Bild: Jörgen Auer

Lidingö i strålande sol, det var vad jag fick se på söndagen i Larsberg och tog efter frukost hos Claes och Marja en promenad med den senare i den vackra aprildagen, men något kyliga småblåsten. Bland annat fick vi den här vackra vyn över området Dalénum. 

Bild: Jörgen Auer

Den före detta krogen Larsberg som i dag heter Larsbergs brostuga ligger väldigt fint vid Ekbackens lövskogslund. I dag ägs stugan av Lidingö stad och används som konstnärsatelje.

Apropå brostuga så finns det en skylt som berättar om just den gamla krogen (på slutet) och berättar också om den första Lidingöbron. Att promenera så här med mixen motion/kultur är väldigt trevligt och jag ska be att få återkomma i kulturärendet en annan dag här i bloggen.

Bild: Jörgen Auer

På Lidingö kan man njuta länge av utsikten mot vattnet och båttrafiken. Här har man full koll på Silja Lines och Viking Lines båtar och till Larsbergs brygga kommer passagerarbåtar en gång i halvtimmen (dock inte de stora bjässarna) för att ta Lidingöborna vidare med SLs pendelbåtlinje 80 mellan Ropsten och Nybroplan. Båten stannar bland annat i Frihamnen, Blockhusudden, Djurgården, Nacka.

Bild: Jörgen Auer

Från Lidingö åkte jag vidare norrut. Till kulturstaden Uppsala för att träffa dottern Rebecka med familj. Och så ville jag få i mig lite fotbollskultur, närmare bestämt damallsvenska mötet IK Uppsala-IFK Norrköping. Där blev jag dock lite besviken på IFK-spelet som aldrig nådde den kvalitet jag tidigare sett från laget. Kanske var det en missad straff av Wilma Leidhammar som ställde till det för östgötalaget? Å andra sidan gjorde Uppsalamålvakten en fin räddning. Hemmalaget var väl så bra, men det var starkt av Norrköping att två gånger om kvittera och få med sig poäng. Lagkaptenen My Cato gjorde 1-1 och 2-2-målet av amerikanskan Nicole Robertson var matchens behållning. Hon kastade sig fram och nickade med kraft in ett inlägg från Jennie Egeriis. Det var hennes första allsvenska mål. Hon är ny för säsongen i IFK, förra säsongen spelade hon i - IK Uppsala.

En och en halv timme senare blev det mer damfotboll. Då såg vi Börje SK vinna premiären i division 5 med 1-0 mot SK Iron. 

Skönt och gott på Lidingö

Bild: Jörgen Auer

Morgonen var väl inte varm, direkt. Den som säger det, ljuger. Men inte kall, heller. Dock är jag säker på att den var, ja vad? Mer än morgon? Jo, ja, kanske var det bara så. Det var morgon. Först. För att sen gå  över till förmiddag. Hur var den då? På den frågan svarar jag a) vet inte, b) skön i bilen. 

Bild: Jörgen Auer

Eftermiddagen var skön. I alla fall på balkongen hos Claes och Marja på Lidingö där den här bilden är tagen bort mot Nacka. Ute, jo, det var ganska skönt i solen, men riktigt varmt, nej. Faktum är att det kändes lite småkallt. Tyckte jag. 

Övrigt om dagen: god lunch och middag samt trevliga samtal hos nämnda par i Larsberg, Utöver det träffade jag ytterligare några släktingar i form av Richard och Jenny samt Marie, Richard och Anouk. Samt tittade en kvart på Ufo Sweden på Netflix. Sen var inte jag med mer i filmen, så Claes och Marja ville inte se mer. Inte den här kvällen, vill säga. De tar resten av filmen under söndagen.  

Några minuter på hoppning

Bild: Jörgen Auer

Björn Svensson, tävlande för Åby ridklubb var en av många hoppryttare som deltog i fredagens tävlingar på Mantorps Hästsportarena där jag tittade in några minuter för att känna lite tävlingspuls.  När jag kom pågick en 1,20-hoppning och bilden visar Björn på Chini con Yanic F. Ekipaget var ett av hela 29 felfria i klassen som lockade 56 till start.

Bild: Jörgen Auer

Ett annat felfritt ekipage var Sandra Jacobsson, Strömsholms Ryttarförening, och Cover All K. Och ja, jag gillade att vara där, men hade tyvärr inte så mycket tid eftersom jag var på väg till Linköping för att äta lunch med vännen Maria Landqvist. Men det var också väldigt trevligt eftersom lunchen även inbegrep en promenad i Vidingsjöskogen. Visst, det var lite smålerigt i skogen och solen lyste med sin frånvaro. Men fem kilometer är fem kilometer och dagens motion blev avklarad. Och ja, jag var ute på morgonen också - tre kilometer då. 

 

Vacker fasan på vägen

Bild: Jörgen Auer

En sån tur att jag körde extra försiktigt i dag. Så sakta att jag till och med stannade för att släppa fram den här vackra fasanen som sakta kom gående, nej, lunkande över vägen vid Skölstad, Vikingstad. Den tog sig till och med tid att se sig omkring där på vägen. En gång tittade den på min bil men verkade inte bekymra sig över skillnaden i storlek. Du får vänta biljävel, här kommer jag, var attityden.

Bild: Jörgen Auer

På Wikipedia läser jag att fasanen ursprungligen kommer från södra Asien och att dess vetenskapliga namn är Phasianus colchicus. Fågeln på bilden är en hane, honan är grå. Den här tuppen visar en tydlig vit halsring och är  således av torquates-typen från Kina. Fasanen infördes till Sverige på 1700-talet till slottsmiljöer, och har sedan förvildats. Det är inte ovanligt att se fasaner i parker och trädgårdar. Jag hade flera gånger fasaner i trädgården när jag bodde inne i centrala Mantorp. Fin fågel att se. 

Bild via Svt

I kväll var det också säsongsslut för Antikrundan i Svt. Tråkigt, för jag gillar programmet, även om jag tycker det är tjatigt med frågeställningen: tror du att den har nåt värde, då? Frågan är jobbig eftersom den tillfrågade så gott som alltid svarar: jag har inte en aning. I kvällens sändning från Virserum var det visserligen en man som tog i ordentligt och gissade att hans tavla av Ludvig Frid var värd 200 000. Det var den inte, "bara" 50 000. Vad den här tavlan på bilden är värd, minns jag inte. Men jag minns att den troligen föreställer sångerskan Kristna Nilsson (1843-1921). Hon dök för övrigt upp även som trolig före detta ägare till en fin portfölj med monogrammet KN. 

På grottbesök i Malexander

Bild: Stina Boel Auer

Pelargrottan i Malexander är egentligen ingen grotta, men häftig ändå. Man undrar ju om det här kan ha varit boplats någon gång på stenåldern, eller så. Hur som är det en trevlig plats att beskåda. Dessutom lätt att ta sig till. Vägen fram till grottan börjar inne i samhället vid vägskylt Pelarvägen.

Bild: Jörgen Auer

Barnbarnet Stina Boel gillade också besöket. Det gör de flesta barn. Ja, vuxna med, naturligtvis. Jag har varit här förut och en gång när en skolklass var där samtidigt. På utflykt med matsäck och allt. Det hade inte vi med oss denna påsklovsdag.

Bild: Jörgen Auer

På tillbakavägen mot Kisa tog vi en omväg och åkte in mot vägskylt Mjölsefall. Den vägen går bland mycket annat även förbi sjön Övre Föllingen (där Pinnarp ligger) och så här kan vyn där se ut. Man passerar även den stora gården Mjölsefall innan man är ute på vägen mellan Ulrika och Kisa. 

Bild: Jörgen Auer

En annan vy och en annan sjö. Bilden togs vid min hemfärd från Kisa mot Mantorp. Det här är Mörkviken i Drögen där isen ännu ligger och vägen är Ulrikavägen som nära nog smeker vattnet vid sjöns sydspets. Ett par hundra meter följer vägen vattnet.

Dagen blev riktigt trevlig. Förutom ett besök i Malexander hann barnbarnet och jag med en långpromenad (hon cyklade) runt nästan hela Kisa.