Ryktbart behövs

Ryktbart, sa han och rynkade på näsan och ögonbrynen på en och samma gång. Är det det där med hästar? Va, faan har det tagit åt dig? Du har väl aldrig varit intresserad av hästar?
Jodå, det har jag nog varit sedan barn jag sprang på Bjälbrunna gård utanför Norrköping, svarade jag och drog ännu en gång snacket om varför Corren satsar på ridsport: Hur många som lockas till ridsporten, hur många som är tjejer, hur många tävlingar det finns på ett år, och så vidare. Alltihop. Om eliten och landslagen, om bredden, om lyckan av att bara sitta på hästen, eller kanske bara av att få vara i närheten av hästen och klappa på den, sköta om den, och det stora välbefinnandet som till och med ett barn kan känna av att få ta ansvaret för hästens skötsel.
Hmm. Jaja, det är väl bra kanske. Men det intresserar inte mig, det minsta. Jag läser ingenting av det, sa han.
Det behöver du inte heller. Jag läser inte heller allt i tidningen. Men nu råkar det vara så, och du får tro det eller ej, att det finns fler läsare än du. Och de som håller på med ridsport vill läsa om sin idrott och hobby. Det finns massor av folk som inte tävlar, men som har häst ändå och som rider varje dag. De har ett intresse av att läsa om andra, likasinnade.
Till skillnad från dig så utövar de ju en hobby, dag ut och dag in, till och med kvällar och ibland nätter när djuren blir sjuka. Du gör ju just ingenting mer än glor på teve. Äger du ens fotbollsskor?
Det gör han inte. Men han läser allt om fotboll och ska självklart få göra det. Och den som vill läsa om ridsport ska kunna få göra det. I Corren.

(Den här texten var införd i Corren 24 juni under vinjetten Cnorren)