fredag 11 november 2011

Förstoring och ultra rapid

Bild: Jörgen Auer
Man ska inte förstora upp saker och ting, men nog kan det vara bra konstigt när man har feber. Min hjärna styr då till det så att jag tycker saker är större än de är, så om en hand närmar sig mitt ansikte tycker jag att den verkar jättestor. Rörelser upplevs som i slow motion, ultra rapid som det hette när jag var ung (ingen säger längre ultrarapid, och varför skulle de? Det borde väl egentligen betyda tvärtom - ultra snabbt?) Nåja, den här bilden tog jag i går när solen sken. Och riktigt så här stort huvud har jag inte. Väl? Men både kameran och jag tyckte så igår. Jag kan skylla på feber, kameran blev lurad av solen. Fast hela saken är så uppförstorad. Ingenting hände, ingenting var som jag trodde, ingenting stämde med verkligheten, ingenting blev gjort, ingenting visade sig vara just ingenting och skuggbilden fanns bara en kort stund - om ens då.
Stoppa mig om jag yrar. Det är min medicin. Latitude 55, heter den. Nej, jag glömde visst. Jag har ju inte tagit något av den än. Klockan sex ska jag däremot ta fem centiliter. Om jag inte förstorar upp den till det dubbla.
FOTNOT: ultrarapid är en inspelningsmetod för film och innebär att kameran går med högre bildhastighet än normala 24 bilder per sekund, vilket vid uppspelning resulterar i att motivet rör sig i slow-motion.

Inga kommentarer: