Följande rader var införda i Corren i 3 november - nu kommer de även här i bloggen.
Jag vänder mig om
November, uschaan, finns det något värre, tänkte jag. Fast det var i oktober. Och så anlände 1 november med rena sommarvärmen. Folk satt ute och fikade på Linköpings caféer som om att det ännu var augusti. De log och skrattade. En kille hade kortbyxor! Och en annan kom cyklande i t-shirt. Själv kom jag på mig med att vända mig om efter passerande kvinnor som om det vore vår.
Jaså! Du vänder dig om efter kvinnor, kanske du tänker.Jo, det händer. Men jag vänder mig om efter bilar också. Och hundar. Till och med stenar. Försöker ta till vara varje tillfälle att titta en extra gång på det vackra runt omkring. Det har nog med åldern att göra. Jag ger och tar mig tid att betrakta. Detaljer som tidigare aldrig synts mig riktigt klara kan nu plötsligt stråla med en lyskraft som värmer som en fleecefilt och får mina ögon att tåras. Det kan vara så enkla ting som en färg, en nyans, en ton, en klang, en doft, en omtanke, ett leende. En vänlig själ.
Så inte är det mig emot att åldras då. Världen blir måhända råare, men besynnerligt nog samtidigt vänligare. Vi lever i de stora kontrasternas tid. Fulare, men vackrare. Kom morgondag! November är ju riktigt fin. Snart kommer snö så vit. Isen hal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar