fredag 25 november 2011

Mathematik

Såg en stund på tyska dramat Emmas lycka i kväll och tyckte det var skönt att slippa höra engelska. Blev också inspirerad att leta i skoltyskans minnesgömmor och fick mitt i natten till en dikt.

Mathematik

Ein, zwei, drei,
alles geht vorbei,
ruhe, stille bleiben,
warte,
warte,
und dann - die Sonne.

Erinnerungen,
lebensscherben,
Augenblick
und zukunft
aber...
Wahrheit.

Schmerz?
glück?
Unbedingt
und
unvorstellbar,
immer und ewig
ein, zwei, drei.

Jörgen Auer 25 november 2011

1 kommentar:

Pernilla sa...

Ah, einen sehr schönen Gedicht!

Guten Nacht, Papa