Ur Corren 18 februari 1961Luffarehotell har man inte hört talas om så ofta. I dag finns det mig veterligen inga sådana. Men 1961 fanns det i alla fall ett utanför Tranås. Närmare bestämt vid Vrån under Traneryds säteri där ägaren Simon Lindholm, Eksjö, upplåtit en stuga till besökande luffare att vila ut i. Corren gjorde ett besök och beskrev storstugan så här:
Längs väggarna hänger slitna klädesplagg och på golvet trängs skamfilade väskor med sotarredskap och skomakarverktyg. Ute på gårdsplanen står rostiga cyklar uppställda, väntande på att vårsolen ska komma, då ägarna åter ger sig ut på landsvägarna för att med tillfälliga arbeten tjäna några kronor.
Och om samtalet luffare emellan:
Språket är fränt, opolerat, men ibland blir samtalstonen verserad, rent av kultiverad.
Några av luffarna presenteras i artikeln. Dalslänningen, uppvuxen i Laxarby, sägs vara den beläste i samlingen enligt kamraterna, och Correspondenten hör till "livets bröd" för honom. En före detta rallare från Blekinge är äldst i samlingen och är över 70, en glasblåsare från Kosta har vandrat Sverige runt och blåst glas, och yngst (47) är en före detta fotbollsspelare från Kalmar, vars hustru och dotter dog i en bilolycka och sedan dess hade han varit en vandrande skomakare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar