Helst i solsken

Bild: Jörgen Auer

På tisdagen undrade jag över hur vädret skulle bli på onsdagen och jag hade hört på radion att det skulle bli sol i Östergötland. Fick jag det i Mantorp på onsdagsmorgonen? Nej. Men jag hade ärende till Kisa och på vägen dit ljusnade det vid sjön Drögen.

Bild: Jörgen Auer

Kisa välkomnade mig med solsken. Tack, jag visste väl det. Solen skiner ofta i Kisa. Men antagligen beror min iakttagelse av väderförhållanden på att jag tillbringat det mesta av 50 års somrar i Kinda. 

Bild: Jörgen Auer

Jag har flera gånger fått frågor om min blogg. Hur ofta uppdaterar du? Hur många läser? Hur länge har du haft bloggen? Svar: jag startade bloggen på hösten 2008 och jag försöker skriva något varje dag. Ibland händer det att det som i dag bara handlar om dagens väder. Ibland om hästars tankar, en sporthändelse, ett åkeriföretag, en resa, skogen, möte med en fjäril, en film, en bok, ett gammalt Corren-minne, en dikt. Eller något helt annat.

Hur många som tittar in här skiftar. Det finns dagar som bara har 72 besök och andra som har 500. Jag tycker mig se att bloggen den senaste tiden, i år alltså, snittar kring 200 visningar om dagen. Då ska man komma ihåg att några av dessa besök kommer från folk som bara surfar runt på nätet efter nåt specifikt. Kanske är någon på jakt efter texter som nämner Kisa? I så fall kan denna någon mycket väl ha råkat hamna på min blogg.

Bara för det ska jag nämna Kiruna också. Där har jag aldrig varit, men vill gärna se staden liksom Kebnekaise. Inte bestiga berget, bara se. 

Det finns mycket jag vill se. Helst i solsken.

 

Morgondagen blir ljusare

 I väntan på morgondagen.

Är man inte alltid det? Är det inte det som det hela går ut på? Livet? Att klara ännu en dag, helst på bästa möjliga sätt förstås och förbereda sig på nästa dag. Och nästa.

Morgondagen. Det ska visst bli sol, sägs det. Så bra. 

Bild: Jörgen Auer

Lite disigt var det allt

Bild: Jörgen Auer

Visst såg jag klart och tydligt att solen var uppe under måndagen. Men jag hade fullt upp med sjukhusbesök i både Motala och Linköping och hade inte tid för dagens ljus förrän senare på eftermiddagen. Lite disigt var det allt då.

Eller måste jag till optikern också?

Bild: Jörgen Auer

Sen eftermiddag stod jag i mina fönster och beundrade utsikten. Åt norr låg slätten och drömde om skördetider, i öster hade jag några tallar bakom vilka jag visste att Skorteby kunde anas. Åt söder stod hästhagarna tomma sedan hästarna hämtats in för natten och i väster höll solen på att gå ned bortom Uljebergs säteri.

Bild: Jörgen Auer

När mörkret la sig över Uljeberg lyste det hemtrevligt, ja mysigt i stallet. Det var nog därför som jag undrade över hästarna där och egentligen över alla djur. Har de nåt sätt att säga god natt till varandra? Och om de har det, säger de god morgon, också? 

Norskt i Vasaloppet

Bild via Svt

Första söndagen i mars, ja då är det Vasaloppet som gäller. För 15 000 skidåkare och för mig i soffan. Jag har aldrig åkt loppet och kommer aldrig att göra det. Men jag har varit på plats i såväl Sälen som Mora ett par gånger för att bevaka tävlingen som reporter. Årets lopp var det hundrade i ordningen sedan starten 1921 och först i mål den här gången var norrmannen Torleif Syrstad som skrek ut sin glädje efteråt bredvid kranskulla Elsa Hermansson. Fin trea blev blott 17 år unga svensken  Alvar Myhlback.

Bild via Svt

Första kvinna i mål var årets suverän i långloppscupen, norska Emelie Fleten som höll alla de andra tjejerna bakom sig hela det nio mil långa loppet. Segermarginalen till Magni Smedås var nästan tre minuter.

Bild via Svt

Så här såg hon ut tillsammans med kransmasen Gustav Jonsson. Emelie var som sagt i täten loppet igenom, vilket för hennes del lönade sig väl ekonomiskt. Inte nog med att hon som vinnare får 100 000 kronor. Hon vann alla spurtpris också. Att komma först till Evertsberg var värt 10 000, och alla de sex andra sex spurtprisen gav henne 5 000 vare gång. Således skidade hon till sig 140 000 kronor.

Bild via Svt

Inomhus-VM i friidrott avslutades också på söndagen och programenligt blev det svenskt guld i stavhopp tack vare Armand Duplantis. Hans resa mot guldet blev dock knöligare än vanligt och innehöll flera rivningar. Det var inte långt ifrån att han rev ut sig helt på 5,85. Han klarade sig dock i sista försöket. Sen visade han sin klass genom att klara 5,95 och 6,05 (det senare i tredje försöket). Han hade dock inte dagen för att klara världsrekordet 6,24.

Duplantis får ursäkta, hans guld var väntat. Ännu mer glädjande och välförtjänt efter flera års slit var den silvermedalj som Andreas Kramer sprang till sig på 800 meter. Grattis! Han har ett silver sedan tidigare på EM utomhus 2018 i Berlin i sin specialgren.

Nu tog 26-åringen Sveriges första herrmedalj på medeldistans någonsin i ett VM.

Kempes hyllning var bäst

Bild via Svt

Norska tvillingparet Marcus och Martinus gick som väntat vidare till nästa lördags final i svenska melodifestivalen. Lördagens kval såg också Medina gå direkt till final. Och som om inte detta vore nog så avgjordes även "extrachansen" med de låtar som tog tredje- och fjärdeplatserna i respektive kval. Och då gick Annika Wickihalder och Jay Smith också till final. Fröken Snusk blev trea på samma poäng som Smith, men han hade fler röster. Hm. Jag undrar, jag. För hur hade det sett ut om den numera berömda fröken Snusk tagit sig till finalen? Vore inte det slutet för Mellot om en maskerad artist skulle vinna hela skiten? Antagligen. Nu är den risken borta.

Bild via Svt

Bäst från kvalet i Karlstad tycker jag att hyllningen till låtskrivaren Fredrik Kempe var. Mäktigt. Och det var han värd, så många låtar som han levererat genom åren.

Bild via Svt

Efter Mellot bytte jag kanal för att se lite från friidrotts-VM inomhus. Tur det, för jag hade glädjen att se när holländska löparstjärnan Femke Bol satte världsrekord på 400 meter med 49,17. Ett sånt löpsteg  hon har Femke! De andra kämpade och slet, hon såg oberörd ut och bara gled ifrån. Fint.

 

Gott med dopp efter dop

Bild: Jörgen Auer

Ah! Det smakade gott med lite att äta efter lördagens högtidligheter i Linköpings katolska kyrka S:t Nicolai.

Bild: Jörgen Auer

Vad? Om jag är katolik? Nej, men jag har  vänner som är det och i dag var jag gäst på ett dop i S:t Nicolai på Teatergatan.

 

Bild: Jörgen Auer

Vem som döptes? En pojke vid namn Albert Nils Josef. Och varför har jag ingen bild på själv dopet och Albert? Jo, för att jag inte har frågat om lov om eventuell bildpublicering.

Kanske lägger jag in en bild senare. Kanske.

Larsson femma på 60

Bild via Svt

Fredagskväll. Och vad gjorde jag? Såg på tv. Första dagen av friidrotts-VM inomhus I Glasgow.

Henrik Larsson var bäste svensk och tog sig till final och blev femma på 60 meter. 

Nog för att han tog brons inomhus på EM förra året. Men nu var konkurrensen ännu tuffare. Starkt av svensken att vara så nära prispallen på VM. 

Amerikanen Christian Coleman vann på 6.41, hans landsman Noah Lyle var tre hundradelar långsammare och jamaicanen Ackeem Blake tog bronspengen med tiden 6.46.

Larsson noterades för 6.56 (Larssons svenska rekord är 6.52).

Det var Sveriges första finaldeltagande på 100 meter inomhus på 27 år. Förra gången var det Patrik Lövgren som slutade sexa i Paris 1997.