Malin Hansson på Ryktbart

 Bild: Jörgen Auer

I dagens Ryktbart i Corren presenteras dressyrryttaren och ridläraren Malin Hansson från Linköping. Vi träffades på Smedstad ridsportcenter för några dagar sedan och Malin bjöd på kaffe och några smittande leenden. Och ett trevligt samtal.

Ur Corren i dag

Och så här presenterades reportaget. Trevligt. Plus stor bild på B:1-an där hon står (egentligen kommer hon gående) med sin fina och ståtliga häst Primero Hit, Primo kallad.

Bild: Jörgen Auer

Om Malin kan berättas att hon är född 1978 och lärde sig rida redan som liten hemma i Uddevalla då det dock var mest hoppning som gällde. Eller försök till hoppning med shettiskorsningen Rullan. Dressyr blev det när hon några år senare började rida hos systrarna Morén, Anna och Malin på Skaftö ridklubb. Eftersom de var mest intresserade av dressyr så blev det den grenen som Malin också kom att öva mest på.
Nu rider alltså försteläraren i dressyr på Smedstad ridsportcenter på SM-nivå. Men hon vill mer. Vill ta sig till SM-final. Vill tävla utomlands.
-Och det skulle vara väldigt kul att få komma iväg några månader och träna hos någon av de stora ryttarna, säger Malin Hansson med sin hesa röst.
Är du bra på att laga mat, frågar jag och får ett gapskratt till svar. Nej, tydligen inte.
Pannbiff med potatismos är hur som helst favoritmaten och helst dricker hon vatten till maten. Eller helst, till vardags i alla fall. Är det fest eller åtminstone lite festligare än vardag så dricker hon gärna vitt vin.

Guldfärg på hösten

Bild: Jörgen Auer

Det finns ingen annan årstid som är så tacksam att fota som hösten. Då blir det bra, eller åtminstone hyfsade bilder till och med genom bilrutorna. Jag tror för resten att jag ska ta mig en biltur nu och titta lite närmare på hur långt hösten har kommit.

I övrigt? Jo, jag säger naturligtvis grattis till Linköpings FC som nu tar sitt andra SM-guld. Jag tänker särskilt på Jonna Andersson och Stina Blackstenius. Jonna från Mjölby som värvades som snabb forward och som jag haft sällskap med på pendeltåget någon gång (då även med LFC:s dåvarande målvaktstränare Leif "Bölling" Eriksson) och Stina som jag skrev om redan när hon var 15 (20 nu) och öste in mål hemma i Vadstena.

Nu är de landslagsspelare båda två. Och SM-guldmedaljörer. Grattis. 

Lyser inte några av träden som av guld, för resten?

På plats för ett bra spel

Bild: Jörgen Auer

Så kul! Är på besök hos Jan Christer Persson i Stensvassa vid Järnlunden för en eftermiddag/kväll i spelets tecken. Även Peter Mildaeus och Claes Nilsson är med. Just nu, strax före kl 15, diskuteras vad och hur vi ska spela. Fotboll, hockey, bomben, oddset, stryktipset? 

JC! En öl till!

Efterskörd: Nej, vi vann ingenting. Och Peter tvingades åka hem efter bara två timmar för att ta hand om sin efter operation insjuknade hustru. Men JC:s hemlagade pizza var jättegod, Eias äppelkaka suverän (och vilken vaniljsås!), konjaken satt fint, ölen också. Och Maria Landqvist kom och hämtade mig. Ja, hennes sambo Claes Nilsson fick också åka med, förstås. Tack, Mia. Men mest bugar vi förstås för Jan Christer Persson i Stensvassa.

 Bild: Jörgen Auer

Ett par, tre minnesbilder till

 Bild: Jörgen Auer

Var det bara 17 månader sedan? Nu när jag liksom i går sitter och bläddrar i gamla bildfiler känns det som om flera år förflutit sedan jag tog den här bilden. Men tydligen har jag fel. Mitt digitala fotoalbum säger maj 2015.  Kristi himmelsfärdsdag. De här ekipagen färdades runt på Uljebergs travslinga. Jag väntade på att de skulle komma förbi skylten. Varmt var det.

 Bild: Jörgen Auer

Det här är samma år. Fast september. Jag har tagit mig till Vreta klosters kyrka och kyrkogård där jag försöker hitta bra läge för bild mot Linköping. Det här är en av bilderna. Bakom kyrkogårdsmuren. En man undrar om jag får bra bilder. Jag vet inte, hoppas så, svarar jag och berättar vad jag ska ha bilderna till. Till ett reportage. Ah, säger han.

Bild: Jörgen Auer

Oktober 2015. Häradskär, där jag är med Correns sportredaktion som firar av mig efter många års samarbete (och jag medverkar ju än, om än bara med ridsport och jultävling). Så härligt det var på Häradskär. Roligt. Så långt ut i östgötaskärgården, så lugnt, så mäktigt.

Och nu sitter jag här och minns. Det är en sådan dag. Först ett fasligt rännande runt i Mjölby och Linköping (Tornby) efter golvlister, dörrlås, småsaker vi behöver och sedan tröttheten som smyger sig på när man kommer hem. Men nu är jag på banan igen. Kvällsfika stundar.

Några oktoberminnen

 Bild: Jörgen Auer

Hade inget för mig. Kollade ändå några gamla bilder. Oktoberbilder. Den här är tagen vid Stångån i Linköping 2014. Esperanza ligger vid kaj. Strandgatan smyger upp längs ån men slutar vid Hamngatan, och övergår i Nygatan på andra sidan korsningen. City är nära.

Bild: Jörgen Auer

En annan oktobervy, men ett annat år. 2015. Vy från Steningeviadukten. Bortom järnvägsspåren på resecentrum skymtar hotell Scandic och Kannan. Jag är på väg mot City och Correns redaktion. Det är råkallt. 

Och i dag? Jo då. Oktober är det ju. City har jag besökt. Corren också. Samt gjort ett besök med intervju för ett ridsportreportage. Mer om detta en annan gång.

Ute på nätet i Mjölby

 Bild: Jörgen Auer

Ute på nätet brukar man ju befinna sig. Så även i dag, även om jag inte klev ut på det utan i stället blev hindrad av det.

 Bild: Jörgen Auer

Men det gick att se under.

 Bild: Jörgen Auer

 Min första tanke var att den gamla järnvägsbro, Bågbron över Svartån i Mjölby var i så dåligt skick att den var farlig för gångtrafikanter. Men det visar sig att nätet var till för ett tävlingslopp kallat Hell Run som avverkades i Mjölby 8 oktober.
Jag hoppas att bron är kulturmärkt och kommer att rustas upp. Den är ju så vacker! Passar dessutom utmärkt som promenadväg.

 Bild: Jörgen Auer

 Men några tåg rullar förstås inte längre på spåren på Mjölby-Hästholmens Järnväg som invigdes 1910 och stängdes av för gott 1990. Växeln har gjort sitt för länge sedan, således.

 

 Bild: Jörgen Auer

 Även den här mindre järnvägsbron finns strax intill. Södra Strandvägen vid sidan om har breddats och leder från söder in till Svartåstrand, det nya bostadsområdet som är under uppförande.Gångvägen här på bilden ledde tidigare ut till stora bilvägen och bron över Svartån, men tar nu slut strax efter man gått under den här gamla och lilla bron.

 Bild: Jörgen Auer

Så här såg något av byggandet på Svartåstrand ut under tisdagsförmiddagen. Här nära ICA.

 Bild: Jörgen Auer

Och här lite längre in i området.

 Bild: Jörgen Auer

Och så här från andra hållet.

Bild: Jörgen Auer

Från Folkets park kan man få den här vyn över Svartåstrand.

Bild: Jörgen Auer

I övrigt syntes ett lugn och ro över Svartån och Mjölby.

Bild: Jörgen Auer
 Några dagar senare, närmare bestämt 18 oktober tar jag den här bilden på Svartåstrand

Bild: Jörgen Auer
 Liksom den här. Byggandet verkar gå med rasande fart. Kanske den varma hösten bidrar nog.

Svängig konsert i Valdemarsvik

Bild: Jörgen Auer

Agnes Auer på besök i Valdemarsviks kyrka.

Måndagseftermiddagen ägnades åt musik. Det var nämligen konsert i Valdemarsviks kyrka. En så kallad Klockstapelkonsert. Just det. Klockstapel. Detta till förmån för en sådan på initiativ av arrangören Lars Kasselstrand. Detta var den sjätte årliga konserten i kyrkan och det blev två trevliga föreställningar med mycket sång.
Sopranen Agnes Auer (brorsdotter) förgyllde föreställningen, och hennes kapacitet kände jag redan till, jag har hört och sett henne i Oslo, Stockholm, Linköping, Kvillinge, Skeda, Rök, samt på födelsedagar och bröllop.

Bild: Jörgen Auer

Eddie Olivas glädje smittade av sig.

Tidigare har jag även hört Eddie Oliva och i hast inkallade Claes Lövgren (i stället för sjuke Rickard Carlzohn). De var naturligtvis bra och säkra kort nu också.

Bild: Jörgen Auer

Claes Lövgren fick rycka in med kort varsel och hade som tur är nära från hemmet i Börrum.

Bild: Jörgen Auer

Izabella Swartz  redo för stordåd vid pianot. Andäktigt lyssnande är Lifvens orkester och Agnes Auer.

Nya trevliga bekantskaper var Valdemarsviks egen Izabella Swartz, 13-åring som både spelar piano och sjunger, och bröderna Adam och Martin Dimker från Hulta, Loftahammar. Wow! Jag blev väldigt positivt överraskad, precis som mina bänkgrannar, hustrun Inger samt Marianne och Mona från Linköping. Vi vill höra mer av bröderna Dimker och av Izabella. Ja, och Agnes förstås.

Bild: Jörgen Auer
 Överraskande bra och samspelta var högklassiga bröderna Adam och Martin Dimpker.

Bild: Jörgen Auer

Nog vet Lifvens från Hultsfred hur det ska bli livat med musik. Även i kyrkan.

Bandet Lifvens från Hultsfred höll igång i kyrkan så predikstolen höll på att ramla ner men Valdemarsviksprästen och tidigare kyrkomusikern Erik Gruvebäck sa ingenting och verkade inte orolig att gästerna skulle rasera "hans" kyrka. I stället deltog han i arrangemanget med liv och lust och sjöng som ett operaproffs!

Bild: Jörgen Auer
Nog vet Roland Engdahl hur man spelar änglatrumpet. Men så har han också gett ut en skiva med trombonspel - Personligt heter den.

Välkände Roland Engdahl var också med. Ackompanjerade vackert på piano och hanterade trombon som det proffs han är. Sammantaget var det hög klass på samtliga medverkande och Eddie Oliva såg med sin charm och glädje till att det även blev en ordentlig avslutning.  

Bild: Jörgen Auer
Avslutning. Med Izabella Swartz, Agnes Auer, arrangören Lars Kasselstrand, Eddie Oliva och Adam Dimpker. 

Tack Valdemarsvik. Och tack Jerry och Maggan som bjöd på fika.