Och månen lyser full

Bild: Jörgen Auer

Linköping i går, tisdag kväll. Universitetssjukhuset i Linköping i sällskap med månen. Den senare är nästan full. I alla fall för ögat. Men helt full är inte månskivan förrän i morgon, 12 december, upplyser (!) sajten sv.scienceaq.com: Till det blotta ögat varar fullmånen ungefär tre dagar, men i verkligheten är det en fullmåne för ett kort ögonblick innan det börjar avta.

En bild av kronprinsen

Som brukligt är tog jag mig före i dag att bläddra i mitt gamla sportlexikon, Nordisk Familjeboks Sportlexikon. Den här gången blev det band 1, utgivet 1938. Jag fastnade direkt på en härlig och lite annorlunda bild på en stavhoppare. Abessinien stod det över bilden, vilket alltså var det gamla namnet på Etiopien.
Det andra jag noterade var fotografens namn: H K H Kronprinsen.
Kronprinsen, vilken var det vid den här tiden? Jo, Gustav Adolf, vår nuvarande kung Carl XVI Gustafs pappa, född 22 april 1906 med namnen Gustaf Adolf Oscar Fredrik Arthur Edmund och död vid en flygolycka på Kastrups flygplats 26 januari 1947.

Som synes av bildtexten var han på kapplöpningsfältet i Addis Abeba 1935 där afrikanerna tydligen höll en uppvisning för den svenska gästen med följe.

Om den svenske kronprinsens idrottsintresse finns mer att säga. Dock står det inte på den här sidan, utan jag får leta fram det i ett annat band av nämnda lexikon, band 3, utgivet 1940. Där får man reda på att han tydligen räknades som en av Sveriges främsta ryttare och fäktare. Som ryttare blev han även uttagen och startade i prishoppningen vid Berlin-OS 1936, där han emellertid inte blev placerad med hästen Aida.

Men prinsen hade mellan 1929 och 1932 startat 26 gånger i steeplechase (hinderlöpning) och då vunnit tio gånger, och tagit tolv andra- och tredjeplatser. Under åren 1929-1939 startade han i runt 150 tävlingar, vann 18 segrar och tog 49 andra- och tredjeplatser.

I fäktning var sabel kronprinsens främsta gren och där blev han svensk mästare 1936 och 1937. Sedan 1933 var han ordförande i Sveriges Centralförening för Idrottens främjande och i Riksidrottsförbundet och från 1934 i Sveriges Olympiska Kommitté. 

När fick du en blomma senast?

Bild: Jörgen Auer

I min serie Trailers på svenska vägar har turen kommit till Alex Andersen från Danmark. Bilen såg jag på parkeringen vid gallerian Depot Mantorp där den högst troligen varit med blommor till blomsterhandeln. Alex Andersen Ølund A/S är Nordens största blomtransportör, enligt hemsidan alex-andersen.dk och  hör allt sedan starten 1964 hemma i Højme nära Odense och transporterar främst blommor, frukt och grönsaker.

Koncernen har omkring 550 anställda, varav cirka 340 är chaufförer. Enligt hoovers.com omsatte koncernen 88 miljoner US-dollar 2018.

Inget av vikt i dag

Bild: Jörgen Auer

Lördagen, vad blev det av den? Hm, ja inget är väl också ett svar. Inget av vikt, i alla fall. Men vänta nu... Jag vaknade ju i alla fall i morse. Åt frukost, läste Corren. Och sen såg jag Therese Johaug rusa ifrån ett koppel andra skidåkare. Så stark hon är. Sen, ja sen var jag visst iväg och handlade lite. Det var ju då som jag tog den här bilden när jag skulle kliva in i bilen. Inget särskilt med den, inte mer än att det är en bild på ett moln bortåt Sya till som lyses upp av solen till en ganska intressant gul nyans. 

Efter besök på City Gross åt vi något, minns knappt vad. Jo, paj. Köttfärspaj. Och inte så långt senare fick vi besök av dotter Pernilla med dotter Stina Boel. Det var roligt. Är roligt, för de är kvar.

Bild: Jörgen Auer

Men sen. Ja, sen tog kvällen slut. Men lite tv-tittande blev det innan jag kom på att jag hade glömt skriva något till bloggen. Vad i all sin dar ska jag skriva om? Och vilka bilder har jag? Nu vet jag, jag tar en från fredagen. Från Linköping och Tornet. Just den, ja. Som nu ses här ovan.

Det var i princip allt jag sysslade med. På en hel dag. Och lite av i går. Jisses! 

Men har jag inte glömt träning på gymmet? Nej, inte i dag. Det är helgdag och den här terminen har jag gett mig själv ledigt i helgerna. Även söndagen går i vilans tecken. Men på måndag drar det igång igen. Precis som i fredags. Inte samma redskap och övningar, kanske, men ändå. Mantorp Gym. För femte veckan i rad. Där kan det bli fråga om vikt.

Efter bloggandet nu då? Jo, då tänker jag lägga mig. Måste nog sova ifatt all sömn jag missat den gångna veckan. Om jag inte börjar tänka på Corrensportens jultävling. Det är jag som gör den. Sedan 1990, tror jag. Andra litar på att jag ska skriva verser om kända idrottspersoner. Alltså är det ett viktigt jobb.

Vem var Mathias Zdarsky?

Ur Nordisk Familjebok

Här kommer Mathias Zdarsky farande, året vet jag inte, men i alla fall några år innan 1946 då det sjätte bandet i Nordisk Familjeboks sportlexikon utgavs. Jaha, och vem var denne man och varför skriver jag om honom? Jo, för att jag kan och för att jag brukar landa på måfå i mina gamla lexikon och skriva om någon händelse eller person. Den här gången blev det band 6 av detta lexikon och bokstaven Z. Där finns han.

Zdarsky var född 1856 i Trebitsch, Tjeckoslovakien, var av somliga ansedd som den alpina skidåkningens upphovsman. I tidiga år flyttade han med familjen till Lilienfeld i Österrike där han kom att ägna sig åt alpin skidåkning. Han inte bara åkte, utan han skrev böcker i skidpedagogik och fick patent på en särskild bindning. Som synes av bilden använde sig Zdarsky av endast en stav, tvärtemot den norska skolan. 19 mars 1905 arrangerade Zdarsky den troligen första slalomtävlingen i världen, vid Muckenkugel nära Lilienfeld.  

Senare ägnade han sig åt att ge skidkurser och hade tusentals elever. Han anses som grundaren av Österrikes skidsport. Mathias Zdarsky var även målare, skulptör, lärare och filosof.

In skiinghistory.org kan man läsa mycket mer om honom. Han avled 1840. 

Träff med Jenny Malmqvist

 Bild: Jörgen Auer

Jag var på Mantorptravet i går. Inte för att titta på tävlingar eller för att spela, nej inte alls. Jag var där för Jenny Malmqvists skull. Ja, och för min egen och Correns skull. Jag var där för att fixa till ett reportage om montéryttaren, tränaren (lärling), skötaren och equiopaten Jenny Malmqvist. Det ska genast sägas att hon hade ett visst slit med att få ut valacken Claw till hagen. Han visste inte riktigt åt vilket håll han ville, men ut ville han och till hagen längtade han.

 Bild: Jörgen Auer

Jenny har fulla dagar. Måndag, onsdag, fredag jobbar hon åt travtränaren Stefan P Pettersson, övriga dagar i veckan åt travtränaren, catch drivern och sambon Kim Eriksson. Tillsammans är de Kim Eriksson racing. Kim som har nått stora framgångar och rejäla pengar. Jenny, som alltså rider monté, för den som inte vet så är det uppsutten trav, där man således sitter på hästryggen och travar runt ovalen i ädel kamp. Jenny menar emellertid att hon nog har haft sina glansdagar och inte har så mycket tid över för att tävla själv. Inte i monté i alla fall, travgrenen där det är så få tävlingar. Och inte mer än ett lopp per bana och tävlingsdag. 

 Bild: Jörgen Auer

27 år är hon, Visbyfödda Jenny som numera bor i Strålsnäs dit hon och Kim flyttade för bara några veckor sedan efter flera år i Mantorp. Hon jobbar även som equiopat, mjukdelsspecialist på hästar, men har inte så många kunder. Hon hinner inte med fler än de hon nu har. Men nog vet hon hur en hästmassage ska utföras. 

 Bild: Jörgen Auer

Fem egna hästar har Kim och Jenny, här Veams Pumba, en ung och mycket snäll och kelig häst som ännu är i början av sin utbildning. Vilket betyder noll galoppträning. För det var en sak som jag gått och funderat på, hur ridtränar man en travare? Får de galoppera? Om det vet förstås Jenny besked: ridträning är nyttigt för alla travhästar, det blir mer varierad träning då. De äldre hästarna kan få galoppera, men inte de unga. De får inte galopptränas för då kan de lära in ett felaktigt beteende. Man vill ju inte att hästen ska galoppera på tävling.

 Bild: Jörgen Auer

Jennys sambo Kim Eriksson har några lysande säsonger bakom sig. Både 2017 och 2018 körde han in över 12 miljoner och hittills i år har det blivit 9,2 miljoner. Men så jobbar han hårt för det också. Kör massor av lopp och är en populär catch driver ( På meritlistan finns såväl V75-segrar som seger i Gulddivisionens final 2018 med Zenit Brick och inte minst storsegern i Tyskland 2017 när han med Diamanten vann Grosser Preis. Dessutom blev han trea med Oasis Bi vid stortävlingar i USA 2017. På bilden gör han Don Cruzado redo för en träningsrunda.

Bild: Jörgen Auer

Jenny Malmqvist har bara gjort tio starter i monté i år och det är inte säkert att det blir någon mer. Hon har som sagt "nog haft sina glansdagar" och var riktigt bra. Red de senaste fem åren in cirka 1,4 miljoner på 318 starter. Annars har hon sin bakgrund i ponnytrav, där hon till och med har en SM-seger på meritlistan. I monté har hon deltagit i ett SM, och ett annat var hon kvalificerad att delta i, men valde bort det för att i stället följa med Kim till USA.

Men vem vet, kanske återkommer Jenny i montésadeln när Veams Pumba eller någon av de andra hästarna i Kim Eriksson Racing blir lite äldre. 

"Det är ju lite roligare med ens egna djur", säger Jenny Malmqvist.

Hört talas om Fenno Road?

Bild: Jörgen Auer

Mantorp. En lastbil med släp svänger ut från Mobilia (Depot Mantorp), redo att fortsätta sin färd och blir därmed nästa företag i min serie Trailers på svenska vägar.  FENNOROAD står det på den samt förkortningen FR. Det visar sig vara en bil från finska företaget Fenno Road Oy, med säte i Helsingfors. Hemsidan heter naturligt nog fennoroad.fi och där sägs det att företaget är en transportkedja, uppbyggd av kända finska operatörer och logistikföretag. Lokala operatörer ser till så att transporterna kommer fram i tid, allt medan Fennoroad ansvarar för att styra och övervaka tjänsten som helhet.

Transitterminaler finns på 23 orter i Finland, från Ivalo i norr till Hangö i söder.

Enligt finder.fi omsatte Fenno Road Oy 5,3 miljoner euro 2018 och hade sju anställda.