Visst har han det, den gode Axel som föddes i Kristianstad 1860 och dog 1837 i Rotebro, Sollentuna. Áxel, som var son till en byggmästare utbildade sig till arkitekt vid Tekniska högskolan och Konstakademiens arkitektavdelning i Stockholm.
1887 utlystes en tävling om ett nytt operahus i huvudstaden. Det gamla från 1782 var föråldrat och brandfarligt. I tävlingen kom Axel Anderberg visserligen "bara" tvåa i, men det blev ändå hans förslag som så småningom var grunden till den nya operan som stod klar och invigdes 1898. Fast då var det Anderbergs femte version av det ursprungliga tävlingsbidraget som gällde.
Axel Anderberg har kallats Sveriges meste teaterarkitekt och ritade utöver Operan även Oscarsteatern i Stockholm och teaterhusen i Linköping, Norrköping, Karlstad och Kristianstad.
Invigningsföreställningen var densamma i Linköping och i Norrköping, även om det skillde fem år mellan dem. Spelade gjorde Hjalmar Selanders teatersällskap och stycket var Frans Hedbergs Bröllopet på Ulfåsa (1865) med den kända Bröllopsmarschen, komponerad av August Söderman. I alla fall i Norrköping spelade Selander själv rollen som Birger jarl medan en fröken Sjöberg spelade Mechthild, hans gemål. Det torde vara Maria (Maja) Sjöberg som åsyftas. En skådespelare som var engagerad i Hjalmar Selanders sällskap under några år i början av 1900-talet. Maria Sjöberg var född i Östersund 1885 och gifte sig 1912 med skådespelaren Artur Cederborgh. Han kom att bli en av svensk film mest anlitade birollsskådespelare och medverkade i ett 90-tal filmer. Den första var Hemsöborna, 1919, och den sista Prästen i Uddarbo, 1957. Han avled 1961.
Judit Edit Maria (Maja) Cederborgh medverkade också på film. Men endast en gång. Hon spelade pigan Amalia mot bland andra Fridolf Rhudin och Sigurd Wallén i Pojkarna på Storholmen, 1932. Hon avled 1972 i Stockholm.
Axel Anderberg hann med att rita andra byggnader också. Som S:t Johannes kyrka i Malmö, invigd 1907, Naturhistoriska riksmuseets byggnadskomplex i Frescati, Stockholm, 1907-1916, Saltsjöbadens stationshus vid Stadsgården, Stockholm, klar 1914 och tillbyggnaden av Carolina Rediviva i Uppsala 1913-1917.
Källor: Bo Löfvendahl: Arkitekten som gav oss platser att gråta på (Svenska Dagbladet 27 november 2010), sfi.se, svensk-filmdatabas, Wikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar