Bild: Jörgen Auer
Nattgammal is? Precis.
Bild: Jörgen Auer
Men fotot togs mitt på dan. Motljus. Här i Västra Hargs lövskogar, där man utökat möjligheterna till såväl promenader som naturupplevelser genom att bygga våtmarker intill sjön Aren och en väg in mot motionsspåret. Eller ut från.
Bild: Jörgen Auer
Våtmarkerna innebär att man plötsligt kan se vyer man aldrig har sett tidigare. Va? Här fanns ju inget vatten förut? Så fint allt blir.
Bild: Jörgen Auer
Som den här fina ridån, vilken nu är ännu finare när den får vara ridå eller gardin framför vatten.
Bild: Jörgen Auer
Följer man motionsspåret måste man ju spana in om det är några sjöfåglar i Aren redan nu i februari eller om det rör sig en massa småfågel i trädtopparna vid fågeltornet. Men icke. Jo, två talgoxar. Men såna har vi hemma också.
Bild: Jörgen Auer
I dag var det riktigt skönt i tornet. Där var lä och så skönt i den värmande solen att jag genast kände hur det hettade i kinderna. Jag ångrar dock att jag inte tog med fika. Där uppe hade jag annars lätt kunnat bli sittande ett par timmar.
Bild: Jörgen Auer
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: jag gillar verkligen motionsspåret i Västra Harg. Det är tyst och lugnt även om vägen till Önnebo går alldeles bredvid - eller i alla fall 50-100 meter bredvid. Fast det är ju bara på ena sidan, åt andra har man Aren. Lagom långt, eller kort, är det också.
Bild: Jörgen Auer
De här ekarna i början, eller slutet av spåret, från Kulladal sett är också fina. Liksom lövskogen och hagmarkerna. Allt. Jag kommer tillbaka. Då med fika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar