Språket

Var kommer språket ifrån, frågade barnet.
Från ögonen, svarade mamman och följde en flaxande, kraxande skata med blicken. Så böjde hon sig ned, pussade sin dotter på pannan och sa:
Språket kommer från öronen och näsan också. Från händerna och fötterna. Språket bor i din mage. I hela din kropp bor det. Och saknas det något att berätta om så finns inget språk, därför bor det också i det vajande gräset, i det gungande havet, i molnen, ja språket bor ovanför molnen också. I solens gyllene strålar, på månens baksida, i flygplanet du ser där uppe, ja till och med i det där vita strecket efter planet bor det. Språket bor överallt.
Flickan såg fundersam ut. Rynkade sin panna, drog ljudligt efter andan, och sa: överallt? Då är ju språket Gud.
Jaa, kanske det, sa mamman och log.