Skön luft vid Svartån

Bild: Jörgen Auer

Efter två dagar i rad i Motala tog jag bilen till Mjölby i dag. Väl där tog jag en promenad via Egeby, Älvkulla, motionsleden längs med Svartån, Prästgårdsliden.

Bild: Jörgen Auer

Skönt? Absolut. Vackert också. Samt härlig luft i skogspartierna vid Svartån.

Bild: Jörgen Auer

Den här mörkt gröna mossan är ju underbar att skåda.

Bild: Jörgen Auer

Utan Svartån vore Mjölby bra mycket tråkigare.

Bild: Jörgen Auer

 På landet mitt i stan. Ja, lite så känns det att gå längs Svartån. I alla fall vid bostadsområdet Prästgårdsliden.

Bild: Jörgen Auer

Soliga Mantorp och Motala

Bild: Jörgen Auer

När solen steg upp på onsdagsmorgonen var jag och handlade frukost.

Bild: Jörgen Auer

När jag kvarten senare intog frukosten stod några hästar i hagen och väntade på värme.

Bild: Jörgen Auer

Efter lunch åkte jag till Motala igen för att promenera längs Göta kanal. Det var både skönt och vackert.

Bild: Jörgen Auer

Det förvånade mig att inte fler människor strosade eller motionerade längs kanalen. Hur många såg jag? Inte mer än tio. Märkligt. Å andra sidan finns det ju så många motionsstråk i Motala.

Bild: Jörgen Auer

Som en lövprydd totempåle tycktes mig detta underbara träd!

Bild: Jörgen Auer

Ibland måste tunnelseende till.

Bild: Jörgen Auer

En bra promenad i lugnt tempo blev det. Drygt fem kilometer. Det är jag nöjd med. Det är ju bara några veckor sen som jag opererades i magen.

Speglingsbilden visar Föreninghuset, byggt av Motala Verkstads arbetareförening 1866.

Utklassning på Råssnäs

Bild: Jörgen Auer

Jag ville bort en stund.  Tvivlade inte en sekund på vart jag ville åka för ett par timmar. Till Motala, så klart.  

Och Råssnäsudden.

Bild: Jörgen Auer

Jag trivs och kopplar av där. Laddar. Känner vindarna utifrån Vättern.

Bild: Jörgen Auer

Vättern är som ett hav. I alla fall för en slättbo från Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Och miljön kring Råssnäsudden är så betagande med vassruggar och stenar. Samt en motionsrunda som tack vare sjöutsikten utklassar de flesta andra i Östergötland. 

Bild: Jörgen Auer

Om jag finge skulle jag vilja bygga mig ett bo här. 

Bild: Jörgen Auer

Ett är säkert: jag kommer tillbaka. Kanske redan under onsdagen.

Och många gånger till.

Vad skulle stått i dagboken?

Bild: Jörgen Auer

Om jag hade skrivit dagbok under måndagen, vad hade då stått däri? Jo, bland annat att jag var första kund (07:00) på City Gross. Köpte frallor.

Löste sen korsord till och efter frukost. Fick kort besök av Martin från företaget Vått & Torrt och av hyresvärden Carl. Slötittade nån timme på tv. Minns inte på vilket program.

Fikade. Löste ett nytt korsord. Lyssnade på P4 Östergötland, åt lunch, gick en promenad. Tog tre bilder.

Bild: Jörgen Auer

Ringde en kompis, löste ett sudoku. Fuskade eftersom facit stod. Läste nåt, minns inte vad. Alltså var det ointressant. Gick ny promenad, nu med Mikaela och lille Albert.

På kvällen såg jag tv i flera timmar (hoppade mellan kanalerna), minns bara fotbollen Estland-Sverige. Skrev och la in det här blogginlägget.

Bild: Jörgen Auer

Vad händer i morgon? Tja, solen lär visa sig. Vilket troligen för med sig att jag åker nånstans och fotar lite.

Mycket att se på konstmuseet

Bild: Jörgen Auer

En rundtur på Norrköpings konstmuseum utgjorde söndagens kulturupplevelse. I sällskap hade jag syster Ami och Kalle Geisler. 

Bild: Jörgen Auer

Vad är detta? Någon som glömt bygga färdigt eller som hängt upp sina dukar på tork?

Ingalunda. Det är konstverket Bortom ytan av Thomas Edetun, Fredrik Ilmarson och Jimmy Gustavsson.

Bild: Jörgen Auer

På väggen hänger verk av prisbelönta illustratören och författaren Lena Sjöberg.

Bild: Jörgen Auer

Norrköpings konstmuseumn har mycket att visa, även om ett helt våningsplan var stängt under renovering. Vi såg imponerande verk av Picazzo och Carl Larsson, av Ivar Arosenius, Johan Krouthén och Lena Cronqvist. Men Nils Wedels tre våningar stora väggmålning Konsternas intåg från byggnadens invigning 1946 intar också en särskild plats i minnet från besöket.

Det blir nog flera bilder

Bild: Jörgen Auer

Vad jag vill göra den här årstiden?

Se, höra, känna, dokumentera. Och då kan det bli så här.

Bild: Jörgen Auer

Jag älskar himlens blå, lönn och björk likaså.

Bild: Jörgen Auer

Alla fyra bilderna är tagna hos mig på Hagen, Uljeberg.

Bild: Jörgen Auer

Och flera höstbilder lär det bli.

En ny lördag

Bild: Jörgen Auer

Något nytt i dag? Ja, i dag. 

Lördag har det ju varit förut, så klart. Till och med lördag 12 oktober. Men lördag 12 oktober 2024 är ny.

Vad ska vi göra av dagen? 

Ja, det beror förstås mycket på vem eller vilka vi är. Israelisk militär skickar kanske bomber över motståndare, Donald Trump hittar ytterligare något att ljuga om och jag tar en promenad.

Vad gör du?

Bara för att jag kan

Bild: Jörgen Auer

Det här var min utsikt på torsdagsmorgonen. Ja, även på onsdagseftermiddagen. Jag övernattade nämligen för första gången i mitt liv på hotell i Linköping. Närmare bestämt på Scandic Frimurarehotellet, Frimis kallat.

Visst jag har varit där tidigare, men bara som lunchgäst. På gamla Frimis var jag däremot många gånger pä 70-talet. Mest på nattklubben där jag även träffade min blivande hustru Inger i februari 1975.

Men nu var jag hotellgäst och trivdes bra. Bra rum med utsikt in mot gården och bra frukost. Vad mer behöver man? Dessutom var det ju bara 300 meter från Bishops Arms där kvällen tillbringades med Maria Landqvist och Anna Lindén.

Jag tror bestämt att jag ska göra liknande kvällar och nätter lite runt om i Östergötland. 

Bara för att jag kan.

Innehållslöst och guldkantat

 Det finns dagar som man undrar över. Som i dag 8 oktober 2024. Har den ens funnits?

Jo, jag vet att jag hade ett avtalat besök på US och att jag fikade hos gode vännen Rooney samt fick hjälp av sonen Martin och svågern Bengt att flytta tunga möbler. Men i övrigt?

Ingenting. 

Så var blev de timmarna av?

Kan jag få tillbaka de en annan dag i stället? Fyllda av aktivitet.

Ja, kanske det.

Å andra sidan kan det vara väldigt skönt med dagar som bara är. Som bara flyter på och som inte innehåller stora och omvälvande händelser, ja som inte innehåller något annat än små vardagliga situationer. De där som bara finns där och som ingen någonsin ägnar en tanke. 

Förrän nu.

De innehållslösa timmarna (som oftast får svaret ingenting på frågan om vad man gjort) är många på ett år. Så många att de blir till flera dagar på ett år.

Och de behövs. För tillsammans med de guldkantade och minnesvärda händelserna är de ju livet. 

Jag vet att den ser mig

Bild: Jörgen Auer

I dag känner jag för den här bilden och undrar vad denna shetlandsponny tänker om mig just i fotoögonblicket. Jag vet att den ser mig. För den tittar upp när jag påkallar uppmärksamhet.

Vi har setts många gånger och jag har serverat både äpplen och morötter. Så lite igenkänd borde jag vara.

Men varför tittar då den lilla hästen alltid så till synes uttryckslöst på mig? Är det för att jag ingenting betyder i dess värld? Eller är det bara jag som inte kan urskilja skiftningarna i hud och ögon och hästen i själva verket är fylld av glädje över att se mig?

Kanske.

Sven-Erik Larsson?

Bild: Jörgen Auer

Om jag inte hade det namn jag har, utan något helt annat, vilket skulle passa mig då?

Hm, Gianluca Concelli, kanske? Nej, det är mera ett namn som jag skulle vilja ha, sak samma med Adrian och Jeff Barker.

Men jag är den här gången ute efter namn som passar mitt utseende. Du vet, ibland tycker man sig se någon som är en typisk Liselotte eller Moa. Nu är ju inte jag kvinna så de namnen kan vi bortse från.

Men Sven-Erik, kanske? Larsson. Eller Pelle Fransson?

Ja-a, vad passar väl en gamling som jag?

Anders Anderström, Benny Boysen, Conrad Conradsson, Duke Einar, Fred Garlic, Holger Ivarsson, Jonny Kiartanson, Lenny Marx, Nils-Olof Persson, Qvintus Roberts, Sean Trump, Urban Vaar, Xerxes Ymarov, Zeb Ånej, Ärling Östlund?

Inget av dessa?

Nähä. Men Chu Qu Ming, då?

Åh, det finns så många namn att välja bland: Jorma Finnunen, Trond-Steinar Dramholt, Preben Bierballe, Philippe Croissant, Stanislaw Zcyzs, Congo Caboré, Uno Snö,  Maximilian de la Flandern, Roman Book.

Jag väljer nog Gianluca Concelli ändå.

Tystnaden i Bäckhult

Bild: Jörgen Auer

Besökte Kisa i dag och tog en promenad och fika med Pernilla och Stina Boel.  Tillbringade även en timme i Bäckhult vid Drögen. Bruna ormbunkar brukar inte tilltala mitt estetiska jag, men här vid sjön är de ju riktigt fina.

Bild: Jörgen Auer

Det är mycket som är fint i vattenmiljö. Särskilt när det är tyst som i dag och jag är enda människan i hela världen som befinner sig just här.

Bild: Jörgen Auer

Tystnad i naturen är aldrig total. I Bäckhult kan man urskilja små vågor klucka mot stenar vid stranden och tycka sig höra bladverk och buskgrenar tissla och tassla. Ännu i oktober sjunger enstaka fågelarter och över sjön slår stora vingslag. 

Bild: Jörgen Auer

Själv byter jag plats då och då, men står blick stilla på varje ny och lyssnar. Hör mina andetag, magen kurrar. Jag måste hem för att äta.

I bilen lyssnar jag på Sportradion.

Härlig runda och pumpor

Bild: Jörgen Auer

Hösten håller på att göra sitt intåg i Kyrkarp, Mantorp, mellan Klämmestorps gård och Veta östergård.

Bild: Jörgen Auer

Och där framme i härlig oktobersol badar Veta kyrka med klockstapel och kyrkogård.

Bild: Jörgen Auer

Lika fint på lite närmare håll, eller hur?

Bild: Jörgen Auer

Pumpaodling tror jag mig inte ha sett tidigare i Mantorp. Nu finns det på Veta storgård. Trevligt.

Som helhet en trevlig och stärkande promenad i skönt höstväder.

En av årets skönaste

Bild: Jörgen Auer

Se så vacker vass kan vara. Färgrik tillochmed. Jag fann den vid dammen på Uljebergs säteri.

Bild: Jörgen Auer

Därifrån är också den här bilden. 

Bild: Jörgen Auer

Så också denna unga granna gran i solnedgångens timme.

Bild: Jörgen Auer

Ja då. Från samma tid och ungefärligen samma plats. 

Heja hösten. 

Mer idag: njöt av en timmes solbad (ansiktet) hemma på min uteplats. En av årets skönaste dar med luft så klar.

Ännu mer: jag var nån timme i Gamla Linköping. Fikade på Dahlbergs med vännerna Ann-Margret och Jerker. Trevligt.

Det var ju nyss augusti

Bild: Jörgen Auer

Redan oktober, hur kan det vara möjligt? Har jag legat i coma, eller varit neddrogad? Det var ju augusti helt nyligen. Ja ja, september också, men då låg jag på sjukhus mest hela tiden och var borta från omvärlden.

Bild: Jörgen Auer

Nu lever jag igen och har åter börjat utforska omgivningen.

Allt är av intresse. Växter och djur i natur, människor, du också. 

Bild: Jörgen Auer

Sol som går upp och går ned, tunga, tryckande moln, lätta, fluffiga moln som seglar på blåa himlapällen, vindar som smeker och vindar som pinar. Glittrande snö- och iskristaller.

Allt.

Schepp lyckas igen

Bild: Jörgen Auer

Gjort i dag? Läst 100 dagar i juli av Emelie Schepp, succéförfattaren från Motala.

Vad jag tycker om boken? 

Att jag sträckläste den är väl svar nog, men jag kan tillägga att handlingen i boken utspelar sig i Motala, vilket gläder den läsare som ibland eller ofta besöker stan. Igenkänning är alltid ett plus.

Efter succéerna med serieböckerna om åklagaren Jana Berzelius presenterar Emelie Schepp sin första fristående roman. Nu med Motalapoliserna Maia Bohm och Greg Wallin i huvudrollerna och med ingredienser som en försvunnen kvinna och hennes ett år senare skjutne make.

Därtill Maias svårt hjärtsjuke son i väntan på ett nytt hjärta.

Helt klart har Emelie Schepp lyckats igen. 100 dagar i juli är en spänningsroman väl värd att sträckläsas.