Bild: Jörgen Auer
I dag känner jag för den här bilden och undrar vad denna shetlandsponny tänker om mig just i fotoögonblicket. Jag vet att den ser mig. För den tittar upp när jag påkallar uppmärksamhet.
Vi har setts många gånger och jag har serverat både äpplen och morötter. Så lite igenkänd borde jag vara.
Men varför tittar då den lilla hästen alltid så till synes uttryckslöst på mig? Är det för att jag ingenting betyder i dess värld? Eller är det bara jag som inte kan urskilja skiftningarna i hud och ögon och hästen i själva verket är fylld av glädje över att se mig?
Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar