Jag längtar till Oberstdorf

Bild från SVT

Gjort i dag? Inte mycket. Sett på tv. Först var det damernas tremil i skid-VM där suveräna Therese Johaug vann med tre minuter! På bilden springer tvåan Heid Weng ifrån svenskorna Ebba Andersson och Frida Karlsson i sista backen. Tyvärr är dock Johaug så överlägsen att jag tröttnar på själva tävlingen och i stället bara sitter och njuter av de vackra naturscenerier som visas. 

Bild från SVT

Jag längtar till Oberstdorf. Viss av tidigare besök i södra Tyskland vet jag ju dessutom att jag kommer att äta väldigt gott om jag åker dit. När man nu får åka dit. Om man får överhuvudtaget.

Bild från SVT

Inomhus-EM i friidrott har jag också kollat på. Med flera svenska deltagare, till exempel Kaddi Sagnia i längdhopp som tog brons med ett hopp på 6,75. 

Sedan har jag förstås motionerat. Gick Vetarundan i blåsten samt gick till City Gross och handlade nåt gott till kvällen. Vad? Jo, Fazers nya mjölkchoklad (med Kina rispuffar).

Och i morse var jag på Hulje Återvinning i Mjölby där det var massor av folk ute i samma ärende som jag.

Ja, och så har jag lekt expert på Ikeaskåp också. Det gick bra.

På Övralid ännu en gång

Bild: Jörgen Auer

Kanske var det för att solen sken så väldeliga som jag i dag åter beslöt mig för att besöka Övralid, Heidenstams lilla ställe högt beläget vid Vättern någon mil norr om Motala. Men jag glömde ta med vantar, för det var betydligt kallare än jag trodde det skulle vara. Jag skymtade en annan besökare på så där 200 meters håll så jag behövde inte vara orolig för att inte hålla avstånd.

 

Bild: Jörgen Auer

Han var inte så dum, nationalskalden och Nobelpristagaren Verner von Heidenstam. Ingen som förälskat sig i den här platsen och bestämmer sig för att bygga och bo här kan vara dum. Däremot rik. Jag känner en viss samhörighet med Verner och vet att det bottnar i det faktum att vi båda föddes 6 juli.

Bild: Jörgen Auer

Själv är jag varken dum eller rik, däremot pinknödig, tänkte jag och sökte mig en undanskymd plats. Gick därför en promenad ner Ryttartorpet och fortsatte sedan upp genom en ganska brant led i skogen. Bra träning uppför, det kändes i benen. Undrar om Heidenstam också gick den här svängen? Eller var han för gammal då? Jag får läsa på. Googlar. Och ser att han köpte gården Övralid 1923 och ritade huset själv, där han sedan flyttade in 1925 som 66-åring. 1940 avled han, 80 år gammal. På ovralid.se hittar jag hans vackra formulering om sitt älskade Övralid: "Aldrig har jag trivts som här. Har suttit på terrassen i timmar. Det är bara så synd att man måste dö."

Bild: Jörgen Auer

Att Heidenstam ville bo vid Vättern var inte så konstigt. Han var född på Olshammarsgården i Närke på andra sidan sjön och bodde i sitt tredje gifte (efter att ha vistats flera år i Europa) på gården Naddö söder om Vadstena, en gård han sålde 1916. Efter det flyttade han till Danmark innan han återvände till sin barndoms sjö - Vättern när han köpte Övralid. Han längtade hem i så många år, kanske gjorde han alltid det? Hur var det nu han skrev i Vallfart och vandringsår 1888? 

"Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar var jag går

- men ej till människor! Jag längtar marken

jag längtar stenarna där barn jag lekt,"

Bild: Jörgen Auer

Det är inte bara Heidenstams stora herrgård som ligger vackert på Övralid, det gör även serveringen Farfarstugan strax intill. Tyvärr var det inte öppet i dag.  Djävla corona.

Bild: Jörgen Auer

Fast när man besöker Övralid går det inte att gå omkring och vara sur. Här är det bara att höja blicken och låta sig förföras av Vätterns blåa vatten och ana Västergötland långt där borta. Eller är det Närke som skymtar där? Båda?

Bild: Jörgen Auer

Ganska nära Nedralid låg det fortfarande is i viken. Jag hade absolut ingen lust att känna dess sprödhet, utan satte av mot Fornåsa för att träffa Runar Bergsten på Östergötlands största loppis. Jag kom med fyra kartonger prylar och åkte därifrån med fem östgötska skrifter.  

 

Bild: Jörgen Auer

Sånt som inte något loppis tar emot fick skjuts till fina Hulje återvinning i Mjölby. Jag blir alltid imponerad av ordningen där. Det blir jag förvisso även på många andra återvinningsstationer, men på Hulje är jag stamkund (Hej, Micke, tack för många trevliga samtal). Jag kommer snart tillbaka.

En fransos på väg upp

Bild: Jörgen Auer

Äntligen dags för en utländsk bil igen i min serie Trailers på svenska vägar. Den här gången från Frankrike, närmare bestämt från lilla staden Aubenas i sydöstra delen av landet (12 200 invånare). Det är där i regionen Auvergne-Rhone-Alpes som såväl Aubenas som Transports Laperriere-Groupe Mazet hör hemma. Exakt vilka varor företaget transporterar vet jag inte, men eftersom den här bilen sågs vid MöbelTrend i Mantorp borde väl möbler vara en rimlig gissning som åtminstone en vara i verksamheten.

Laperriere grundades 1989 och köptes 2011 upp av Groupe Mazet.

Enligt dnb.com (Dun & Bradstreet) hade Laperriere 2019 en omsättning på 9,35 miljoner dollar och 56 anställda. Mazetgruppen, med 90 års erfarenhet, har 1300 anställda, kör 50 miljoner kilometer per år, har 29 filialer, 10 logistikcentra, hemsida som heter mazet.com

Just som jag skrivit färdigt och publicerar inlägget upptäcker jag att Laperriere finns på Facebook också. Och där står att företaget hör hemma i ännu mindre Arbent (3 300 inv) i kantonen Oyonnax-Nord i arrondissementet Nantua. 

Kanske beror de två olika adresserna på att den första jag skrev är från när Laperriere stod på egna ben och den andra är nuvarande adress?

 

 

Ett av månadens 1 700 uppdrag

Bild: Jörgen Auer

First Cargo är ett svenskt transport- och speditionsföretag med säte i Göteborg och med tillägget Sweden AB i företagsnamnet. Den här bilen, parkerad i Mantorp häromveckan fotades till min serie Trailers på svenska vägar. Hemsidan heter firstcargo.se och företaget finns även på Facebook  där man skriver att 13 anställda hanterar 1 700 uppdrag i månaden, att jämföra med första årets (år 2000) 525 uppdrag.

Enligt allabolag.se hade First Cargo en omsättning på 205 miljoner kronor 2019. 

Trailers på svenska vägar kom till för att stilla min nyfikenhet var alla transportbilar hör hemma. Jag har hittills presenterat 135 företag, svenska som utländska och har inga planer på att sluta än.

Lite mars och Skanke

Bild: Jörgen Auer

Mars är en lustig månad. Den vet inte riktigt vad den vill. Ibland beter den sig som februari och ibland som april. Vägarna kan vara torra och fina som vårvägar, men också vintrigt luriga. Och inte råder samma förhållanden överallt, heller. Det som verkar vara isfritt och påminna om våren kan i nästa kurva vara rena rama isgatan. Så se upp. Den här bilden togs i förrgår vid Mörkviken från vägen mellan Ulrika och Kisa, där sjön Drögens sydligaste delar är belägna. I Mörkviken finns också ett naturreservat.

Gjort i dag? 

Ingenting. 

Jo, jag har varit Anneli Sköld behjälplig med Facebookåtgärder vid kapning.

Rättare sagt, jag hoppas att jag kunde hjälpa henne.

I övrigt har jag talat i telefon med min kusin Lennart Andréen i Borås i över en timme. Släktforskning. Trevligt. Och bara för det tog jag fram en av mina många pärmar med min forskning (nej, jag har den inte i digitaliserad form) och tipsade honom om vår tidiga jämtländska släkting Karl Pederson Skanke i Hov, Alsen. Vad? När Skanke levde? Jo, cirka 1360 till maj 1430. Det är ett tag sen. Väpnare var han. Nej, nej, naturligtvis inte Lennart, han var bankman. Karl. 

Ser skid-VM i Norrköping

Bild: Jörgen Auer

Besökte Norrköping i dag. Började hos gamla mor, 98, och åkte vidare till Max och käkade burgare, självklart blev det menyn och IFK-målet. Faktiskt gott. Detta sagt för att jag inte brukar gilla burgare. Sen slog jag ihjäl en halvtimme i för mig tämligen okända delar av hamnområdet. Ställde bilen längst ner i Norra Promenaden, så långt ner att jag passerade Jungmansgatan. 

Bild: Jörgen Auer

Jag väntade på att skid-VM-sändningarna från Oberstdorf skulle ta sin början. Det ville jag se eftersom svenskorna hade klara medaljchanser på 10 km fristil. Man kan säga att jag laddade i hamnen.

Bild: Jörgen Auer

Det var ett märkligt tåg där borta, tänkte jag. Och hur kom det dit, spåren upphör ju några meter längre fram? Besynnerligt.

Bild: Jörgen Auer

Aha! Det var en båt av något slag. Fint, tyckte jag och tryckte av. Då kom en man fram och språkade en stund. Han brukar fiska både i hamnen och ute på Bråviken, sa han och visade sitt fiskekort. Det hade han ingen anledning till, jag var ingen fiskeområdesvakt. Det förstod han nog. Han berättade att tiggare brukade uppehålla sig just här där vi möttes och att det antagligen var därför det såg så skräpigt ut med en massa burkar och sönderslagna flaskor.

Bild: Jörgen Auer

Sen åkte jag till mina vänner Eijvon och Hans-Jörgen. Hon åkte och handlade, HJ och jag såg på VM. Den fantastiska Therese Johaug utklassade de andra som vanligt, men efter henne kom svenskorna Frida Karlsson och Ebba Andersson och tog silver och brons. Bra jobbat! Liksom av Charlotte Kalla som blev sexa. Det blir inget dåligt stafettlag av dem. Frågan är bara vem som ska bli fjärde åkare i laget: Maja Dahlqvist? Linn Svahn? Jonna Sundling? Det blir nog ett träningslopp som avgör vem som tar platsen. Det finns en viktig fråga till: vem av svenskorna får den otacksamma uppgiften att försöka matcha Therese Johaug som vis av andra stafetter troligen inte vill åka sista sträckan, utan andra eller tredje? Den frågan skapar ytterligare en fråga: hur många sekunder får den svenskan ta stryk med av norskan för att chansen till svenskt guld ändå ska finnas?

På hemvägen åkte jag över Västerlösa som fullkomligt dränktes i så mycket sol att jag blev tvungen att stanna för att föreviga stunden innan jag åkte till Mantorp och City Gross.

På kvällen, alldeles nyss medan jag satt och skrev det här förundrades jag storligen över Vita Hästens bortaseger i hockeyallsvenskan. I Umeå mot topplaget Björklöven. 4-1 till Norrköpingslaget var riktigt vasst. Tyvärr innebär väl segern att Hästen förlorar nästa match. Hela säsongen har laget vunnit en match, förlorat en eller två eller tre, vunnit en, förlorat. Det kan inte vara många gånger Hästen har vunnit två matcher i rad. Inte trepoängare i alla fall. Men de får gärna börja med långa vinstrader nu.

Och jag? Vad ska jag göra nu?

Jag ska ut och resa. Väljer därför Sjuan och Jorden runt med tåg där engelske skådespelaren och programledaren Tony Robinson tar med tittarna på diverse äventyr och upplevelser jorden runt. I kväll kommer han till Thailand och Malaysia. 

Vaknade i Mjölby

Bild: Jörgen Auer

Min dag började som vanligt i Mantorp. Men jag vaknade inte förrän i Mjölby och där såg det ut så här på Kungsvägen kvart över sju. Ah, morgonljuset, tänkte jag efter ett kort besök på Hulje återvinning.

 

Bild: Jörgen Auer

Då är det nog fin utsikt över Prästgårdsliden tänkte jag och åkte upp Skänningevägen för att skåda både ljus och stad. Ljuset såg jag och lite av just Prästgårdsliden, men solen glömde blända av.

Bild: Jörgen Auer

Ett par timmar senare åkte jag till mitt vinterland igen. Men bara delvis, för det var inte så mycket vinter kvar i Bäckhult vid Drögen. Det låg lite snö i skogen och några isiga partier fanns på vägen.

Bild: Jörgen Auer

Fast jag hade förstås fått rapporter från Anna Björklund om att det gick att åka ända fram. Å andra sidan trodde jag i min enfald att det var snö- och isfritt hela vägen. Det var det inte. Om två, tre dar, kanske.

Bild: Jörgen Auer

Flera drunkningsolyckor har inträffat i Sverige under de senaste dagarna och så mycket kan jag säga att den som ger sig ut på Drögens is nu är bra dumdristig.

Bild: Jörgen Auer

Isen sa dock ingenting i dag. Knakade inte ens. Bara låg där förföriskt utslagen och väntande. Inbjudande. Lockande. Men mig lurar hon inte. Jag höll mig på land.

Bild: Jörgen Auer

Is har så många uttryck. Så många ansikten. Så många nyanser. Och är så fascinerande. Imponerande.

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Bild: Jörgen Auer

Men rätt  vad det är öppnar sig en "glänta" på isen där solen skapar skuggor åt al och björk. För en sekund fick jag för mig att jag skulle följa den väldeliga trenden att vinterbada, men återkom som väl är till fulla sinnen innan det var för sent.

Bild: Jörgen Auer

Jag tog ett par bilder till bara för att jag kunde och ville. Alltid finns det väl nån som tycker det är kul?

Bild: Jörgen Auer

X hade nån skrivit på Drögens botten. Eller på ytan. Men vad betydde det? X. Var det ett tecken? Från vem? Till vem? Ett tecken på vad? Varför? 

Bild: Jörgen Auer

Jag gick tillbaka uppför den gräsbeväxta Bäckhultsbacken och vände mig om ännu en gång. Hur många gånger har jag gjort det? Jag gissade på några tusen. Jag har ju varit här sen våren 1975. Det tänkte jag på när jag klev upp till Katarina och Weine som bjöd på gott kaffe, goda bullar och söta kakor. Över en timme satt vi bara och njöt i vårsolen 2021. Sen åkte vi hem. De till Horn och jag till Mantorp.

På kvällen var jag en stund hemma hos Micke och Teresia. Jag behövde prata med dem. Varför jag var där ska jag be att få återkomma till.