Bild: Jörgen Auer
Tog kameran med på kvällspromenaden. Nja, egentligen var det väl sen eftermiddag. Dags för solen att ta farväl. Tack för i dag, ses vi i morn, undrade jag utan att invänta svar. Man får sällan det av solen. Det var kallt. Inte ogästvänligt, men kallt. Vintern är verkligen i antågande, men det ska den ju vara så här sent i november. Jag tänkte på helgen som varit.
Trevligt med fest i fredags. Tack för den, ni arrangörer i journalistklubben på Corren. Tack för att ni tänker på oss före detta anställda. Fast, utan oss vore det förstås inte mycket till fest. På restaurang Torn1 var vi. Åt och minglade. Dansade. Nåja, det var bara tio av 45 som dansade. De andra hängde mest i baren. Inte jag, jag svängde mina lurviga. Jag gillar det och tar det som ett lättare träningspass.
I helgen hade vi också besök av dottern Rebecka som var på konferens i Linköping och passade på att gästa oss i Mantorp också. Där såg hon till att rensa ordentligt i en garderob. Tack för hjälpen.
Mer?
Hm, jo vi var i Norrköping också och hälsade på gamla mor, 96. Hon mådde ganska bra och fikade med oss. Hon skämtade också en del, vilket måste anses som ett gott tecken. Och så mindes hon kokkaffet från förr. Hur man malde bönorna med den lilla kaffekvarnen och la dem i kaffepannan och hur man använde klarskinn (torkat skinn från lutfisk, sa hon) och la i kaffekokaren för att det skulle dra till sig grumligheter (sump). Detta fick oss att prata om forna tiders kaffedrickande, alltså före min tids början och hur man drack kaffe på fat. Stoppade en sockerbit i munnen och sörplade kaffe från fatet. Varför? För att man då lättare kunde blåsa på kokkaffet som blev oerhört varmt. Och det där med sockret var vanligt. De flesta hade socker i kaffet, en bit, eller kanske två, tre. Det hade jag också i början. Egentligen ända till 30-årsåldern och mitt sista repmöte då sockret tog slut och vi sockeranvändare tvingades inta den beska drycken utan sötma. Det gick bra.
På tal om det så ska jag ta en kopp kaffe nu. Bryggkaffe. Svart.
Bild: Jörgen Auer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar