söndag 29 mars 2020

Väl hundra vita vindkraftverk

Bild: Jörgen Auer
Jag tog en västöstgötsk rundtur med bilen i dag, vilket betyder att jag rörde mig i västra Östergötland, bland annat tog jag Sjövägen över Omberg. Då och då stannade jag naturligtvis, för av för mycket skönhet blir jag som förblindad och då är det inte lätt att köra bil.

Bild: Jörgen Auer
Ibland backade jag ett stycke. Det gör jag här i bloggen också. En halvtimme bakåt. Till Väderstad (dit jag kom via Hogstad, jag gillar små vägar) där jag alltid gör stora ögon vid passerandet av Väderstad AB. Så många jordbruksmaskiner! Och snygg reklam på väggen! 

Bild: Jörgen Auer
Undrar om journalisten och författaren Sten Granlund (1871-1917) hade ändrat i texten till Så grant står Östergyllen (Östgötasången) om han hade levt i dag? "Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt,"skrev han i den dikt som tonsattes av Gunnar Norlén (1884-1966). Men i dag finns det ju även en hel hop andra vita väktare i form av vindkraftverk. Hur många de är på hela slätten, vet jag inte. Men många är de och de syns. Här framför Omberg. 

Bild: Jörgen Auer
Jag for från Väderstad, via Rök och de mystiska runorna på Rökstenen förbi Heda och korsade riksväg 50 för att beskåda Alvastra klosterruin och vidare transport upp mot Omberg, förbi Ellen Keys Strand, där det var tjockt av folk. Överhuvudtaget var det många som tog bilen i dag för att kika på Omberg och de utsikter som erbjuds.  

Bild: Jörgen Auer
Bilden från bokskogen här ljuger. För så här tomt på bilar var det nästan inte alls på hela sträckan från Ombergs turisthotell till Borghamn. I Stocklycke var det för övrigt så många bilar parkerade att man kunde tro att allt var som vanligt och att Corona och Covid-19 inte existerade.

Bild: Jörgen Auer
Är man på Omberg västra sida, är det naturligtvis självklart att man måste ha en bild på Vättern och skymten av Västergötland där på andra sidan. En bilfärd över berget tar dock slut alldeles för snabbt.

Bild: Jörgen Auer
Varje gång jag har kört den här vägen avslutas resan med en sväng in till Borghamn. Jag vill se vattnet även härifrån. I dag blåste det friskt och kallt och vattnet kastade sig in mot stranden. Badbart? Nja, det är det kanske för somliga, men jag? Nej.

Bild: Jörgen Auer
Delar av Borghamn Strand, Omberg och Vätterns vågor  i eftermiddagssol. Det får bli avslutning för dagens bildreportage i serien "Positivt i eländet".

2 kommentarer:

jerker sa...

När du är I bilen, tänk på att hålla avstånd. När du går UR bilen, tänk på att hålla avstånd.
Lev väl så ses i Yxsmedshut, när det här eländet är över.
Jerker

Auer sa...

Tack. Jag håller en väldig distans, faktiskt. Hoppas att ni gör det också och att ni inte drabbas. Kanske måste vi ta avstånd från varandra i sommar, jag misstänker att det här håller i sig ett bra tag, men hoppas naturligtvis inte så. Det kan bli den märkligaste sommaren vi varit med om, där alla sitter och grillar fyra, fem meter från varandra och där ingen törs gå i och bada om det är någon annan i vattnet. På loppis och fik och restauranger får vi gå fram en och en med tre meters lucka för att titta och smaka på godsakerna. Ack ja.