Inga kliv uppåt i dag

Bild: Jörgen Auer

Det var skönt i dag. Lätt att andas.

Hösten närmar sig. Jag samlade gräs, löv och grenar i trädgården för att kasta på trädgårdsavfallet i Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Jag kastade också blickar uppåt. Såg djupet i en lönns hemliga liv och började drömma om att göra som Italo Calvinos ädling i romanen Klätterbaronen. Ta klivet upp i trädkronornas värld och stanna där. För evigt.

Bild: Jörgen Auer

Men jag är inte beredd för ett sådant steg än. Vill se hösten och vintern först. Och ännu en vår, ännu ett år. Flera år.

På tal om hösten så ser jag att åtminstone rönnen på bilden här (vid Uljebergs säteri) har gott om bär. Blir det alltså en kall vinter? Nja, den gamla bondepraktikan har inte alltid rätt. 

Jansen från Urk

Bild: Jörgen Auer

Här står nästa bil och väntar på att få vara med i min serie Transport på svenska vägar. Nej, det gör den naturligtvis inte, utan chauffören rastar vid Circle K i Mantorp och ska snart ge sig iväg igen. Det är en bil från Jansen logistics i Nederländerna. Närmare bestämt hör Jansen hemma i Urk. Företaget som startades 1984 kör numera livsmedel till de nordiska länderna samt till Tyskland och Belgien och har 27 olika fordon i sin flotta, vilket går att läsa på hemsidan jansenlogistics.nl.

Enligt zoominfo.com sysselsätter Jansen någonstans mellan 50 och 100 anställda och omsätter 15-25 miljoner dollar,

Mystiskt och mexikanskt

Bild: Jörgen Auer

Mystiken kring den här bilden är omfattande. Vad sjutton föreställer den? Vad är det mobilen har fångat? 

Jag vet. En fågels tappade fjäder är det. Och den har hamnat i en liten damm med en tät och grön växt i.

Motivet hittade jag i Uppsalas vackra och stora botaniska trädgård, varifrån man även har fin utsikt bort mot Uppsala slott.

Bild: Jörgen Auer

Uppsala slott i all ära, men det var naturligtvis inte det mest sevärda i botaniska trädgården. Jag fann spanska flaggan vackrast och skulle gärna ha den i trädgården hemma i Hagen på Uljeberg.

Bild: Jörgen Auer

Så här ser den vackra växten Ipomoea lobata ut, eller spanska flaggan som den tydligen kallas på svenska, vanlig i Mexiko och Argentina enligt en skylt.

Från en östgötsk resa

Bild: Jörgen Auer

Fredagen började disigt och luften var sval, så sval och skön att det nästan gjorde lite ont.

Bild: Jörgen Auer

I diset skymtade några kor bland tallarna på Uljebergs säteri. Var det en tavla? Nej, bara morgon.

 

Bild: Jörgen Auer

Sakta men säkert klarnade det, även om hästarna ännu andades in den disiga morgonluften.

Bild: Jörgen Auer

Även slätten höll på att vakna bortom Uljebergs allé. Det var snart dags att åka en sväng.

Bild: Jörgen Auer

Däråt skulle vi, bort mot Skänningehållet, mot Motala och Vadstena. Och med vi, syftar jag på mina vänner från Norrköping, Hans-Jörgen och Eijvon Sundli samt på mig själv.

Bild: Jörgen Auer

På väg mot Motala stannade vi en stund vid lagunen mellan Skänninge och Motala och njöt av den gröna färgen i det gamla kalkbrottet.

Bild: Jörgen Auer

Sen gjorde vi Motala. Rättare sagt Råssnäsudden där vi både motionerade och rastade.

Bild: Jörgen Auer

Därefter blev det Vadstena för en liten stadsrundtur och god mat på Rådhuskällaren (abborre) trevlig pratstund där med servitrisen Maria Johansson innan det bar iväg till Borghamn.

Bild: Jörgen Auer

Vad gör man i Borghamn vid foten av Omberg? Tja, tittar på vattnet, tar det med ro. Hittar sitt inre lugn. Vilar i vilandet. 

Bild: Jörgen Auer

Och när man har gjort det tillräckligt vilar man lite till, njuter av stillheten, köper Grennaglass eller fika, eller lunch på vandrarhemmet.

Bild: Jörgen Auer

Som avslutning letar man fotoobjekt. Försöker ta in allt man ser, Omberg, Vättern, vandrarhem, miljö. Njuter en stund till innan bildörrarna dras igen och det är dags att fara hem.

Och kanske kommer vi tillbaka en annan gång när solen skiner.

Från Irschen till Mantorp

Bild: Jörgen Auer

Ett av de största österrikiska transportföretagen i regionen övre Draudalen och Östtyrolen var på besök i Mantorp häromdagen. Det var nämligen en bil från Oberdrautaler Trans som hade en transport till Sverige. Naturligtvis passade jag på att ta en bild av bilen till min serie "Trailers på svenska vägar".

Oberdrautaler Transporte Josef Heregger GmbH är det egentliga namnet på företaget som hör hemma i Irschen, nära Lienz och som sysselsätter ett 50-tal personer i Lienz respektive Schwendi i Tyskland. På den utmärkta hemsidan oberdrautaler-transporte.at kan man läsa att företaget grundades 1960 av Josef Heregger och hans hustru Margarethe. I dag leds företaget av barnbarnet Christian Hassler som är vd.

Oberdrautaler Trans har således mer än 60 års erfarenhet av transporter i Europa och har tillgång till 40 lastbilar och 90 släpvagnar. 

Företaget har kylvagnar, megatrailers, plattformsvagn, teleskopvagn, spolvagn, lådvagnar för dubbeldäckslastning och med vingdörrar för sidolastning. Vidare har man ett 25 000 kvm stort logistikområde, 7 000 kvm lager, kör 4,2 miljoner kilometer om året, egen verkstad och testcenter, en tankstation med tre e-laddstationer, en biltvätt för transport- och bussbolag.

Går det bra för Oberdrautaler Trans då? Ja, det gör det nog men det nämns inte på hemsidan. Den enda informationen om ekonomin som inte är låst för besökare hittar jag på zoominfo.com där årsomsättningen uppskattas till någonstans mellan 5 och 10 miljoner dollar.

FOTNOT: Serien Trailers på svenska vägar har inte för avsikt att hitta "det stora scopet" om transportföretagen, utan vill endast berätta var de olika företagen hör hemma. Svenska som utländska, och serien kom till enkom för att stilla min nyfikenhet.

 

Tog Vetarundan i dag

Bild: Jörgen Auer

Solen lät sina varma strålar smeka stora delar av Östergötland i dag, kanske rent av att det var solsken över hela länet. Själv uppehöll jag mig i Mantorp hela onsdagen och njöt av sköna promenader hemma på Uljeberg och ävenså under en behaglig promenad på "Vetarundan". På den senare hälsade jag på hos Stefan Dahl och hans hästar på Veta Östergård och träffade även Larsa och Thomas där. Intill hästhagarna stod Veta storgårds stolta solrosor och tävlade om vem som var störst. 

Bild: Jörgen Auer

Hästarna brydde sig dock inte om blommorna utan stod och samtalade i grupp. Nästan alla som var utomhus. Det var bara en som ville visa mig någonting och som slängde sig omkull och rullade så där som hästar brukar göra när det kliar av flugor och annat. Oj, vad du kan. Du är så duktig, sa jag och då reste den sig upp och nickade med huvudet som för att säga: jag vet.

Bild: Jörgen Auer

Jag gick i skogen också för att svalka mig i skuggan. Lekte fälttävlanhäst och hoppade över hinder.

Bild: Jörgen Auer

Hemkommen tog jag min första bild på det gamla hönshuset. Det var nåt med taket och skorstenen som fascinerade mig. Eller var det himlen? Träden? Buskarna? Alltihop? Jag vet inte.

Bild: Jörgen Auer

Just det ja. Jag fotade det här huset också inne i Mantorp. Från Riksvägen, den väg som leder rakt genom samhället. I industriområdet Fall finns huset och jag slogs av tanken på allt som byggts under mina över 40 år i Mantorp. Det är många hus, det. Och säkert med plats för tillsammans tusen personer, eller mer. Mantorp växer.

Bild: Jörgen Auer

Jag kunde naturligtvis inte heller låta bli att gå min vanliga runda på travbanan på Uljeberg. Två varv blev det. Och bland annat den här bilden på en tistel. Den ser lite rufflig ut, men fin på nåt sätt. Man måste bara ha rätt inställning när man tittar. Det vill säga ha en positiv livssyn. Allt blir så mycket lättare då. Och finare.

Några naturbilder bara

 

Bild: Jörgen Auer

Fortfarande finns det färger i naturen. Om man har förmågan att se dem är en annan sak.

Bild: Jörgen Auer

Vad är det här för risig växt? Spelar ingen roll, den är lite rolig att skåda i alla fall.

Bild: Jörgen Auer

Solljuset har en fantastisk förmåga att hitta in bland träd och buskar. 

Bild: Jörgen Auer

Och en del växter är vackra in i döden och gör sig på bild utan löv och blad. Utan bark också. De bara är.

Jag vill ge mig hän

Bild: Jörgen Auer

Många gånger har jag önskat att kunna måla. Och kanske har jag det i mig, kanske kan jag? Om jag bara vågar kasta mig ut i det okända. Ge mig hän.

I väntan på att detta ska ske låter jag mobilen måla av verkligheten. Ibland blir det fina bilder, ibland inte. Precis så är livet beskaffat, ibland är det fint och bra, ibland inte. Men för att kunna se det fint och bra behöver man en inre positiv drivkraft. Jag vill, jag kan och jag ska. Men jag har inte bråttom. Den som söker, finner.

Korna bara låg där

Bild: Jörgen Auer

Inte dagens mest spännande bild, men ändå en bild av verkligheten. Den togs när de sommarbetande korna på Uljebergs säteri låg och vilade på söndagslunchen. Ingenting hände. De bara låg där. Bara var.

Bild: Jörgen Auer

Inte heller någon direkt spännande bild. Jag och sonen Martin ska precis träda in på arenan för att se på IFK Norrköping mot AIK i fotbollsallsvenskan. Både kände vi positiva vibbar inför matchen, men vad hade vi för det? Rakt ingenting eftersom hemmaförsvaret var vidöppet i första halvlek och resultatet i halvtid, 0-3, var rena chocken. Slut 2-4 och någon dansk tränareffekt märkte vi ingenting av i IFK. Och var fanns aggressiviteten? Det håller inte att bara en enda spelare, Arnor Sigurdsson visar upp en sådan. Det går för långsamt för laget, mittfältarna tappar bollen för lätt. Och var är målskyttarna?

Bild: Jörgen Auer

Det säger en hel del att dagens mest spännande bild blev den här. Västerlösa kyrka i kvällsljus.

Bild från SVT

EM i friidrott avslutades perfekt. För det får man väl säga om  sista grenen, stafetten 4x100 meter för damer och tysk seger till hemmapublikens stora glädje och enorma bifall. För svensk del blev medaljutdelningen i EM inte så märkvärdig. Bara ett guld, Armand Duplantis i stavhopp och sen ett turligt silver i längdhopp, Thobias Montler. Ja, och så ett silver på 20 km gång genom Perseus Karlström. Sen en drös fjärdeplatser. 

2

En stor österrikare

Bild: Jörgen Auer

Här, på Circle K i Mantorp  står ett av österrikiska Quehenberger Logistics 230 fordon. I alla fall stod det parkerat där för ett par dagar sedan. Således ett passande företag för min serie "Trailers på svenska vägar", en serie där jag kort presenterar olika transport- och logistikföretag, svenska såväl som utländska.

Quehenberger hör hemma i Strasswalchen nära Saltzburg, hemsidan heter quehenberger.com

Det här är inget litet företag, tvärtom. 

2021 omsatte Quehenberger Logistics 542 miljoner euro, en ökning med 26 procent sedan 2020. Företaget grundades 2010 och har i dag 4985 anställda i 15 länder, de flesta i östra Europa. Även lagerkapaciteten växer och i dag förfogar företaget över 808,600 kvm lageryta, enligt hemsidan.

 

På två hästbesök

Bild: Jörgen Auer

Här står nya favoriten Thell About You och funderar på vem jag är. Vi har inte setts tidigare, men jag är en av 23 delägare i hästen som häromdagen vann sitt första lopp. Tillsammans med uppfödaren och Mantorpsbon Tomas Thell besökte jag hästen som finns hos tränaren Stefan Pettersson i Björkhult, Gävbo utanför Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Vi passade givetvis på och såg oss omkring hos Stefan och hans medarbetare. Vi tittade in i stallarna och besåg en liten del av dagens träning. Dessutom hade vi med oss bananbakelser för att fira första segern för Thell About You.

Bild: Jörgen Auer

Och det här är Tomas och den förra andelshästen Bästa Sebbe som tyvärr blev skadad och förbjuden att tävla mer. För tillfället går han hos tränaren Tomasz Wisniewski i Högstorp, Gammalkil, och har det lugnt och skönt. Snart ska han flytta till familjen Norling i Östra Tollstad och bli sällskapshäst.

Bild: Jörgen Auer

Bästa Sebbe skadade på något sätt en bakhas och är triangelmärkt, vilket betyder att han inte får tävla.

Men han är väldigt snäll och godmodig. Lite kelen också.  Bara så du vet, Mariette Norling.

Bild: Jörgen Auer

Så här står han gärna och vilar, Bästa Sebbe, så något besväras han nog av sin onda has.

Skräll av Wilma Murto

Bild från SVT

Finländska stavhopparen Wilma Murto har varit ganska bra i flera år. Lovande. På årets EM i München var hon bättre än så. Mycket bättre. Och befann sig plötsligt i guldsits. Sista hotet var olympiamästarinnan Katerina Stefanidis och nog såg Murto lite nervös ut inför konkurrentens sista hopp.

Bild från SVT

Men grekiskan rev 4,80 och Murto bestämde upp ribban till 4,85. Och klarade! Hon höjde därmed sitt personbästa, liktydigt med finska rekordet hela 16 centimeter! Lätt chockad pressade finländskan händerna för ansiktet några sekunder över det faktum att plötsligt vara europamästarinna.

Jag googlade Wilma Murto och fann att hon bland annat är wllwr i alla fall har varit personligt sponsrad av hockeyproffset Jussi Jokinen som gjorde tretton säsonger i NHL och nära 1000 matcher innan han flyttade hem till Kärpät.

Friidrottsälskaren Jussi Jokinen skänkte Wilma Murto 1000 euro i månaden i flera år och har gjort så för att stötta en ung och lovande individuell idrottare. För att de ofta har det betydligt mer kämpigt med sponsorer.

Om Jokinen fortfarande stöttar Wilma Murto vet jag inte, men han gjorde det i alla fall förra året liksom tre år före det.

1000 euro i månaden har bidragit högst verksamt till Murtos satsning på stavhopp - en fjärdedel av hennes budget har hon sagt.

Och nu är hon europamästare.  

 

Svensk medalj och tyskt tryck

Bild från SVT

Längdhopparen Thobias Montler blev ganska överraskad, men naturligtvis glad när han efter avslutad längdfinal i friidrotts-EM plötsligt flyttades upp från bronsplats till en silverdito.  Detta efter en svensk protest mot ett hopp av britten Jacob Fincham-Dukes som var på silverplats med ett hoppmed misstänkt övertramp. En protest som godkändes och plötsligt var Montler tvåa och tog Sveriges första medalj i årets EM i München. 

Bild från SVT

Jag gillar verkligen friidrott och den eviga kampen: vem är snabbast, vem hoppar längst, och vem kastar längst? Fast många gånger handlar det ju endast om millimeters och hundradelars skillnad och ett helt finalfält kan springa på samma sekund. Men någon måste ju vinna, så är det i nära nog all idrott.

Bild från SVT

Här en stor vinnare, norske medeldistansaren Jakob Ingebrigtsen som motsvarade favoritskapet på 5000 meter. Svenske Anders Almgren gjorde ett fint lopp och slutade fyra.

Bild från SVT

Damernas final på 100 m blev en rafflande historia. Brittiskorna Asher-Smith och Neita var favoriter, men...

Bild från SVT

De fick sig en rejäl överraskning när hemmahoppet Gina Lückenkemper pressade sig förbi övriga finalfältet och tog guldet före schweiz erkänt snabba Mujinga Kambundji och Daryll Neita. Och vilket tryck det var på hemmapublikens stöttning. Imponerande av såväl Lückenkemper som publiken. 

Sliten grep och Afrika

Bild: Jörgen Auer

Det här är en bild från Bäckhult och Drögen. En av de där oerhört heta dagarna i augusti 2022.

Men vad är det vi ser på bilden? Förutom solen och sjön? Är det djävulens kvarglömda bockkäpp?

Ett gammalt fiskeredskap?

Nej, det är en gammal spade eller grep som sedan många år stått och tjänstgjort som pållare på resterna av en gammal brygga.

Bild: Jörgen Auer

Och det här? Är det en bild från en Afrikaresa i en resebroschyr? 

Nej, det är en bild från en skön kvällspromenad i trevligt sällskap på Uljeberg. 

Men stämningen var afrikansk.

Blomstergrossisten

Bild: Jörgen Auer

Jag trodde först att det här var en bil från Heyer Logistik GmbH i Tyskland. Men en närmare titt bekräftar att det i stället är en bil från Heyer Blomstergrossisten i Nederländerna, närmare bestämt från Rijnsburg.

Heyer är ett nederländskt blomexportföretag av stora dimensioner och blir en ny bekantskap i min serie "Transport på svenska vägar".

Heyer är sedan 1995 helt inriktat mot den finska och svenska blommarknaden och baserat på blomauktioner i Flora Holland.

Blommor säljer. Minsann gör Flora Holland i alla fall väldigt goda affärer, för 2021 redovisar blomauktionsmarknaden en årsomsättning på 5,6 miljarder euro!