lördag 21 januari 2012

En vanlig och grå lördag

Bild: Jörgen Auer
Lämnade Mantorp i dag för en promenad. Lite småkallt, mulet, grått, och lite allmänt trist, tänkte jag och drog igen vinterjackan i halsen och tryckte mössan djupare ner.
Bild: Jörgen Auer
Häråt, mot Nybble och Hydinge, svängde jag efter att ha passerat Lyckan.
Bild: Jörgen Auer
Och vägmarkeringen fortsatte, 2 hit och 2 dit.
Bild: Jörgen Auer
Men först ett stopp.
Bild: Jörgen Auer
Grått som sagt, och vitt, lite blåst över slätten.
Bild: Jörgen Auer
Undergången är nära, säger en del. Jag med.Bild: Jörgen Auer
Oj, då, vägval. Då tog jag vänster den här gången.
Bild: Jörgen Auer
Jag brukar fundera på om djur som man inte känner ändå känner igen en? Jag har ju gått här förut - vet de här hästarna på Mantorps Säteri det? Känner de igen mig på gången? Stegljuden? Eller känner de igen min röst när jag säger: Jaha, hej på er, står ni här och äter, va? För jag minns ju att jag så senast jag gick förbi här.
Bild: Jörgen Auer
Sen undrar jag varför det står säteri på ena skylten och gård på den här?
Bild: Jörgen Auer
Oj! Det är inte varje dag man möter en landslagsryttare när man är ute och går. Men i Mantorpstrakterna kan det hända. Det här är Katrin Norling, fälttävlansryttare.
Bild: Jörgen Auer
Och här vid ungbjörkarna och björkslyt försökte i alla fall solen tränga sig fram, men misslyckades. Lördagen hade bestämt sig - ingen sol i dag. Det ska vara grått.
Bild: Jörgen Auer
Grått. Men ändå en ljusning. Precis som livet. Det finns en ljusning. Men man måste vilja se den. Måste vilja tro på den. När man gör det kan man också uthärda den gråaste dag.
För egen del tycker jag det var skönt i dag. Ja, det blåste lite, ja det var lite kallt, ja det var lite grått och trist. Men solen skymtade ju, och hästarna var fina och jag såg en idrottsstjärna, en landslagsryttare, en VM- och OS-deltagare. Hur många dagar på året gör man det?
Ur träningsdagboken: Bara en långpromenad, 1,5 timme.

Inga kommentarer: