Så här i dagens elfte timme - fast det här måste väl vara tolfte? - kan man gott tänka tillbaka lite på dagen. Hur var den? Blev den som jag tänkte mig?
Ja-a, för jag tänkte ingenting om den.
Hur jag än försökte så såg jag ingenting framför mig, det var som om någon hade stängt grinden eller snarare byggt en mur mellan natt och dag och jag kunde inte riva den. Visst såg jag att måndagsmorgonen sedan var ljusare än vanligt och det tänkte jag på: så ljust det är. Men lika tydligt som jag tänkte det så stängdes tankebanorna ner för återstoden av dagen. Inte så att jag inte kunde tänka alls, men jag kunde inte tänka på de timmar jag hade framför mig. De existerade inte. Dagen fanns bara i nu och då - inte sedan. Det var nog därför chefen Ewa på jobbet tittade lite frågande på mig.
Tänk om det är en sjukdom! Planeringsretardering, eller så. Non Planning Hyperactivity Disorder - NPHD.
Vi får se i morgon.
Ur träningsdagboken: Hantlar, magträning. Plus förstås den sedvanliga hem-tåg-jobb-tåg-hem-promenaden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar