Bild: Jörgen Auer
Förr, när jag var ung, var Saltängen ingen stadsdel man gärna besökte. Tvärtom drog man sig för att gå dit eftersom bebyggelsen var sliten och närmast fallfärdig. Saltis var platsen för prostitution och allsköns mystifikationer kvällstid. Här härskade mörkrets krafter.
Och nu! Så ljust och öppet! Snyggt och prydligt. Närmast lyx.
Bild: Jörgen Auer
Förfiningen fortsätter såg jag i dag. Hit kanske man skulle flytta, var min första tanke. Bara ett snett stenkast, visserligen ett väldigt långt sådant, över Motala ström så är man i Norrköpings city. Men Saltängen är säkert inte gratis. Å andra sidan: var är det gratis?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar