Från Stegeborg till Lausanne

Bild: Jörgen Auer

Besökte Stegeborg i dag. Syster Britt-Marie har hyrt stuga där i veckan tillsammans med sin dotter Marie. Det var trevligt. Stegeborg fick också besök av en rejäl regnskur under dagen. Men alltså: Aimo park heter ett företag som står för parkeringen där och Herre Gud vilket dribblande med telefonen för att skaffa den appen. En timme!

Jag tänkte ett tag, nej, nu skiter jag i det här och tar ett bötesbelopp i stället. Men Marie hjälpte mig. Tack. Dessutom bjöds jag på middag. Tack igen. Stekt strömming på Stegeborgs hamnkrog. En höjdare.

 

Bild: Jörgen Auer

Vi tog en promenad i Stegeborg och såg Skällviks fina kyrka vars äldsta delar härrör från 1300-talet. Svenska kyrkan har utförlig text om denna kyrka som 1918 blev annex till Mogata kyrka (svenskakyrkan.se)

Bild: Jörgen Auer

På kvällen var jag hemma igen i god tid för att hinna handla lite innan kvällens friidrottsgala från Lausanne (Daiamond League). Bland topparna där var nederländska 400 häckspecialisten Femke Bol roligast att se. Hon vann i utklassningsstil. Nytt världsrekord i sommar? Det frågar man sig givetvis även när det handlar om norska medeldistansaren och OS-vinnaren 2020, Jakob Ingebrigtsen som vann ett bra 1500 m-lopp. 

Friidrott är kul att se. Omväxlande. Fast helst vill man ju se prestationer i världsklass hela tiden. Så fort de tävlande inte når upp i det blir det lite tråkigt. En längdtävling där segerresultatet skrivs till 8,11 är inte precis nåt att hetsa upp sig för eller lägga på minnet. Fast nu gjorde jag ju just det. Skapade ett minne av tävlingen. 8,11? Det hade Jesse Owens också gjort. Han hoppade 8,13 redan 1935.

Bild: Jörgen Auer

Farväl fredag 30, farväl juni, sa jag och förevigade bilden av solen på väg ned. Ännu en solnedgång, tänkte jag. När den stora stjärnan går upp igen är det juli. Redan?

Är det dis från Kanada?

Bild: Jörgen Auer

Kvällshimlen är lite disig och jag funderar över sannolikheten att diset möjligen skulle kunna härröra från de kanadensiska skogsbränderna. Svaret blir ett njae, för det är nog för tidigt för röken att nå ända hit. Fast röken lär redan vara synlig längs norska atlantkusten säger norska luftforskningsinstitutet Nilu och till Norge är det ju inte så långt.

Kanske känner vi brandlukt under fredagen från de väldeliga rökmoln som bildats av de över 2 000 skogsbränder som rasar i Kanada. Tänk om vi måste bära skyddsmasker också? Å andra sidan är vi ju vana vid dem sedan covid-tiden.

Bergskedjan nedtill på bilden, bakom vindkraftverket, har varken med covid eller bränderna att göra. Däremot kan de förebåda regn. Enligt min väderapp ska det börja regna klockan 06:00 hos mig i Mantorp. 

Vi får väl se.

Vem har gjort konstverket?

Bild: Jörgen Auer

På riksväg 32 i dag började jag fundera på heliga Birgitta, eller egentligen inte hon utan mera den järnskulptur föreställande henne som står på en bergknalle mellan Mjölby och Boxholm. Jag vet nämligen sedan tidigare hur svårt det är att hitta uppgift om vem som har gjort skulpturen. Så därför stannar jag till vid första bästa parkeringsmöjlighet efter att ha passerat skulpturen för att se om ny info finns. Skulpturen kom på plats 2003, det står att läsa på flera håll på internet. Men hur jag än söker hittar jag ingen information om konstnären? Varför? Är det inget konstverk? Men även om det inte är en konstnär utan "bara" någon smideskunnig så borde väl det stå någonstans, helst på lättfunnen plats för allmänheten? Ordna det.

Bild: Jörgen Auer 

Här var jag också i dag. Premiär på just den vägen, faktiskt. Jag hade varit hos Sharpman i Hogstad och både handlat och fikat och på väg därifrån svängde bilen av sig själv av mot Skrukebygatan. Jo, jag svär. Men jag hade inget emot den avvikelsen. Nu fick jag ju uppleva den lite annorlunda vägen som bland annat far under E4-filerna. Och ja, jag kände mig tvingad att stanna och ta en bild. Fick på så sätt även in Bauhaus i texten. Kul.        

Bild: Jörgen Auer

På kvällen tog jag mig före att fota himlen. Försökte läsa av molnen för att se morgondagens väder. Hm. Det kan bli både och. Sol och moln. Kanske även regn. Ge oss regn. Vive la reine, sägs drottningen Désirée Bernadotte ha tyckt sig höra från den svenska folkmassan när hon reste i Skåne 1827. Hon blev glad eftersom de franska orden betyder leve drottningen. Men hon kunde ju inte veta att de skånska bönderna ropade efter regn: vi vill ha rejn.

Nej, jag tar inte Spårvagnen

Bild: Jörgen Auer

Hinner jag? Spårvagnen kommer till Kneippen i Norrköping. Jaså, åker den åt andra hållet? Har precis åkt härifrån? Ja, ja. Jag skulle ändå inte med. Jag tar en promenad i stället.

Bild: Jörgen Auer

Jag går ut hårt vad skönhet beträffar och tar mig ner till Motala ström som knappt har styrfart till en början. Det är lugnt och tyst, klockan lite efter 8 på morgonen. Bara några joggare passerar mig och jag ser minst tre barnvagnar dras längs den sköna åpromenaden.

Bild: Jörgen Auer

En sån idyll, tänker jag och höjer mobilen för att fota lusthuset på andra sidan vattnet. En mås (gråtrut?) får också vara med och gör bilden något mer levande även om den är lika stilla som vattnet.

Bild: Jörgen Auer

En annan mås skränar. Kanske tror den att jag har bröd med mig. Ledsen, vännen, jag kommer tomhänt. Så när som på min mobil, vill säga. Får jag komma lite närmare? Tack. Google lens säger att det är en skrattmås. Tack.

Bild: Jörgen Auer

Vid Färgargården njuter de här två av morgonens ännu något fuktiga gräs, men det är bara en av dem som stoppar det i munnen.  Skrattmåsen står mest bara och glor bortåt vägen. Vad ser den? Vad tänker den? Kanske är den fortfarande trött? Eller står den och småskrattar för sig själv?

Bild: Jörgen Auer

Var vattnet tidigare lugnt så är det betydligt högre fart på det längre ner i industrilandskapet. Det forsar och brusar. Av någon anledning tänker jag på Emelie Schepp, författaren som i sina spännande böcker om åklagaren Jana Berzelius många gånger låter Motala ström ha en framträdande roll. Har Jana/Emelie stått just här någon gång och blickat mot vattnet? Troligen.

Bild: Jörgen Auer

Bara några få meter senare stannar jag och tittar på Bergsbron och får inte bort Jana Berzelius ur tankarna. Men jag kan lägga till mina egna erfarenheter av bron, här har jag gått åtskilliga gånger, sprungit också och åkt bil, buss, moped, cykel. 

Bild: Jörgen Auer

Bron har många gånger varit och är under renovering. Mycket arbete har den krävt genom åren, men de här detaljerna har nog varit med åtskilliga år.

Bild: Jörgen Auer

Därför studerar jag dem ännu närmare. Så konstnärligt. Jag ser en bilratt i dem, men också en människa på korset. Armarna uppåt, bakåt, huvudet nedsjunket mot kroppen och benen. Är det Jesus?

Bild: Jörgen Auer

Och sen kvarteret med Arbetets museum (Strykjärnet) och Stadsmuseet. För mig som född och uppvuxen i Norrköping betyder det så mycket. Det är historien som bor i mig, det är en stolthet och jag tänker på min farfar som jobbade i Strykjärnet något år på 1930-talet, På den tiden härjade textilmaskinerna i byggnaden och jag undrar hur de kan ha låtit när de var i gång. Hördes skramlet vida kring?

Bild: Jörgen Auer

Lite senare går jag på Tunnbindaregatan där nytt och gammalt möts i skön symbios. Tjusigt, säger jag högt och noterar hur en kvinna på andra sidan gatan ler mot mig. Jag skulle vilja bjuda henne på morgonfika, men vågar inte fråga.

Bild: Jörgen Auer

Sekunderna senare tittar jag på tegelväggen bredvid mig. Så häftigt! Den som gjort det här kunde verkligen sin sak. Får man ens bygga såna här detaljer i dag, är en tanke som inte får svar. 

Bild: Jörgen Auer

Jag går ner Västgötabacken, förbi Knäppingsborg och Holmentornet, tar sen backen upp vid Dalsgatan och stannar på Nygatan för att ta bild på det gamla lärosätet Högre Allmänt Läroverk där såväl min far som bror och jag själv gått. Brorsan gick i realskolan här, far tog studenten 1938. Och under min tid bytte skolan namn till De Geergymnasiet. Jag gick ut 1969. Men vi som pluggade där sa "Lärka" om vår skola. Herre Gud! nästa år är det 55-årsjubileum.

Bild: Jörgen Auer

Stannar gör jag också i rondellen som förbinder Södra Promenaden med Albrektsvägen och Kungsgatan. Kvarteret intill Idrottsparken är ju riktigt snyggt! Eller är det bara jag? 

Min lilla Norrköpingspromenad är över för den här gången. Men jag kommer tillbaka. Många gånger.

Vindstilla och klibbigt

Bild: Jörgen Auer

Jag sa hej till midsommarnatten i Bäckhult efter några trevliga timmar med goda vänner och fick  godnatthälsning tillbaka från såväl gök som padda. Luften som stått i det närmaste stilla hela dagen var plötsligt sval, nästan kall. 

Bild: Jörgen Auer

På midsommardagen besökte jag Bäckhultsskogen, men den stod så tät att jag inte kunde gå åt vilket håll som helst. Skogen valde väg åt mig. Det var mycket torrt. Så torrt att det knastrade under fötterna. Värmen tog musten ur mig. Luften stod åter stilla. Kläderna klibbade.

Bild: Jörgen Auer

Hemkommen till Uljeberg gjorde jag ingenting. Dock tog jag med mig barnbarnet Stina Boel till Nederlösabadet i Svartån. Sen satt jag i skuggan och vilade resten av dagen. Luften rörde sig lika lite som jag. På kvällen blickade jag bort över slätten mot Normlösa till. Ta en bild, sa slätten. 

Jag gjorde så. 

Visst är det en fjäril

Bild: Jörgen Auer

Är det en svartringlad pärlemorfjäri eller en skogsnätfjäril? Ja, därom tvista kanske de lärde, men det finns de som som anser detta vara en typisk melitaea. Själv säger jag ingenting. Jo, fjäril.

Bild: Jörgen Auer

Det ligger en sten i skogen. En sjujävla stor sten. Nästan en liten knalle. Är den märkvärdig? Nej.

Bild: Jörgen Auer

Och nu kommer juninatten sakta smygande. Himlen är svagt rosa vilket pekar mot att det nog blir vackert väder även i dag. Men tänk om dagens åska i kvällningen tar i ordentligt under söndagen? Då blir det nog regn. Jag hoppas på det. I övrigt? Spännande att följa utvecklingen i Ryssland. 

Dör Putin i dag?

 

Min första almfläckmätare

Bild: Jörgen Auer

Midsommaraftonens stora överraskning för mig var den här mätaren, en för mig aldrig tidigare noterad almfläckmätare. Och hur vet jag att det är en sådan, inte särskilt vanlig mätare? Jo, appen google Lens berättar det för mig när jag visar bilden. Artfakta.se säger att dess latinska namn är abraxas sylvata och att den livnär sig på alm. På Wikipedia står att fjärilsarten första gången beskrevs av italienaren Giovanni Antonio Scopoli 1763. 

Bild: Jörgen Auer

Dagen blev annars varm och god, det senare tack vare goda grannar och vänner. Sjön Drögen var lika vacker och skön som den brukar vara så här varma dagar och hade inget emot att bli fotograferad.

Bild: Jörgen Auer

Trots torkan finns det mycket grönt att skåda i Bäckhult där vita björkstammar bryter av på ett estetiskt tilltalande vis och nästan ropar till en betraktare: se så fina vi är! 

Bild: Jörgen Auer

Midsommarafton, tänk vi klarade oss utan regn den här gången och kanske går torrskodda genom hela helgen. Kanske alltså. Men sedan får det gärna regna en vecka. Eller?

Bild: Jörgen Auer

Sexfläckig bastardsvärmare (zygaena filipendulae) hävdar Google lens och jag är böjd att hålla med. Inte för att jag vet, men jag har inget annat att komma med. Enligt artfakta.se är den knuten till det öppna småskaligt brukade kulturlandskapet och rödlistad som nära hotad.

 

Bild: Jörgen Auer

Det här är en berggräsfjäril, säger Google lens. Jag kan bara säga jaha och tacka för informationen, men får upp vitgräsfjäril som ett alternativ och jag kan då inte skilja dem åt.  En av de två är det.

Undrar vad jag ska undra över på midsommardagen?

Från Norrmans i Motala

Bild: Jörgen Auer

Hon är så vacker, hon är så fin, 

hon är ingen annan lik, 

min blåklintsflicka av keramik

Men hon är ensam, jag har bara hon

och söker fler av Norrmanns tjejer

som enligt mig är så fina grejer

Så har du en likadan, eller en variant

av flickan uti blå klänning

säg till så diskuterar vi penning

Jörgen Auer 23 juni 2023

 

En onsdag i vattnets tecken

Bild: Jörgen Auer

Så kan en dag börja. I alla fall för mig. Jag vaknade vid 6-tiden och tittade ut från gäststugan, Drögen låg inte spegelblank, men inte heller långt ifrån detsamma. Det blir nog inget regn i dag, tyvärr, var min första tanke. Nej, kaffe var först, pinka nummer två och, nej. Flugjävel, var först, pinka tvåa och kaffe trea, nej, flugjävel, pinka, mobilen, kaffe. Efter att de två första blivit åtgärdade stod det till och med på mobilen: kaffe finns klart 07:15. Tack, Rebecka.

Bild: Jörgen Auer

Jag skulle vara hemma på Uljeberg vid 10:30 hade jag lovat dottern Pernilla som behövde lite hjälp. Så jag lämnade Drögen bakom mig, eller körde som på bilden här bredvid sjön några sekunder på Ulrikavägen. Fem mil är det att åka, eller omräknat i minuter 45-50.

Bild: Jörgen Auer

Tillsammans med åttaåriga barnbarnet Stina Boel åkte jag sedan till Motala. Hon ville bada i Vättern. Det fick hon, dock hoppade hon inte från tornet i Råssnäsbadet där några barn klättrade omkring. Någon av dem hoppade också, men inte från högsta avsatsen.

Bild: Jörgen Auer

Vi, nja inte jag, nöjde oss med bad på promenadnivå. Ganska varmt, sa Stina Boel om det som jag googlade till 19 grader. Knappt en annan människa syntes till, jo fem, sex stycken. På land. Efter badet var vi hungriga, eller ville i alla fall äta något. Vi kollade flera restauranger inne i city, men valde efter en gångpromenad lilla mysiga Sjöglimten.

       

Bild: Jörgen Auer

Men innan dess såg vi en broöppning i Göta kanal. Fast det var bara jag som ville se närmare på båtarna. Båtspaning får jag spara till en annan gång. Just det ja, vi åkte ju till Motala via Mjölby och Hulje återvinningsstation också, samt tog oss sedan till fågeltornet i Hov via Bjälbo. Resa är alltid kul. Om vi såg någon fågel? Nej. Ingen jag kan namnge i alla fall. Jo, svan!    

Bild: Jörgen Auer

När vi intagit vår lunch på Sjöglimten (pannkakor respektive stillahavstorskfilé) åkte vi mot Uljeberg igen. Vet du som läser det här förresten att man på Sjöglimten alltid får chokladpudding med vispgrädde till efterrätt? Underbart för en chokladpuddingälskare. Samma efterrätt får man också på restaurangen intill, Vänner & Vin (jag tror att de använder samma kök och har samma ägare).

Om du tycker dig känna igen träden på dagens enda vattenfria bild så lever de sina liv strax utanför Sya. Och då vet vi som kan vårt Östergötland att det är tre kilometer kvar till Mantorp.

Hemkomna till mig drack vi vatten och slötittade en halvtimme på tv. Sen kom Pernilla och hämtade sin dotter. Hej då, vi ses snart igen, sa vi. 

Nu blir huset ännu finare

Bild: Jörgen Auer

Så bra. Huset som jag hyr en lägenhet i får en utvändig renovering/putsning. Det ska bli omkittning av fönster, fasadpanel och läkt får en översyn och där byts dåliga bräder ut. Målning lär det också bli. Härligt. Riktigt hur gammalt huset är har jag ingen bestämd uppfattning om, men om jag säger att det är från slutet av 1800-talet så är jag nog inte så långt ifrån. Renoveringen ombesörjs av Mjölbyföretaget Klofstens Bygg- och Specialsnickerier och huset ägs av Uljebergs Lantbruk AB.

Från undanskymd position

Bild: Jörgen Auer

Till en början ser jag det inte alls. Inte ens när jag tar bilden. Utan det är först hemma vid köksbordet som jag får syn på en byggnad i bilden, delvis dold mellan blad, blommor och grenar i en stor  nyponbuske. Jag beskär genast bilden, ty just så har jag aldrig sett Viby kyrkogård i Mantorp. Jag tror att det är ett gravkapell som står där, men det spelar mindre roll, det viktiga är att det är med på bilden och träder fram från en undanskymd position till huvudobjekt. Så fint!

Precis så skulle jag önska alla människor att få tillfälle träda fram. Att de släpper hämningar och blygsel och vågar ta plats. Fast med bibehållen ödmjukhet, förstås. 

Samt att de tillåts ta plats. Av samhället, av oss andra. Vi måste öppna våra ögon så att alla har en chans att bli upptäckta, bli sedda. 

En härligt regnig dag

Bild: Jörgen Auer

Gräsmattan var gul och ful på söndagsmorgonen, men det var ändå grönt runt omkring.

Bild: Jörgen Auer

Till och med mycket grönt. Och lite regn var väldigt välkommet. Nu blir det ändå grönare.

Bild: Jörgen Auer

Men det är klart att det blir kladdigt också. Lerigt. Skitigt. Men det tar vi så gärna, bara marken får sitt.

Bild: Jörgen Auer

Troligen ska det fortsätta regna även på måndagen. Hoppas det. Jag/vi står ut en vecka med det.

Bild: Jörgen Auer

Regniga dagar kan man se över utrymmen som blivit över. Vad kan man ha dem till?

Bild: Jörgen Auer

Kanske bara använda dem som plats för fotografering i olika vinklar och ljus. Spännande ju!

Bild: Jörgen Auer

Eller så kan man naturligtvis trotsa regnet, som där jag befann mig var av beskedligt slag och ta en promenad och se vad som blommar nu. Se nyponblommor mot mig le, som Werner Heidengren skrev. Eller om det var Hugo Strindberger i Nyp ett nypon, sedan dö, 

Bild: Jörgen Auer

Nåja, vackra är de att titta på i alla fall, blommorna. Inte Hugo och Werner. Doftar gör de också. Blommorna.