Bild: Jörgen Auer
På hemväg efter några timmar i Kisa måste jag stanna. Inte för något hinder på Ulrikavägen som i lördags, nej den här gången stannar jag 300 meter efter Kisa på densamma vägen för att jag tycker det är så vackert. Det är inte de högsta höjderna i Kinda jag ser, men tillräckliga för att jag ska föreviga dem.
Åh, Kinda, tänker jag: du är så fin med dina kullar, höjder och dalar. Någon gång ska jag åka runt i dina trakter och ta bild efter bild för att visa mina vänner och världen hur skön du är.
Det får bli vårens mål, tänker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar