Bild: En annan tvivlare
De stod och tittade på båten. Vet du, sa Jesus till Tomas och såg frågande ut. Men Tomas visste inte, vågade inte riktigt säga vad han tyckte eller tänkte. Han tvivlade ju. Hur skulle han då kunna veta? I stället väntade han på fortsättningen. En sådan kom.
"Vet du, kära Tomas, vad det är för dag i morgon?"
"Nej, jo torsdag. Det är väl torsdag?"
"Förvisso. Men i morgon är det 40 dagar sedan jag vaknade på nytt. Och vet du vad det betyder?"
Nej, det visste inte Tomas.
"Det är min sista dag här. I morgon far jag till himmelen."
Hm, jaså. Det låter, det, sa Tomas och vågade inte titta på sin vän - om det nu var han - han var ju död I stället lät han blicken fara ut över sjön. Över det fiskrika vattnet blickade han och han följde de glittrande solstrålarna och såg bara gott i dem. Tänk, så enkelt livet och allt som det innehöll var innan han mötte Jesus och valde att följa honom. Då letade man inga förklaringar, utan gjorde som man blev tillsagd av dem som hade makten. Man lydde eller flydde. Men en jagad man är en jagad man. Så...
Tomas vände sig om. Jesus var borta. Nyss stod han här. Nu inte. Besynnerligt. Som alltid, vill säga. Så det var nog han ändå. Är nog han. Men hur i helv..., Tomas bet sig i tungan, hur kunde han förflytta sig utan att man lade märke till det? Det var nästan kusligt.
Och vad var det han hade sagt? I morgon far jag till himmelen.
Hur då? tänkte Tomas, men lät i samma stund blicken fastna på båten och solstrimmorna. Aha! För en gångs skull tvivlade han inte.
Men oj! Klockan är mycket. Morgondagen är redan här. Bäst att ösa båten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar