Inte en kotte i skogen

 Bild: Jörgen Auer

Jag gjorde skogen i dag. I alla fall delar av den svenska skogen. Närmare bestämt Västra Hargs lövskogar. Delar av dem, alltså. De såg bra ut och ensam var jag. Inte en kotte. Eller, jo.

 Bild: Jörgen Auer

Där, i naturreservatet, finns ett fågeltorn. Det är meningen att man ska titta på fåglar därifrån. Det låter väldigt trevligt, men under alla mina besök där har jag inte sett mer än ett par änder, en häger, två korpar och några kanadagäss. Och en svan, ja. I dag? Inte så många.

 Bild: Jörgen Auer

Aren är ingen stor sjö och man ser nästan hela sjön från tornet. Eller har jag fel? Nästa gång ska jag gå den längre promenaden, runt hela sjön.

 Bild: Jörgen Auer

 I övrigt? Ja, det var tyst och lugnt. Väldigt lugnt. Förvånande nog har jag under mina besök där bara mött en enda människa. Man undrar varför, när Västra Hargs lövskogar är så fina och sköna att promenera i.

 Bild: Jörgen Auer

Är det en rovfjäril? Om inte, så kan det vara en kålfjäril. Tror jag. Vad den tror om mig har jag inte en aning om. Varg? Älg? Människa? Ser en fjäril någon skillnad?

Bild: Jörgen Auer

Mellan ekarnas grenar syntes röken efter ett flygplan som på gissningsvis 8 000 meters höjd för oss ljudlöst tog sig vidare på väg söderut. Var det bara ett för resten? Det var ju två streck? Hm. Det tål att funderas på. Destination? Vet ej, men chansar på München. Det var i alla fall vad jag tänkte på där i skogen, och jag försökte föreställa mig själv på plats i den tyska storstaden en dag som denna.

Jag läskades så av tanken på en stor stark att jag åkte hem till Mantorp. Dock inte för att dricka öl, utan för att klippa gräs för första gången i år. Men inte sista, gissar jag.