Plötsligt händer det

 Bild: Jörgen Auer

Jag vill vinna och köper en trisslott av dig, sa jag på Gulfmacken i Mantorp. Christine bakom disken lyckönskade mig och sa att hon trodde på min nya metod. Att fotodokumentera hela proceduren.

 Även mack-chefen Anna Lönestam gillade min tanke och såg fram mot att få gratulera en storvinstvinnare. Särskilt en hon känner. Så jag hem och började skrapa.

Jag gick ut hårt. Började med hundratusen. Nu jävlar, ropade jag till hustrun som kom småjoggandes.

Ett klöver på på andra skrapet är bra, jäkligt bra, sa jag som nu trodde på just trenne treklöver. Alltså chans till storvinst i tv-studion. 

 Tredje blev en besvikelse. Sånt där småskit, vill jag inte ha, sa jag. Hustrun nickade. Eller om hon sa nåt. Näe, kanske. Just det. Näe, sa hon.

 Fjärde skrek vi högt. Eller var det bara jag? En miljon! Yes, nu börjar det likna nåt. Jag gjorde mig beredd att ringa några grannar som kunde dela vår glädje. Ska jag ringa mamma redan, tänkte jag.

 Femte gången med enkronan blev väl ingen succé. Men av erfarenhet vet jag att just femhundringarna är väldigt svåra att pricka in flera av. Jag har då aldrig sett fler än två.

 Efter sjätte skrapet jublade jag på nytt. Hundratusen, jo jag tackar. Och med tre dragningar eller skrapningar kvar såg det ljust ut för 100 000, tänkte jag. Eller om jag sa det, jag minns inte.

På sjunde kom ett nytt klöver och jag var nu övertygad om att det skulle sluta med tre klöver eller hundratusen X tre. Bara två skrap återstod, plus extrachansen. Jag väntar till i morgon, tänkte jag först men kunde inte motstå tanken på segervrål och segerskål.

 Åttonde skrapningen och jag skrek igen. En miljon! Underbart. Nu kan inget gå fel. Det här blir succé. Och allt bara för att jag fotodokumenterar dragningen. Fantastiskt!

Men nionde gången blev en flopp. Visserligen en ny 500, men jag nöjer mig inte med 500. Jag vill ha mer, mycket mer. Så vad kan det stå i extrachansen? Hundratusen? En miljon? Jag trodde på den senare.

60! Det står 60! Vad i helvete? Hur kunde det gå så? Anna hade ju sagt att hon trodde på metoden, Christine likaså. I morgon är det jag som går till macken och klagar. Och köper en lott. Kanske bäst att filma skrapningen, det funkar ju i TV 4 där jag flera gånger har sett vinnare som gått därifrån med en eller flera miljoner kronor. Nästa gång är det banne mig min tur. Eller nästa.