Guldhornen från Gallehus

 Ur Hemmets konversationslexikon, andra delen, utgiven 1938

Jag har skrivit färdigt för dagen samt varit i Linköping och Mjölby för att lämna in utgående sedlar och mynt på banken (sista dan). Hemkommen har jag inget att göra men får för mig att bläddra lite i det gamla lexikonet. Det brukar vara skoj.

Så även nu. Jag hittar Gallehus. Vad är det, tänker jag och läser om en dansk by, tydligen känd för två guldhorn från 400-talet, riktiga klenoder, nationalsymboler. Men, de finns inte längre. Nej, de smältes ned av en tjuv 1802 - Niels Heidenreich hette han. En fattig guldsmed och urmakare som också greps och häktades. Men hornen förblev borta, de var ju nedsmälta. Tjuven dömdes till tukthus 1803 och satt där till 1840, fyra år före sin död.

Och Oehlenschläger, den danske skalden och professorn Adam Gottlieb, skrev tydligen en dikt om händelsen. Eller inspirerades i alla fall till att skriva Guldhornene. Som synes av lexikontexten var det skalden som skrev texten till den den danska nationalsången Det er et yndigt land.
Det finns naturligtvis mycket mer att berätta om både professorn och guldtjuven, men jag nöjer mig med detta. I alla fall något som jag inte kände till tidigare. Kul att få lära sig nåt.