Vid Bergs slussar och Roxen

 Bild: Jörgen Auer

Vad nu? Porten till himmelriket? Ja-a, kanske det. Port i alla fall, och det finns nog de som anser det vara bra nära himmelriket att färdas på Göta kanal. Det här är en gammal slussport. Från Klämmans sluss.

 Bild: Jörgen Auer

Jag såg den i Bergs slussar. Eller rättare sagt: vid Bergs slussar där den nyss nämnda är en av fyra gamla och nu ersatta portar, som står mäktigt uppställda. Jag har inte tidigare sett denna installation så det var ju skoj med lite nytt att vila ögonen på.

 Bild: Jörgen Auer

Det finns ju annars en hel del att vila ögonen på i Berg. Inte minst kanalen och slussarna, och gästhamnen.

Bild: Jörgen Auer

Kanalen byggdes en gång i tiden, färdig 1832, som en viktig transportled. Och det var den ju under några decennier innan tåget kom och tog över det mesta i transportväg. Men fortfarande sker några transporter, som den här i dag.

 

 Bild: Jörgen Auer

 Det visade sig vara arbetsmotorbåten Suzing från Lådna i Stockholms skärgård som var på väg sydväst genom landet. En trevlig bekantskap, tycker jag.

 Bild: Jörgen Auer

Medan Suzing susade vidare mot Ljungsbro och Borensberg-Motala vände jag blickarna mot Roxen. Det var ju en sådan härlig dag i dag, och vattnet troligen varmt. I alla fall såg det skönt ut.

Bild: Jörgen Auer

Det verkade de här fyrbenta fågelskådarna också tycka. Roxen är ju känd för sina flygande gäster, men att även kor gillar fåglar kände jag inte till. Men jag såg ju själv hur de stod och glodde ner i vattnet och ut över det samma. Ibland följde de fåglarnas rörelser, ibland glodde de stint bort mot Stjärnorpsskogarna. Ja, alla utom en, då. Den glodde på mig.

Aha, tänkte jag: en människoskådare! Ja-a, varför inte. Kanske finns det sånt bland djuren. Ju mer jag tänker på det, så... Ja. Kanske är denna företeelse vanlig bland kor. Det skulle kunna förklara det där med gloendet. Frågan är vad den sa till de andra när den såg mig. Mer än mu, menar jag.

Bu kanske.