Bild: Jörgen Auer
Det är nåt speciellt med disiga morgnar och bilder. De hör ihop som ler och långhalm ungefär. Morgondiset eller morgondimman skänker ett lugn åt bilden, som aldrig dimfria morgnar kan. Är det sen också en lantlig bild, ja då framträder den idylliska lantligheten mer än en morgon utan dimma gör.
Nej, jag dillar bara. Har nog lite feber.
Jag kunde ha skrivit: det står två hästar i en hage. Det är morgon. Disigt. Lugnt och stilla. Hösten kryper inpå oss. Luften är sval och skön. Ett par djupa andetag klarnar skallen.
Nu har jag skrivit det. Bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar