Bild: Jörgen Auer
När måndagskvällen var på ingång var jag på utgång. Gick promenad. Skönt? Njae. Inte direkt kallt, men absolut inte varmt heller. Kanske var det 2-3 grader. Långt borta i väster var solen på väg ned.
Bild: Jörgen Auer
Nere vid Klämmestorps IP tog jag upp telefonen på nytt. Det lyste som skogsbrand vid träden på gamla fotbollsplanen och jag undrade om den färgade himlapällen fanns kvar om 5-10 minuter. Jag hoppades så och skyndade på mina steg.
Bild: Jörgen Auer
Det var knappt att jag hann. Men nånstans efter Klämmestorps gård, längs grusvägen, riktade jag telefonens kamera bortåt Spångsholm till. En tunn gul remsa mellan himmel och jord avslöjade att solen just sa adjö. Bara för att säga god morgon nån annanstans. Märkligt.
Det var knappt att jag hann. Men nånstans efter Klämmestorps gård, längs grusvägen, riktade jag telefonens kamera bortåt Spångsholm till. En tunn gul remsa mellan himmel och jord avslöjade att solen just sa adjö. Bara för att säga god morgon nån annanstans. Märkligt.
Bild: Jörgen Auer
I Veta kyrkby lyste det så fint på Veta kyrka, medan klockstapeln stod tyst av beundran och tittade på när ännu en afton gjorde sitt intåg. Själv trampade jag vidare över Vetagärdet medan vindilarna letade sig in under jackkragen och fick mig att rysa. Det susade i högerörat som var vänt mot vinden och jag kom på mig själv med att försöka nynna texten till sången om pur-Finland. Hur gick den nu? Jo, ja, just det: För den har susat nog, din gamla finska skog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar