Robin Hood i kyrkomuren

Bild: Jörgen Auer

I dag hände det! Jag fick syn på något annorlunda på den dagliga promenaden. Nej, det var inget ovanligt djur eller konstig växt. Inte heller var det Vetaeken som gjorde sig till. Nej. Det var Mantorps svar på Linköpings miniatyrkonst, eller rondellhundar utan vare sig rondell eller hund. Något lyste till i grönt mellan stenblocken i kyrkogårdsmuren vid Veta kyrka.

Bild: Jörgen Auer

Där i muren, väl placerad, stod en liten leksaksfigur på vakt, som var det sin bostad han vaktade. Eller kungens granna slott. Eller Veta kyrka med klockstapeln, förstås.

Bild: Jörgen Auer

Hemkommen googlade jag säkert en timme i hopp om att hitta namnet på växten som så fint löpte i och täckte sprickan ovanför min nya bekantskap i plast. Men nej, min okunskap i växternas värld fick inget svar och jag lämnar det till eventuell läsare att berätta växtnamnet för mig. Är det fetknopp?

Bild: Jörgen Auer

För övrigt är plastfiguren påfallande lik Robin Hood, tycker jag. Visst är det han. I så fall förväntar jag mig att vi snart får se de andra figurerna kring Robin träda fram i kyrkomuren. Vem kommer härnäst? Lady Marion? Lille John? Broder Tuck? Eller rent av Sheriffen av Nottingham? Nej, jag tror på en häst. Gott om plats finns det i alla fall i muren. Det här kan bli skojigt att följa.

Mötte Trygve i dag

Bild: Jörgen Auer

Nej, nu är det på tiden för en bil igen i min allt annat än lättföljda serie "Trailers på svenska vägar". Den här gången har det blivit dags för Trygve Bengtsons Åkeri. Jag träffade på bilen vid Preem i Mantorp och stannade naturligtvis till en stund för att föreviga synen. 

Trygve startade verksamheten 1981 med en bil och i dag har företaget ett 50-tal bilar. Det kan man läsa på Facebook. Någon hemsida har jag inte hittat, men det går ju lika bra med FB, I huvudsak kör man skogsprodukter, dock inte timmer.

På allabolag.se står att läsa att Trygve Bengtson för 2018 hade en omsättning på 146 miljoner kronor och hade 55 anställda.
Trailers på svenska vägar kom till för att jag för ett par år sedan blev varse hur otroligt många bilar och företag det finns i transportbranschen och som åker omkring på svenska vägar. Jag blev nyfiken och ville ta reda på var företagen kommer ifrån. I Trygve Bengtsons fall är det ju lätt: det står ju på bilarna - Sölvesborg.

Växer så det knakar

Bild: Jörgen Auer

Titta så snabbt det växer! Otroligt! Det är ju bara nån dag sen jag gick här senast vid Veta kyrkby, var det inte i går? Inte sjutton såg det ut så här då? Rapsen skjuter i höjden och gulnar i rekordfart, tycks det mig. Eller är det bara jag som tänker så? 

Bild: Jörgen Auer

Det har växt rejält i skogen, också. Som här bakom Högmarksvägen i Mantorp där vitsipporna är så många att ingen vill plocka dem. Inte jag i alla fall. Inte heller känner jag någon lust att ta fram skidorna. Det kan bero på att jag inga har.

Bild: Jörgen Auer

Vikingstad växer också så det knakar. Det läste jag i Corren häromdan. Men att förorten med det forna namnet Bankeberg fick hjälp av regnet i dag i sin strävan att växa tror jag inte på. Fast kan inte regn få virket att svälla?

Bild: Jörgen Auer

Är det tre veckor som det har varit torrt nu i Östergötland? Fyra, rentav? Ah, det kvittar för resten. Huvudsaken är väl att det kom regn i dag. Och det ganska mycket. 

Bild: Jörgen Auer

Den här vyn har jag inte tagit tidigare. Men jag har sett den. Det är Mantorptravet som anas nertill i bildens mitt. Lamporna lyser svagt genom ett regngrått dis. Bildmakaren har suttit i en bil som alldeles nyss svängt in mot Mantorp från Vikingstadhållet och befinner sig i början av den långa rakan in mot Mantorp. Klockan är 19 slagen.

Plomblom är så vackra

Bild: Jörgen Auer

Plommon är gott. Och se så fint plommonträden blommar nu! Men i morgon tror jag att jag tar och plockar in några plommonblommor, eller plommonblommon, plomblom, och sätter i fönstren. Klarar de det? En dag i alla fall. Det blir som det blir. Kanske blir det inte av alls. 

Bild: Jörgen Auer

Just när jag tog den här bilden kom jag att tänka på fotboll. Varför? Jo, jag tänkte på sköna vita, blåa IFK. Norrköping, alltså. Blir det några matcher i år? Herrallsvenska? Damallsvenska? Det vet vi inte. Själv tvivlar jag. Inte på fotbollen. Men på viruset som håller hela länder, ja världsdelar i stängt läge. 

Bild: Jörgen Auer

Våren är annars en fantastisk tid. Allt slår ut. Det sprakar av färg! Härligt! Underbart! Skönt! Glädjande! Tyvärr finns det då sånt i år som även slås ut. Företag, stora som små, anställda, ägare, mänskligheten är i fara, känns det nästan som. Usch och tvi. Vad fan är det som händer? Som tur är rår inte coronaviruset covid -19 på barn och ungdomar. Det är en tröst. Vi har en framtid.

Bild: Jörgen Auer

Den ljusnande framtid är vår, även om vi inte får höra skrålandet och brölandet från lastbilsflak i år när sistaårsgymnasisterna säger farväl. Bilden? Har helt klart med framtiden och miljön att göra. Togs i dag i Svälinge fågeltorn vid Tåkern.

På tal om plommon så skrev Povel Ramel en vistext om plommonblom 1955. Vad visan hette?
När plommonen blomma (till musik av Whitney/Kramer visa Far Away places). Så här börjar Povels text och får han inte med Katrinplommon också? Jo:

När plommonen blomma i Blemmingeby,

vaknar ett minne hos mig.

När plommonen blomma bort i Blemmingeby,

tanken går till dig,

lilla Katrin.

Mycket med häst i Tollstad

Bild: Jörgen Auer

I kväll bytte jag håll, viket i klartext betyder att jag gick åt andra hållet. Det i sin tur betyder att jag inte gick den så kallade Vetarundan, lite norrut från Mantorp, utan mot söder, ut mot Östra Tollstad. Då blir det ofta hästmöten. Så också denna afton. Trevligt.

Bild: Jörgen Auer

På Stall Tollstad var det vanlig träningskväll. I brist på tävling får man träna desto mer och Annelie Holgersson har alltid bra träningar. Det vet den här gruppen där jag såg Cassandra Andela, Amanda Dahlström, Victoria Langueville, Johan Granath, Linda Ottosson. Och nej, jag visste inte vilka alla var, men Annelie berättade vilka det var som skulle träna.

Bild: Jörgen Auer

Victoria Langeuville känner jag till. Vi har träffats. Men den här hästen vet jag inte om jag har sett, kallas för Curre, men heter Quite Magic och är 14 år. Bra hopphäst som har gått lite svårare klasser. Om Victoria kan jag berätta att hon fyller 24 i juni och tidigare tävlade i fälttävlan och gjorde det bra på Ivan. Men den hästen är såld till USA.

Bild: Jörgen Auer

I det myckna solskenet (vilken dag!) såg jag en häst och ryttare ett stycke framför mig när jag lämnade Stall Tollstad och tog grusvägen mot Mantorp. De gick ungefär som om "de var ute med hunden". Det visade sig vara Carolin Holgersson, Annelies syster som var ute och promenerade med sin fina häst Moet Chandon som har varit sjuk en tid. Nåt med njuren. Och därför inte får springa eller hoppa utan får sättas igång med promenader. Sist jag träffade det här ekipaget var efter att duon kommit tvåa i en 1,40-hoppning på multiarenan Mantorp park. Dessutom hade Carolin vunnit 1,30 med samma häst dagen före.

Blir spännande att följa ekipagets framtid.

Tack för kaffet, Annelie!

FOTNOT: Tänk att det kan bli så mycket häst i Östra Tollstad utan att ens Mariette och Katrin Norling är nämnda. Mariette som uppfödare och tävlingsledare och Katrin som meriterad OS-, VM-, EM-, och landslagsryttare. Dessutom finns ju klubben Tollstad HSK i just Stall Tollstad.

Vardaglig blandning

Bild: Jörgen Auer

Allt är inte guld som glimmar. Nej, det kan vara sol också. För resten glimmar väl inte den här bilden? Den strålar, eller skiner av sol. En kvällsbild från Klämmestorp i Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

Och solen kastar sitt ljus så att det understundom hamnar där det gör mest nytta eller lyser upp en annars grå vardag. Som här i Kyrkarp, det som bytte namn till Kyrkorp på 1940-talet och som också ligger i eller invid Mantorp. Inte alls långt från Klämmestorp, för övrigt. Inte heller långt från Veta.

Bild: Jörgen Auer

Vilken väg? Var finns trädet? Ja, det kan jag tala om. På vägen mellan Gammalkil och Mantorp, strax efter att man sagt adjö åt de bilister som svänger mot Vikingstad. Där det skimrar i rosa, där någonstans ligger Mantorp. Snart där.

Bild: Jörgen Auer

Maskrosor kan vara fina. Särskilt när de som här lyser upp grå asfalt på Långpepparstigen i Mantorp.

Bild: Jörgen Auer

Nu blommar forsythian för fullt. I alla fall här i Bäckhult vid Drögen där jag var några timmar i dag.

Bild: Jörgen Auer

Som du ser blandar jag friskt. Nu är jag i Mantorp igen. Var väl hemma vid 20-tiden i dag och tog genast en promenad. Lade märke till att någon varit före mig på gatan vid Klämmestorpsskolan.

Bild: Selfie

Aj då! Så långhårig. Det måste rättas till. I morgon. Det väntar nämligen sorgehögtid inom kort.

Bild: Jörgen Auer

Inte så långhårig, men snårigt. Det hade den här tjädern i dag i Bäckhult när den klev omkring på och i denna rishög. Kanske ser jag den snart igen, kanske aldrig mer. Sannolikheten att jag ska få se den ännu en gång är inte lika hög som att fågeln ska få syn på mig. Fast när jag har klippt mig får den kanske svårt att känna igen mig?

Mera sol, åker och älg

 Bild: Jörgen Auer

Det hjälps inte, solnedgångar fascinerar alltid. Antagligen för att de är så vackra. Här med coronan som rosa läppar kring de gyllene solstrålarna. 

 Bild: Jörgen Auer

Någon minut senare är munnen borta och strax försvinner solen också bort. Kvällen är kommen. 

 Bild: Jörgen Auer

Dagen efter är en strålande dag. Och rykande. På åkrarna går traktorerna för fullt. Jobba, jobba, jobba. Här ska odlas! Bilden är tagen i närheten av Rinna och ja, jag tycker att det här också är en vacker bild som visar människans möjligheter och idoga strävan efter försörjning. Egen och andras. 

 Bild: Jörgen Auer

Ytterligare en dag senare ser jag den här älgen och den ser mig. Jag stannar bilen och vi språkar en stund. Men det är bara jag som pratar. Jag grymtar på älgars vis, men får inget svar. Inte ens en nick eller skakning på huvudet. Den bara ser på mig och lyssnar till kameraklickandet. Vänder sig sen om och tassar upp över krönet och försvinner. Var? Mellan Mjölsefall och Mansgölen, Kinda kommun.

Bild: Jörgen Auer

Jag kan inte låta bli. Ännu en solnedgång. Nu i Bäckhult vid Drögen där jag fotat så många liknande. Men tröttnar? Nej, inte jag. Det är lika vackert var gång.

Vass och vacker

Bild: Jörgen Auer

Nu har jag visat så många solnedgångar så nu börjar jag bli mätt på dem. Visst är de vackra, men det finns ju annat i livet. Som vass.

Vass är också vackert. Och vass kan vara vass också. Så är det, som Filip Hammar skulle ha sagt. 

Jag säger att det är ganska kyligt nu på lördagskvällen. Eller kyligt? Det är kallt. Jag går in. Hej.

Varför inte, Lidl?

Bild: Jörgen Auer

Så galet. På trevliga Hulje återvinningsstation i Mjölby träffar jag ett par killar från Bostadsbolaget. Det har några skinande blanka Lidl-kundvagnar med sig, upphittade vid ett bostadsområde inte långt från sagda butik i Mjölby.

"Folk tar hem dem från butiken och ställer dem sen bara lite hur som helst. Vi samlar upp dem och har frågat Lidl, men där vill man inte ha vagnarna. Så då kör vi dem hit till återvinningen och kastar dem bland övrig metallskrot. Och nya kostar 4 000 kronor styck! "

Märkligt? Och Lidl vill inte ta emot dem?

"Nej."

Ytterst konstig historia. Dessutom har samma sak inträffat vid flera tillfällen. uppger Bostadsbolagets mannar.

Man undrar ju lite också varför folk inte kan ställa tillbaka kundvagnarna själva. Skärpning, Mjölby!

Jag skriver dikt vid Tåkern

 Bild: Jörgen Auer

Låt ljuset komma till mig, sa Jesus. Eller var det barnen som skulle komma? Ja ja, i dag såg jag hur som helst det här ljuset över vår fina östgötska fågelsjö Tåkern och dess stränder.

 Bild: Jörgen Auer

Man ska ju undvika folk nu i dessa hemska virustider så Glänås och Naturum var inget för mig. Nej, jag valde fågeltornet vid Hov i stället. Där har jag aldrig varit förut. Och vilket bra val! Jag var ensam, ja så när på en man från Oxelösund som åkte när jag anlände. Vi hälsade på varandra över ett biltaks avstånd och språkade en stund. Det visade sig dock att han knappt hört någonting av vad jag sagt, varför han snart avlägsnade sig. Och jag till tornet. Ah! Solen sken, fåglarna i sjön tjattrade och skränade, och några småfåglar på min väg fram till tornet kvittrade så fint att jag log för mig själv.

 Bild: Jörgen Auer

Va? Finns det teve i tornet? Nej, bättre upp. Man ser Omberg från tornet i Hov. Och änder, svanar och sothönor. En långsmal fågel också. Kan det ha varit en spov? Storspov? Dock på alldeles för långt håll för att en sann amatör som jag skulle kunna avgöra vad för sorts fågel jag skymtade i vassen.

 Bild: Jörgen Auer

Det här är ett helt annat torn. I Svälinge. Även om jag hade det helt underbart i Hov så ville jag se mer. Så jag fortsatte därför runt mot och förbi Strå och svängde därefter in till Svälinge och fågeltornet där jag heller aldrig har varit tidigare. Efter parkering 2 kilometer in på grusvägen, blev det en kilometers promenad. Skön sådan. Strandängarna här är ju bara för härliga, alltså.

 Bild: Jörgen Auer

I Svälinge var jag inte allena. Jag tror de var åtta före mig. Och jag ville inte beblanda mig. Jag väntade tills jag trodde alla hade gått. Men det visade sig vara en kvinna kvar. Hon satt och solade längst ner, varför jag kutade högst upp. Då kom hon efter! Hjälp! Men det fanns ju fyra hörn där uppe så det räckte till och blev över när även hennes sällskap kom upp. Men det ska sägas att de var lika rädda för mig som jag för dem så jag var snart ensam om utsikten från 10:an. Eller det kanske bara är fem meter högt, jag vet inte.

 Bild: Jörgen Auer

Det var fint i Svälinge, också, men ska jag vara ärlig så såg jag inte många fåglar. De var för långt bort. Jag hörde rördrom, det är jag helt säker på. Annars var det någon illasinnad skojare som försökte luras, men det lät i alla fall som när man blåser i en tomflaska. Och så låter rördrom, har jag lärt mig. Ljudet av dova svingande svanvingar hörde jag också. Samt såg en häger åt höger. Åt vänster - vögel. Det sista är tyska och betyder fågel om någon mindre språkbegåvad undrar.

Bild: Jörgen Auer

Faktum är att jag tycker det är lika fint på strandängarna vid Svälinge som det är i sjön. De vattenbemängda ängarna har sin charm och fåglar trivs här också. Både små och stora även om inte alla fastnade på bild. Jag såg ett svanpar, en häger och en sädesärla.

Bild: Jörgen Auer

De torra ängarna gjorde mig närmast lycklig. Så sköna att gå på! Här vill jag springa! Sitta och fika. Njuta. Det här kallar jag natur. Förälskad vid första ögonkontakten, således.

 Bild: Jörgen Auer

Och knölsvanarna lyfte och flög en runda. Det sjöng om vingslagen och en samtida vindpust gjorde att jag tyckte mig lyftas och bli som en i gruppen. Vart var vi på väg?

Jag flög en lov med svanarna 

vid Tåkerns strand 

Där uppe var vi spanarna

mot Ombergs rand

Sträckte våra vita segel

bort mot Glänås

gungande på vattnets spegel 

sam en sädgås

I frihet över vattnets blå

vi flög i grupp

nu bortglömt var vårt tunga sjå 

att komma upp.

Jörgen Auer 15 april 2020

Ännu mera sand och storm

Bild: Jörgen Auer

Nämen, var är den fina Vetaeken? Den syntes ju alldeles nyss? Jaså, det är den där envisa blåsten som gör sig påmind igen? Gårdagens sand- eller jordstorm slog till även i dag. Fast SMHI som inte såg det jag såg kallade väderfenomenet för betydligt mildare virvelstorm. I alla fall sa Correns Julia Djerf så när hon ringde mig för att hon tänkte skriva om sanden som yrde in över Mantorp och ville ta del av mina bilder. Snäll som jag är fick hon ett ja. Utan någon form av ersättning. Jag vet nämligen hur fattig Corren är, tidningen har inte ens råd att ha mig kvar som frilansande ridsportsreporter.

Bild: Jörgen Auer

Jamen, titta. Där är ju eken igen. I alla fall nästan hela. Då blir alla i Mantorp glada. Alla älskar eken.

Bild: Jörgen Auer

Va? Snö? Ja, visserligen kom det både snö- och hagelflingor i dag, men nej, det vita här är sand som effektivt döljer Klämmestorpsskolan. Men jag lovar: den är där bakom någonstans.

Bild: Jörgen Auer

Segertecken? Ja, kanske det. Vinden/sanden/jorden/stormen-Mantorp 10-0. Till skillnad mot i går kom det in mer av sanden i själva samhället, Längst ner på Vasaområdet, på Barrskogsvägen och Klarinettvägen, kanske även på Utjordsvägen, Fänkålsgränd, Kaprisgränd och alla pepparstigarna fick man nog stänga fönstren och en och annan svor nog över smutsiga fönster och fasader. Den som på dessa gator till äventyrs hängde ut tvätt i dag gjorde ett stort misstag.

Bild: Jörgen Auer

Men jag ville se mer av både storm och sand och begav mig ut på resa. Inte så lång, men tillräcklig.

 Bild: Jörgen Auer

Se mer? Jag såg knappt någonting alls! Det här lär dock vara någonstans mellan Kummelby och Skänninge. Men fan vet. Jag stannade och öppnade fönstret. Det skulle jag inte ha gjort. Nu knastrar det när jag smeker instrumentbrädan. Å andra sidan har man inte mycket för att smeka en sådan annars heller. Sand i håret fick jag också. I ögonen också.

 Bild: Jörgen Auer

När jag öppnade dem igen såg jag inte detta. Stormen lekte "gömma vindkraftverk" med mig.

 Bild: Jörgen Auer

Och vad finns det här bakom? Inte en susning. Jo, det susade väldeliga när sandkornen visslade förbi.

 Bild: Jörgen Auer

Men här vet jag vad jag ser genom sandväggen. På andra sidan åkern syns ju silosarna i Skänninge. eller syns och syns, man kan åtminstone skönja dem.

 Bild: Jörgen Auer

Och törs jag verkligen åka ut på 206-an? Det verkar ju inte finnas sikt alls i korsningen.

Bild: Jörgen Auer

Men det fanns det och på väg 206 var det inga problem. Därför kollade jag även in vägen till Spångsholm från Gottlösa och stannade till tre sekunder på bron över E4. Där hade man nog lite siktproblem på sina håll, tror jag. Hoppas att alla tog det lugnt i trafiken och inte blåste på. Det räckte såväl med att vinden skötte blåsningen. Men nu är det väl färdigblåst på ett tag?