Jordstorm och halo

 Bild: Jörgen Auer

I Coronatider tar man kanske det här för Korona? Men är den här kransen en korona? Vet inte, men antar att den här ljusgården kring solen som kunde ses från Vetagärdet i Mantorp åtminstone är ett halofenomen. Halo som betyder just ring eller cirkel. Fint i vilket fall. Liksom resten av promenaden.

Bild: Jörgen Auer

Det blåste rejält. Halv storm. På andra sidan den lilla allén vid Veta västergård var det som en vägg av damm. Eller av grus och jord. Mellan allén och E4. Eller om man så vill hela vägen från Spångsholm och bort till Mantorp Park. Längre än så kunde jag inte se, eller rättare sagt längre än så kunde jag inte gissa. För att se bortanför den grå ridån var omöjligt. Kanske rullade jorden in som dimma även längs E4-an, hela vägen till Linköping? 

 Bild: Jörgen Auer

Hästarna i hagen vid Veta Västergård har varit med förut, förstod jag. De vände helt sonika baken mot vinden och lät täckena ta det mesta. Öronen tog in det mesta av vindens viskningar och rop. 

Bild: Jörgen Auer

Men jag, eller vi som tog grusvägen från Veta kyrkby ner till Klämmestorp vi gick i medvinden och såg jordstormen mäktigt fylla luften. Det var rent vackert i all sin häftighet. Vi hörde bilarna på motorvägen, men kunde inte se dem.

Bild: Jörgen Auer

Även på södra sidan av grusvägen, närmare Mantorps samhälle, kom kraftiga vindbyar och rörde upp åkerjorden och seglade fram över marken. Det var snudd på storm här på slätten och hade vi haft segeldukar med oss hade vi nog kunnat flyga till Klämmestorps gård.

Bild: Jörgen Auer

Men vi hade inga segel. Bara drömmar om att kunna flyga. Vi såg jorden fara bakom resterna av det som en gång i tiden var Bromma gård.

Bild: Jörgen Auer

I Klämmestorps allé fångades vi i en fälla. Vinden kom från sidan och plötsligt var jordstormen över oss. Det var stört omöjligt att titta åt höger och det var tur att vi hade de jackor vi hade, med huva. Trots det hade jag jord i håret när jag kom hem och små sandkorn i ögonen också. Men ändå är intrycket att det var en ganska fin upplevelse att promenera i, och med en jordstorm. Tack för sällskapet, Martin och Frida.