Bild: Jörgen Auer
Det har snöat mycket de sista dagarna och mer kommer senare i veckan. Buskar och andra växter kan få det tufft. För att inte tala om alla djur i skogen. Och fåglarna. Vi kan hjälpa allihop genom att lägga ut mat.
Bild: Jörgen Auer
Själv hann jag med en snöpromenad mellan herrarnas och damernas skidskytte i VM (norska segrar i båda) och fick ta mig fram där det inte var skrapat. Jag hukade mig ner och tog en bild från de mindre djurens nivå i ett upptrampat spår.
Bild: Jörgen Auer
Varför fryser inte den lilla bäcken, funderade jag på. Funderar. Har jag någonsin sett den frysa? Är vattnet strömt? Är det nån substans i vattnet som gör att det inte fryser. I så fall, vilken? Hm, det är mycket man inte har tänkt på. Som att det är hockey på teve nu. Nån ointressant landskamp Sverige-Finland. Stäng av.
Jag ska ge fåglarna mat. Och dricka kaffe. Läsa. Slappa. Fundera.
Minns jag mitt första möte med snö? Gör någon?
Men, jo, kanske. Vitt var det. Mjukt. Kallt. Roligt. Man kunde leka med snön, bygga, åka kana, klappa ihop till små bollar att kasta, rulla ihop till jättestora bollar och göra en snögubbe, man kunde ligga på snön, i den, under den och man kunde rita i den med en skidstav, eller med blotta handen.
Mina syskon kunde dra mig på en kälke i snön. Vi var på vägen. Den lilla vägen. Med en liten, liten kulle. Dock tillräcklig för att den åt ena hållet blev en nedförsbacke. Ohhh! Det kittlade. Och vi skrattade. Och skrattade. Var det mycket snö kunde vi skratta så vi trillade omkull och blev liggande och gjorde snöänglar.
Maten är klar! ropade mamma.
Då var kälken tung att dra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar