Vill du vinna trisslotter?

 Bild: Jörgen Auer

1. Visst är vassen vass?

Bild: Jörgen Auer

2. Dressyr i den högre skolan.

 Bild: Jörgen Auer

3. Blommor förgyller stadsmiljön.

 Bild: Jörgen Auer

4. En afton vid Drögen.

 Bild: Jörgen Auer

5. En vanlig sommarsyn: kolfjäril och klöver.

Bild: Jörgen Auer

 6. Tjena, kompis.

Bild: Jörgen Auer

7. Skönt va för sig själv en stund.

 Bild: Jörgen Auer

8. När kommer nästa tåg?

Bild: Jörgen Auer

 9. Hösten är nog här nu.

 Bild: Jörgen Auer

10. Arbetsrast en bit upp.

Bild: Jörgen Auer

 11. Sidensvansar i rönnbärsträdet.

 Bild: Jörgen Auer

12. Jul i Gamla Linköping.

Ovanstående bilder är tagna av mig under året och ingår i min numera traditionella tävling om vilken av mina bilder under det gångna året som lyckas samla flest röster bland er som vill vara med och tävla om tre trisslotter. Ni behöver inte tycka att bilderna är bra, men någon av dem kanske är lite bättre än de andra. Vilken?

För att ni inte ska påverkas av andras röster och för att jag ska veta vart jag ska skicka lotterna så vill jag att ni mejlar era svar till mig. Gör det före kl 12 torsdag 5 januari och min mejladress är: jorgen.auer@corren.se

Rösta på nu. (Det här uppropet finns även på facebook).

Dags för bildtävling igen

Bild: Jörgen Auer

Så här på årets näst sista dag sitter jag och försöker göra en tävling av bilder jag tagit under året. Den här kolfjärilen fastnade på en av dem. Det var i juni.

Många bilder är det att titta på och inte förrän i morgon kommer jag att ha tid lägga ut dem i ett tävlingsinlägg, precis som jag gjort de senaste tre åren. I potten ligger tre trisslotter till en vinnare. Och det gäller att utse bästa bild, eller minst dåliga, av 12 bilder och sedan rösta via min mail: jorgen.auer@corren.se eller via facebook.

Tävlingen pågår från och med i morgon och någon vecka framåt.

Ja, precis så väver vi

 Läst i dag: Så väver vi, en bok utgiven 1949 och utarbetad av YFA-Holmen Bomull i Norrköping i samarbete med Esselte Reklam och som det står: tryckt i bok- och djuptryck på gravyrpapper, med 26 färgbilagor i 6-7 färgers offset på glättat skrivpapper av Esselte AB. Bokens omslagsbild är efter en målning av Albin Amelin.

 En härlig bok, måste jag tillstå. Med utomordentligt pedagogiska teckningar och kartor om en numera svunnen tid i Norrköpings industrihistoria. Som den här, med Strykjärnet-området i rött i bildens mitt och med Motala ström ringlande genom staden. Här är jag hemmastadd med området och även intresserad av ämnet eftersom min farfar Nils Auer (1896-1973) arbetade här några år och faktiskt var chef på Holmens Bomullsavdelning på Laxholmen (förberedningen) just i Strykjärnet 1/11 1935 till 19/8 1937. Samtidigt var han det även på Bergs Väveri som Holmen tagit över redan 1908.

På tal om förberedningen så visas den så här tydligt och fint (dock inte med så suddig text som min mobilkamera tyvärr ger sken av). Tecknare var Sven-Åke Blomberg, anställd på Esselte som reklamtecknare.
Blomberg var född 1903 i Lindesberg och avled 1984 i Stockholm. På Wikipedia läser jag att han vid sidan av sitt arbete som tecknare ansvarade för den konstnärliga utformningen av ett flertal utställningar, bland annat Stockholmsutställningens specialhall.

När Sullivan vann 1889

 

Avfotat från dataskärmen 

Ledighet kan ägnas åt mycket. Som släktforskning, till exempel. Mycket hittar man och väldigt mycket hittar man inte. Men väldigt ofta händer det att man träffar på sådan material som inte har ett dugg med släkten att göra, men som får en att läsa och undra i alla fall.

Som när jag tittade igenom Svenska Tribunen, en av otroligt många tidningar på svenska för utvandrare till Amerika. Eller rättare sagt för svenska invandrare i USA. Det här numret är från 11 juli 1889.

Avfotat från dataskärmen

Den här notisen är väl rolig? Eller hemsk. Och väldigt avslöjande för vad redaktören tyckte om boxning. Eller knytnävskamp som han skrev. Att det var en stor match gällande vem som kunde anses som världens bäste brydde man sig inte om. I stället tyckte redaktören att de båda kämparna gärna kunde "hamra varandra ofärdiga för lifstiden" så att Amerika blev fritt från sådana individer som fritt valde att mörbulta varandra i stället för att använda armarna i det så nyttiga arbetes tjänst.

Hur matchen gick? Sullivan vann på knockout i 75:e ronden av 80!
Om John Sullivan, The Boston strong boy, kan vidare i korthet sägas att han föddes 1858 och avled 59 år gammal 1918. Han är känd som den siste tungviktsvärldsmästaren utan handskar och hade titeln mellan februari 1882 och 1892. Sistnämnda år besegrades han 7 september av amerikanen James Corbett som vann på knock i rond 21.Matchen avverkades med handskar och i treminutersronder efter markisen av Queensberrys regler.
John Sullivan sattes i skola av sina föräldrar för att bli präst, men hoppade av studierna redan efter någon månad och blev basebollspelare. Och övergick senare till boxning.

Gör sig i motljus i alla fall

Bild: Jörgen Auer

Colosseum? Nej, nej, inte alls. Det här är ett nybygge i Linköping. Närmare bestämt Valla Berså på Malmslättsvägen som nu börjar ta form ordentligt bredvid kyrkogården där i korsningen vid Videgatan. Så som på bilden, i motljus vid 15.30-tiden i dag, tycker jag att bersån gör sig väldigt bra. Hur det blir i dagsljus och i färdigt skick återstår att se. 

Inflyttning beräknas ske hösten 2017.

På kort shopping i Tranås

Bild: Jörgen Auer

Annandagen ägnades egentligen åt just ingenting hemma hos oss. Kanske var det därför vi plötsligt fick för oss att lämna Mantorp en stund och begav oss till Tranås. 

Vi tänkte reahandla lite. Av det blev just ingenting. Inte mer än Pokemonkort, som inte var med på rean.

Men jag gillar Tranås. Vattnet, Storgatan med alla butiker på gammalt vis, inget bautacenter som tar en dag att irra runt i, utan hederlig gammal butiksmiljö som innebär att man får frisk luft mellan butikerna också. 

Så det är självklart att Tranås kommer att få fler besök. Men nu väntar vi nog till sommaren. Nej, det var inte jag som köpte Pokemon. Det var barnbarnet William, 9. Och ja, jag har naturligtvis varit i Tranås tidigare, men jag tror inte att jag har nämnt det.

Shopping, hockey och jobb är vad besöken har handlat om. Eller genomresa på väg från eller till Österbymo och Ydre.

Mot framtiden går vi

Bild:Jögen Auer

Juldagen 2016 går inte in i väggen, men väl in i kvällen. Själv går jag mot Sya och vänder tillbaka mot Mantorp via Hydinge. Mörkret kommer. Vad tänker jag på då? Ljuset. Morgondagen. Framtiden.
Kom an!

God jul, alla läsare

Bild: Jörgen Auer

Julafton i dag. Därmed önskar jag också alla som hälsar på här i bloggen en alldeles underbar jul. Med mycket och god mat. Med dryck och godis, med värme och medmänsklighet. Och glädje.

God jul.

Dan före dan i Mantorp

Bild: Jörgen Auer

Solen går ner över Mantorp. Det är dan före dopparedan. Snön lyser med sin frånvaro. Tomten har varit ute på promenad och gått omkring som en vanlig man. Ingen annan verkar ha känt igen honom. I alla fall inte som tomten. Ändå var han inne på Gulf-macken. Han handlade och pratade med Anna som känner honom under ett annat namn. Anade hon ingenting? Såg hon inte lurig ut? Eller var det för att hon ville pracka på honom lite mer spel? Han tänkte: det är ju bara jul en gång om året. Så okej då. Utöver sina vanliga lottorader slog han till på en andel i julaftonens trav i Örebro. 89 kronor.

Hemkommen rotar han i stora garderoben efter morgondagens utstyrsel. Finns allt? Luvan, masken, skägget? Nej, visst, det är ju han som är tomten. Skägget har han ju på sig förstås. Och mask? Han ser ju ut så här. Har alltid gjort. Eller, förr såg han förstås yngre ut. Var yngre också. Inte lika tjock. Vig var han också, i alla fall minns han det så. Och tänk så stark han var. Det var inga små säckar han bar omkring på.

Kängorna ser han, den röda rocken, islandströjan under, strumporna, de grå vadmalsbyxorna. De stora och stickade vantarna, ja, det verkar ju finnas alltihop. Hur är det med säcken? Klarar den ännu en jul?

Och nu? Nu unnar han sig en whisky. Bara en. Bara sex centiliter. Njae, åtta. I kväll tänker han spela Bingolotto med familjen. 

Blir det en god jul?

Bild: Jörgen Auer

God jul. Ganska lätt att säga, men inte så lätt att ordna på alla håll i världen. Inte ens i Sverige lär det bli en god jul för alla. Nog har vi råd att sända såväl tankar som pengar till mer behövande? Vi får ju ändå pengar över som vi kan fira jul för och med.

Och de ensamma? Ja, du som bor nära en ensam kan väl knacka på och kosta på dig ett leende och önska god jul. Kanske är det den finaste "julklappen" den personen får i jul. Kanske är det också den finaste handling du gör denna jul.

Men hur får vi våldsmän och illgärningsmän att bli snälla och laglydiga? Kanske är det så enkelt att de också behöver en mormor, en pappa, en bror, en dotter, att få tillit för och av. Kanske är det så enkelt att såväl att ge som att få tillit, förståelse, vänskap och kärlek är svaren på vad alla människor behöver för att bli fria och lyckliga. Och mat och husrum.

Liksom ett liv utan droger och allt för mycket alkohol, förstås. 

Var god stör ej

Jag ser på norska kriminalserien Det tredje ögat.

Shirehästen nu i bokform

I dagens nummer av Corren berättar jag om den här boken, Shirehästen världens största hästras, skriven av Ing-Marie Pettersson på Fattiggården i Njölhult utanför Horn. Där driver hon och maken Roger Fattiggårdens Hästnöje och har turridningar, Bo på landet-verksamhet med allt vad det innebär av nöjen i skog och mark. Alldeles intill ligger till exempel Hemsjön där man kan fiska eller paddla. Eller bada.
Fattiggården föder upp shirehästar också. I nuläget har man 18 exemplar av denna enorma häst. Ett riktigt kraftpaket på tusen kilo och med en mankhöjd på så där 1,90. De varierar så klart i storlek och kan vara någonstans från 175 centimeter och uppåt. Det finns hästar som varit över två meter.
Nu har således Ing-Marie skrivit en bok om shirehästen. En riktigt fin och välgjord bok. Inte minst med väldigt många härliga bilder, de flesta tagna hemma i Njölhult eller hos Beridna högvakten i Stockholm. De senare av Jill Rogersdotter. Övriga av tiotalet andra personer.
Skriver gör Ing-Marie, Linköpingstjejen som efter jobb som marknadsansvarig på Securitas i Linköping gick in i väggen och behövde byta miljö. Den hittade hon och maken Roger 2002 utanför Horn i södra Östergötland.
Jag var på Fattiggården och besökte paret 2011 för ett reportage till Correns ridsportserie Ryktbart och det var med viss tvekan jag gick in i hagen för att hälsa på de stora hästarna som genast kom oss till mötes. De var hur snälla som helst. Under besöket på Fattiggården fick jag också känna på hur det känns att rida en av dem. Jag kan säga så här: högre har jag i alla fall aldrig suttit på en häst.

Börja äta utan mig

Bild: Jörgen Auer

Det sitter en spett på en telestolpe och hackar. Är hackandet det enda den gör? Nja, jag undrar jag. Tänk om den sänder ett eller flera meddelanden via tråden? 

Jag lyssnade en stund och hade som tur är med mig en gammal på loppis inköpt bok med morsesignaler i och med viss möda lyckades jag tyda hackspettens signaler. Så här sa den:  Hej älskling. Vädret bra. Flyger snart. Blir sen, börja äta utan mig. 

Du lyssnar ju inte!

Bild: Jörgen Auer

I dag är en lyssnandets dag. Vi åker mellan butiker i jakt på mat och julklappar och det är i bilen på väg till nästa butik vi lyssnar. Det som fastnar mest är nog nyhetsuppdateringar om attentatet i Berlin i går då 12 människor fick sätta livet till och många skadades när en lastbil med vilje framfördes rätt in i en julmarknad.

Vi lyssnar också på uppdateringar om tillståndet för den skadade scicrossåkaren Anna Holmlund som hålls nedsövd efter en fallolycka på träning.

Du hör ju inte vad jag säger, lyssnar du inte? säger plötsligt hustrun.

Eh, va? Jo. Jo. Jo då.

Vad sa jag då?

Eh, eh, jo det var nånting om julen. Väl?

Näe. Jag sa att det ska bli solsken i morgon.

Ja-a. Och i morn är vi ju en dag närmare jul. Jag sa ju att du sa nåt om jul.

Ensam på ett tåg om natten

Bild: Jörgen Auer

Plötsligt slår det mig: tänk om jag är ensam ombord. Alltså, bara jag ombord. Ingen annan resande, inte en annan människa ombord. Således inte heller personal. Ingen kör tåget.
Vad gör jag då?
Ett tåg rusar genom natten. Mol allena ombord sitter jag. Om jag går allra längst bak klarar jag mig nog om vi kör rätt in i en bergvägg, tänker jag. Finns det nån bergvägg på den väg jag färdas? Från Motala till Mantorp? Nej. Finns det ens en kurva? Njae, jo några mindre kurvor finns det väl? Tänk om vi kör av där. Och jag är ensam? Jaa, eftersom jag sitter i sista vagnen så står nog den kvar på spåret när de andra har spårat ur. Och då kliver jag väl bara ur och går resten av vägen. Vad sent du kommer, säger hustrun. Har det hänt nåt? Näe, inte mer än att tåget spårade ur och jag fick gå hem.
Mhm, säger hon.

Längtan är livets krydda

Bild: Jörgen Auer

Nej, bilden är inte dagsaktuell. Den tog jag i augusti 2013 på väg hem från ett bröllop i Finland och det man ser är en bit av Lidingö. Varför visar jag den nu? För att det ser så skönt ut att segla fram såsom den vingförsedda modellen gör. Samt för att det var en så underbar dag. En dag att längta till igen. Men det är svårt, ordentligt svårt att återskapa den. Däremot går det att tänka sig en liknande dag, med samma väder.
Att längta är lite av livets krydda. Tänk om vi inte hade förmåga att längta! Så jävla tråkig tillvaron skulle te sig. Jag tror inte att jag skulle vilja vara med längre då. Men nu längtar jag!

Dimmigt, men sol är på väg

 Bild: Jörgen Auer

Vad kan man säga om söndagen? Den här söndagen, menar jag. Tja, där jag befann mig blev den tämligen dimmig. Vilket sjön Krampen nordväst om Kisa här får stå som bevis för.

Bild: Jörgen Auer

Så här kunde den också se ut, och då avser jag såväl dagen som den isbelagda Krampen och till och med dimman som bara blev tjockare och tjockare.

I övrigt? Ja, vi såg på skidstafett och skidskytte i teve. Vilade. Ja, när vi inte var på landet i Bäckhult och lekte med barnbarnet och solskenet Stina Boel, vill säga. För dit åkte vi under förmiddagen ett par timmar. Ett par dimmiga timmar. 

Min syster Britt-Marie ringde från sin bostad i Hässelby Strand där hon hade ett fantastiskt fint väder med knallblå himmel och sol. Skicka hit det, bad jag och hon lovade att försöka. Än har hon inte lyckats, men vi får väl se hur det artar sig i morgon.

Läsarnas julkalender 2014

 Bild: Jörgen Auer

 Två år sedan. I Läsarnas julkalender fick Correns läsare höra av sig och föreslå vilka 24 personer som skulle presenteras i kalendern. Jag träffade alla. Till den 17:e blev det Linköpingsbon Maria Ståhl, konstintendent på Motala konsthall. Jag åkte dit och spelade schack med henne. Inte. Jag kan inte schack. Men fika kan jag. Så vi fikade och pratade. Tack, Maria.

 Ur Corren 17 december 2014

 Och så här såg hon ut i lucka 17. Men vi hade också en längre text på två spalter och ytterligare någon bild. För det mesta var det två spalter, men somliga dagar fick kalendern ta lite större plats. Som på julafton, förstås.

 Bild: Jörgen Auer

För i morgon, alltså den 18:e, för två år sedan var det Rolf Båvius tur att få besök på Elgsjö gård utanför Skänninge. I Bjälbo, närmare bestämt. Ny fika. Tack, Rolf.  Och så gick vi ut i blåsten på slätten, långt, långt bort anade vi Omberg i gråvädret.

Ur Corren 18 december 2014

Rolf Båvius har under flera år gjort sig känd som nutidens Birger jarl, till vilken han gärna lånar sin gestalt i olika sammanhang i Skänninge med omnejd. Efter mitt besök och presentation av Rolf blev vi vänner på Facebook och där är han synnerligen flitig.

Tilläggas bör att även Maria tillhör min vänskara på FB. Eller är det jag som tillhör hennes?

Finns det alltid hopp?

Bild: Jörgen Auer

Det finns ett ljus. Så tänker jag efter att ha sett Svenska hjältar på TV4.  Pär Johansson, mannen som i 20 års tid oförtrutet jobbat vidare med den fantastiska Glada Hudik-teatern, fick priset som Årets eldsjäl och överraskades inte bara av det utan också av att hans ensemble var på plats och bjöd på en mycket fin version av Som en bro över öppna vatten.

Svenska hjältar brukar vara tårfyllt. Så även i år som för övrigt var det tionde i ordningen.

Våldtäktsoffren Julia och Emma fann varandra i rehabiliteringsprocessen och som vänner och rådgivare hjälper och stöttar de nu andra utsatta tjejer att hitta tillbaka till livet.

Tillbaka i livet är också de tre unga män som efter en sjöolycka hamnade i fyragradigt vatten och "dog". Deras hjärtan stannade, men snabba och rådiga insatser från Fem män i Räddningstjänsten räddade dem åter till livet. Alla tre kunde nu personligen tacka sina räddare.

Så visst finns det ljus i mörkret. Det finns hopp.

Men finns det i Aleppo?

Så här års i fjol

 Bild: Jörgen Auer

Lite grått och trist i dag, eller hur? Men det kan det vara så här års, det vet man ju. Förra året såg det ut så här. I alla fall gjorde det så den 17 december då den här bilden togs från Tornet i Linköping bort mot vattentornet i Majelden.

Bild: Jörgen Auer

Det här vart en annan vy från samma byggnad. Bort mot domkyrkan och US. Varför jag visar dessa bilder i dag? För att jag kan, vill och inte har några aktuella att visa. Vad gör jag då en fredag så här en vecka före jul? Jo, jag har precis skrivit färdigt en artikel om en östgötsk kvinna som har skrivit en bok. Nu ska jag städa.

Olycka på olycka

 Bild: Jörgen Auer

Jäklar. Körde på ett rådjur vid Kvarstad, Vikingstad i går kväll vid halv sju på gamla E4-an. Ringde Polisen som skulle skicka ut jägare för eftersök. I morse skedde den och jägaren hittade tämligen omgående en död råbock 50 meter söder den lilla bäcken som rinner där. I morse såg jag vad kollisionen gjort med bilen. Åkte till Belamis verkstad i Linköping, där man sa: tja, vi måste byta hela fronten nedanför motorhuven. Runt 10 000 kronor. Minst.

 Bild: Jörgen Auer

På väg till verksta'n såg jag den här kön på E4-an och undrade vad som hänt. Såg att det stod en lastbil lite vid sidan om och att den hade brunnit. Räddningstjänsten hade läget under god kontroll, begrep jag.

 Bild: Jörgen Auer

När jag åkte tillbaka mot Mantorp halvtimmen senare var inte lastbilen bärgad än.

Bild: Jörgen Auer

Men både förarhytten och första delen av lastsläpet var utbrunna. Detta efter, vad jag sedan läste på Polisen Östergötland, att larm kommit till Polisens kännedom klockan 08.12.

11.20 var lastbilen bärgad.

Jag fick ställa in ett möte i Horn på grund av min olycka. Det blir telefonjobb i stället.

Dagens bild på dagens löv

Bild: Jörgen Auer

Dagens bild på dagens löv på dagens promenad. Jaa, vad ska man mer säga? Ingenting.

Succé för Malin Rinné

 Bild: Jörgen Auer

Vilken succé det blev med reportaget i Corren och NT om Malin Rinné, dressyrryttare med Sverigeeliten inom nära räckhåll. Jag la ut en bild på Facebook på henne och fick genom både Marcus Nyengers och NT-Christer Anderssons försorg länkar skickade till såväl Corren som NT angåendemitt inlägg som även publicerades på Malins fb-sida. I skrivande stund har över 200 personer klickat gilla och det har varit förhållandevis god trafik på i alla fall Correns sida. NT:s har jag ingen riktig koll på, men tror ändå att många ridintresserade hittade artikeln på nt.se. Ridfolket gillar att läsa om andra som håller på med samma sak som de själva.

Bild: Jörgen Auer

Malin Rinné fick utstå en del för att reportaget skulle bli verklighet. Dels kom jag och störde i pluggandet, hon läser en vidareutbildning i Ledarskap, dels fick hon känna på hur fotomodellerna har det. Bland annat fick hon sätta sig på den här bänken utanför stallet på Sundsmåla. Jag hade inte riktigt räknat med att solen skulle vara så stark som den var just den dagen och inte heller med att hon skulle tvingas sitta där och kisa i solskenet. Så den här bilden publicerades inte. Förrän nu, vill säga.

Hagagatan i dagens Mera

 Bild: Jörgen Auer

I dagens Mera Linköping skriver jag om Hagagatan. En artikel med bilder som publicerades i Mera Norrköping förra veckan. På bilden smiter treans spårvagn förbi Hagagymnasiet från Taborsbergsgatan in på Hagagatan, som här ligger parallellt med gamla E4-an. Ni som var med då kommer säkert ihåg att man ibland fick rött ljus för spårvagn. Då vet ni ungefär var Hagagatan är belägen.

Bild: Jörgen Auer

Och det här, det är ett stycke av Hagagatan i Malmslätt där Linköpings namne ligger. Till en början parallell med Norrmalmsvägen, men viker (just på bilden) sedan av 90 grader åt höger. Kan man jämföra gatorna? Visst, men den ena är lång, den andra ganska kort. Den ena har några butiker och ett par större företag, den andra är en förstadsgata som för det mesta andas lugn och ro. Den ena trafikeras av spårvagnar och en massa skolelever, den andra sover.

Själv har jag raska ben

 

 Bild: Jörgen Auer

 Vilket härligt väder! Så friskt det känns att vara utomhus! Och så bra man mår när man kommer hem efter någon timmes utomhusvistelse. Så jag rekommenderar: ut bara. Ut. Nu! Den röda gården är Veta storgård i Veta kyrkby, Mantorp.

 Bild: Jörgen Auer

Som synes är jag inte den ende som har varit ute och gått här i dag.

 Bild: Jörgen Auer

Allt gör sig i ett vinterlandskap.

 Bild: Jörgen Auer

Så även Veta kyrkogård.

Bild: Jörgen Auer

Och några hundra meter bort ligger Mantorp och vilar i vintersol. Vattentornet sträcker vällustigt på sig. Själv har jag raska ben.