Bild: Jörgen Auer
I dag är det precis två år sedan jag gjorde ett dubbeljobb i Kindabygden till Läsarnas julkalender i Corren. Jag for från ett grått Linköping till ett minst lika grått (och rykande) Kisa.
Bild: Jörgen Auer
Där träffade jag först sympatiske Fredrik Frallan Jonsson i hans studio vid Grönedebacken, gatan han för övrigt har gjort en låt om.
Bild: Jörgen Auer
Vilken överraskning när jag tittade in som hastigast på Correns Kisaredaktion och fick se två tomtar i fönstret. Torbjörn Gustavsson och ja, är den andre Torbjörn Lindqvist?
Bild: Jörgen Auer
Sedan for jag nära nog ända till Horn för att träffa trevliga och mysiga Gudrid Hansen.Tänk att ha sånt flyt en dag och träffa fyra storheter, om det nu var Lindqvist, vill säga. Fast om det var riktige tomten så är han ju rätt stor, han också.
I dag, två år senare, har jag inte träffat en enda levande själ, vilket kan bero på att jag har hållit mig inomhus och glott på skidor på tvären och längden och med bössa på ryggen. Alltså skidåkarna har haft bössa på ryggen, inte jag. Det har jag inte haft sen lumpen i mars 1970.
Det var ett helvete att åka så, särskilt som de gamla bindslena ideligen löste ut, varpå jag böjde mig ner och rättade till dem och då åkte antingen den förbannade bössan på sniskan och gevärsremmen la sig över ena armen och låste den, eller också slog jag skallen i bössan när jag rätade på ryggen. Därför är jag full av beundran för skidskyttarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar